Första Timotheosbrevet

Paulus föddes år 3 i Tarsus i Kilikien av judiska föräldrar och studerade för rabbi Gamaliel i Jerusalem. Han var tältmakare till yrket, ansluten till det fariseiska partiet och aktiv i de judiska förföljelserna av de första messiastroende åren närmast efter avrättningen av Jesus.

Efter en dramatisk upplevelse under sin färd till Damaskus för att angripa församlingen där blev han dock själv övertygad om att Jesus var Messias. Efter kontakter med urförsamlingen i Jerusalem började Paulus resa runt i Medelhavsområdet för att sprida nyheten om Messias ankomst - en missionsverksamhet som med några korta uppehåll pågick i närmare 20 års tid och sträckte sig från Mindre Asien till Grekland och slutligen till Rom.

Paulus (detalj av målning av el Greco)

Under flera perioder satt han fängslad för sin verksamhet. Han avrättades slutligen genom halshuggning omkring år 65-66 under kejsar Neros förföljelser av de kristna efter den stora branden i Rom som de anklagades för att ha anlagt.

Paulus skrev flitigt till de olika församlingar som grundats på grund av hans förkunnelse. Många brev har gått förlorade, men tretton av dem kom att bevaras av de olika mottagarna och kom slutligen att ingå i Nya testamentet.

I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

Paulus hade återupptagit sina missionsresor och befann sig tillfälligt i Makedonien efter att ha blivit frigiven från fångenskapen i Rom då han skrev detta brev.

Brevet är adresserat till Paulus unge medarbetare Timotheos som han lämnat i Efesos. Han hoppas snart komma dit igen, men räknar med att det kan dröja. Därför uppmanar han Timotheos att se till att den rätta läran hålls ren och inte förvrängs och att vaka över att ordningen är god vid gudstjänsterna i församlingen. Han ger också anvisningar om församlingens organisation och vilket ansvar om vilar på vissa ledare i församlingen, diakoner, änkor och äldste.