KVINNOR I BIBELN


Kvinnorna i Nya testamentet

Apfia - Bernice - Claudia, Pilatus hustru - Damaris - Drusilla - Elisabet - Eunike - Euodia
Foibe - Hanna - Herodias - Johanna - Julia - Junia - Lois - Lydia - Maria, Jesu mor
Maria, Klopas hustru - Maria i Betania - Maria i Rom - Maria Magdalena - Marta - Persis
Prisca/Priscilla - Rhode - Salome, Herodias dotter - Salome, Sebedeus hustru - Sapfeira
Susanna - Syntyke - Tabita/Dorkas - Tryfaina - Tryfosa

Den fattiga änkan - Den krokryggiga kvinnan - Den syrofeniciska kvinnan
Jairus dotter - Kvinnan med blödningar - Kvinnan som smorde Jesu fötter
Kvinnan vid brunnen - Simon Petrus svärmor - Äktenskapsbryterskan - Änkan i Nain

Junia

  • Nämns i Rom 16:7.

    Junia föddes troligen omkring år 10 i Palestina. Hon kom tidigt i kontakt med tron på Jesus och omkring år 32-33 anslöt hon sig till den kristna församlingen i Jerusalem. Hon och hennes make Andronicus var liksom Epafroditus, Sylvanus, Barnabas, Apollos, Timotheos och flera andra av den unga församlingens medlemmar verksamma med att sprida budskapet om att Messias hade kommit. Deras missionsverksamhet ledde till både förföljelser och fängelsevistelser. Vid ett tillfälle satt de båda fängslade tillsammans med Paulus. Så småningom kom Junia och henne make till Rom.

    Den judiska kolonin i Rom låg "trans Tiberim", på andra sidan Tibern. Det hade den gjort i ett århundrade före Jesu verksamhet. De första judarna kom till staden efter Pompejus seger över den judiske kungen Aristobulus II år 63 f.v.t., då många judiska fångar fördes till Rom och placerades i ett speciellt distrikt. Många av dessa tillfångatagna judar blev senare frigivna av sina romerska herrar som hade svårt att acceptera deras märkliga seder. Caesar gav judarna rätt att utöva sin religion, och kejsar Augustus gav judendomen status som tillåten religion i hela romerska riket.

    Många judar från Rom befann sig i Jerusalem under påsken år 30. När pilgrimerna återvände hem kunde de berätta om dramatiska händelser som utspelats under högtiden - om hur en snickare från Galiléen som påståtts vara Messias (den befriare som de gamla profeterna lovat skulle komma en dag för att befria judarna från allt förtryck och upprätta ett evigt himmelrike på jorden) hade ställt till med ett våldsamt bråk på tempelområdet, gripits, dömts och avrättats av den romerska ockupationsmakten.

    Snart nåddes man också av rykten om att den avrättade upprorsmakaren - Jesus ben Josef - skulle ha uppstått igen efter avrättningen. Hans anhängare i Judéen och Galiléen hävdade att Gud tagit upp honom till himlen men att han dessförinnan lovat att återvända för att förverkliga Guds rike. Runtom i Palestina hade människor blivit övertygade om att Jesus måste ha varit Messias och nu inväntade man hans återkomst "på himmelens skyar". Bland dem som kom till Rom för att sprida de goda nyheterna att Guds rike var nära fanns sannolikt Junia och Andronicus, och under de följande åren spred sig tron på att Messias faktiskt hade kommit men förkastats av de skriftlärda och översteprästerna.

    Liksom i de andra judiska kolonierna runtom i Romarriket bildade de Jesustroende judarna grupper som förenades av sin övertygelse om att Jesus var Chrestos (som Messias kallades på romerska och grekiska). De förde fram sin övertygelse vid sammankomsterna i stadens synagogor, något som inte sågs med blida ögon av den stora majoriteten judar. Resultatet blev meningsmotsättningar och bråk. År 49 blev konflikterna så våldsamma att den regerande kejsare Claudius, tvingade bort judarna från Rom. När de tilläts återvända förbjöd de romerska myndigheterna anhängarna till Jesus från Nasaret att hålla sina sammankomster i synagogorna för att undvika mer bråk. Därför började de kristna grupperna i stället träffas i hemmen.

    När Paulus år 58 skrev det brev till de kristna i Rom, som kom att bevaras av församlingen och ingår i Nya testamentets skrifter, var Junia och hennes man fortfarande verksamma där. Paulus hälsar till dem och i brevet beskriver han dem som "högt aktade bland apostlarna".

    Den västliga kyrkan har inte bevarat några uppgifter om vad som sedan hände med Junia och hennes make, men inom den ortodoxa kyrkan finns en tradition som berättar att Andronicus utsågs till biskop av Pannonien, ett område som erövrats av romarna och förvandlats till romersk provin år 9 v.t. Området, som i huvudsak var befolkat av illyrer och kelter, ligger mellan Donau och Sava och motsvaras i dag av bland annaat Ungern, Serbien och Kroatien. Men Junias och Andronicus missionsverksamhet fortsatte och de gjorde omfattande resor för att sprida evangeliet, vilket ledde till att de slutligen kom att lida martyrdöden omkring år 90. Enligt historikerna blev de sannolikt halshuggna, ett vanligt öde för dem som motsatte sig de hedniska prästerna i detta område under de första århundradena efter Jesu verksamhet.

    Inom den ortodoxa kyrkan firas Junias och Andronicus minne den 17 maj.

    Thor-Leif Strindberg


  • Om du önskar ytterligare fakta om personer, begrepp och företeelser, kan du skriva in det aktuella ordet här nedan och söka vidare i AlltOmBibeln.





    Copyright © Allt om bibeln