KVINNOR I BIBELN


Att vara kvinna i Palestina på Jesu tid

Barndom och trolovning

Så snart en judisk flicka kunde gå fick hon börja hjälpa till i hemmet - sköta elden, bädda sängar, utfodra djur, hämta vatten och laga mat. Det var mycket som måste göras varje dag och allt hushållsarbete sköttes av kvinnorna och flickorna. Det betydde att de flesta judiska flickor ägnade större delen av sin tid åt arbete.

Någon utbildning - förutom vad det gällde att sköta ett hem - fick de inte. Pojkarna undervisades däremot av rabbinerna i synagogan redan från fem-sex års ålder. Men eftersom den enda läroboken var Torah (Gamla testamentet) och kvinnan inte hade någon officiell plats i religionen ansågs det inte att flickorna behövde någon skolgång eller annan undervisning.

Redan när flickorna var små började föräldrarna planera för deras framtid. Det viktigaste var att de blev gifta och det gällde för föräldrarna att tidigt hitta en passande partner, gärna från samma klan och samma trakt så att flickan kunde fortsätta ha kontakt med sina föräldrar även sedan hon flyttat till makens hem. Mannen kunde vara avsevärt äldre än flickan. Han skulle ju vara familjeförsörjare, medan flickan bara behövde vara gammal nog att kunna föda barn och sköta ett hushåll.

Hela familjen engagerade sig i valet av en lämplig make. "Kärlek" spelade ingen roll utan äktenskapet baserades i första hand på ekonomiska och sociala överväganden. Visserligen lyssnade man på flickans önskemål, men det var ändå föräldrarna - och då ytterst pappan - som fattade det avgörande beslutet.

Lagen förklarade noga vilka som var tillåtna äktenskapspartners. I 3 Mosebok fanns en omfattande lista över förbjudna relationer, men kusiner och farbröder var tillåtna och sådana äktenskap var något som uppmuntrades eftersom flickan ju inte bara förenades med sin make utan även med hans familj, som hon skulle bo och arbeta tillsammans med resten av livet. Hennes föräldrar ville följaktligen vara säkra på att hon gifte sig med någon vars familj och livsstil stämde med hennes. Dessutom utgick man från att flickorna skulle bli bäst omhändertagna av släktingar.

När man så beslutat vem hon skulle gifta sig med, lovade pappan bort henne genom ett skriftligt äktenskapskontrakt. Ett skäl till att kontraktet gjordes upp när flickan fortfarande var mycket ung var att det avgörande när man beslutade vilket brudpris som skulle betalas var att hon var oskuld. Mannens föräldrar gav flickans far en summa kallad "mohar" som stadfäste trolovningen mellan flickan och hennes blivande make. Den här summan skulle kompensera familjen för den förlust av arbetskraft som uppstod när flickan flyttade till sin makes hem.

Ur rättslig synpunkt var trolovningen lika bindande som giftermålet. Från den stund då trolovningen ägde rum ansågs flickan tillhöra sin blivande make och betraktades som hans hustru. Om de fick barn under trolovningstiden räknades det inte som utomäktenskapligt. Om hon var otrogen mot sin blivande make skulle hon straffas med döden genom stening, precis som om de varit gifta. Dödsstraff gällde även mannen hon haft sex med. Om flickan däremot bevisligen blivit våldtagen och hon försökt värja sig skulle bara mannen dödas. Om en flicka som inte var trolovad hade sex med en man måste han gifta sig med henne och betala brudpriset till hennes far eftersom flickan genom att hon förlorat sin oskuld inte skulle betinga samma värde i ett kommande äktenskapskontrakt. Det gällde även om hon blivit våldtagen. En våldtagen kvinna ansågs vara omöjlig att gifta bort och följaktligen var våldtäktsmannen skyldig att ta henne till hustru och han kunde aldrig skilja sig från henne. (Pappan kunde dock vägra om han inte ville ha in mannen i familjen. Men mannen måste ändå betala brudpriset.)

(Men alla flickor giftes inte bort. En dotter kunde också "säljas". Det innebar i princip att om en far på grund av fattigdom, eller bara därför att han önskade sin dotter ett bättre liv, ville hjälpa henne upp på samhällssstegen, så kunde han ordna ett tjänstgöringskontrakt - leja ut henne som tjänarinna i någons hushåll så att hon skulle bli försörjd. Den som köpte en kvinnlig slav måste ta väl hand om henne och om han själv eller hans son ville gifta sig med henne skulle den pojke hon eventuellt födde bli ägarens arvinge.)

Forts. "Pubertet och bröllop"


Om du önskar ytterligare fakta om personer, begrepp och företeelser, kan du skriva in det aktuella ordet här nedan och söka vidare i AlltOmBibeln.





Copyright © Allt om bibeln