KVINNOR I BIBELN


Att vara kvinna i Palestina på Jesu tid

Pubertet och bröllop

När en flickan nådde puberteten och fick sin första menstruation, vid 10-12 års ålder, var det något man firade eftersom det visade att flickan inte längre var barn utan hade blivit kvinna. Innan hon fött sitt första barn benämndes hon på hebreiska "betulah". Ordet översätts ibland med "jungfru" eller "oskuld", men i själva verket syftade det mer på hennes åldersgrupp än på hennes kroppsliga tillstånd.

Nu fick hon också undervisning om de speciella seder och bruk som en kvinna hade att följa, i synnerhet sådant som hade att göra med de månatliga blödningarna. Renhetslagarna innebar att alla utsöndringar från kroppen - exempelvis sårvätska och flytningar av olika slag - gjorde personen rituellt oren. Men även sexuell utlösning gjorde mannen och hans kläder och hans säng orena. Och samma sak var det med en kvinnas menstruation. När kvinnan hade mens var hon förbjuden att besöka templet och hon fick inte ha någon fysisk kontakt med andra människor eller utföra olika sysslor som kunde innebära att andra blev orena. Hon fick inte hämta och bära vatten från brunnen, gå till marknadsplatsen, laga eller servera mat etc.

Enligt de skriftlärda var hon "niddah" (en menstruerande kvinna) minst 12 dagar - fem dagar av menstruation och sju dagar därefter. Efter de sju dagarna måste hon bada hela kroppen i en "mikveh", en speciell damm med rent vatten som fanns i varje litet samhälle, och därefter ansågs hon ren igen.

Några år efter trolovningen, när flickan var omkring 12 år, ägde bröllopet rum. Det innebar att flickan övergick från sin fars kontroll till sin makes kontroll. Även om det inte fanns någonting i lagen som sa att mannen ägde sin hustru, så som man ägde en slav, betraktades hon ändå som hans egendom. Det var mannen som "tog sig en hustru", aldrig kvinnan som "tog sig en man". Att kvinnan tillhörde mannen framgick redan av de tio budorden som sa: "Du skall inte ha begärelse till din nästas hus, och du skall icke ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa."

Judiska föräldrar försökte ge varje dotter en hemgift, egendom som man lämnade över vid bröllopet och som sedan ägdes av hustrun. Det var hennes del av familjearvet, tillräckligt för att ge en inkomst om hon skulle bli änka eller förskjutas av sin man. En flicka kunde nämligen inte ärva sina föräldrar, förutom i de fall då hon inte hade några bröder och då skulle arvegodset tillfalla hennes make.

Nästan varje blivande make krävde att hans brud skulle vara oskuld och på bröllopsnatten måste han få bevis på hennes oskuld, bevis för att han inte blivit lurad utan att man hållit villkoren i kontraktet. En tygbit eller en klädnad med blodfläckar från bröllopsnatten sparades eller gavs till flickans föräldrar. Den utgjorde ett bevis på att flickan verkligen varit jungfru och skulle ge henne rättsligt skydd om hon senare blev anklagad för att inte ha varit oskuld då äktenskapet ingicks.

Om det visade sig att en trolovad flicka hade haft sex med någon medan hon fortfarande bodde i sin fars hus och giftes bort med löftet att hon fortfarande var oskuld, var det synnerligen allvarligt och lagen föreskrev att hon skulle stenas till döds för att ha dragit skam över sin fars hus. (På Jesu tid var dock dödsstraffen sällsynta. Det vanliga var att äktenskapsavtalet upplöstes.) Om det å andra sidan visade sig att bruden faktiskt hade varit oskuld skulle brudgummen piskas, tvingas betala skadestånd till hennes far och för alltid mista rätten att skilja sig från henne.

Forts. "Maka och mor"


Om du önskar ytterligare fakta om personer, begrepp och företeelser, kan du skriva in det aktuella ordet här nedan och söka vidare i AlltOmBibeln.





Copyright © Allt om bibeln