Svar: Treenighet = en enhet som består av en trefald.
Treenighetsläran är en teori som försöker förklara att Gud består av tre "personer" - Fadern, Sonen och Anden - och ändå är en Gud. Själva ordet "treenighet" är inte någon biblisk term - begreppet är inte hämtat ur Bibeln, utan är snarare resultatet av en strävan att filosofiskt försöka förklara Faderns, Sonens och Andens väsen.
Bakgrunden är den judiska tron på en enda Gud. Jesu framträdande och påståendet att han var Guds Son (och därmed själv gudomlig) blev ett slag i ansiktet på samtidens religiösa ledare.
Efter Jesu död och uppståndelse stod den nya kristna rörelsen inför problemet hur man skulle förklara Jesu (och även den heliga Andens) gudomlighet utan att för den skull anklagas för att dyrka flera gudar. Dels hade man det judiska motståndet - dels den grekiska filosofin, som angrep det kristna evangeliet som ologiskt. Filosoferna menade att de kristna sa sig tro att det bara fanns en Gud, samtidigt som de tillbad flera.
De kristna tänkarna svarade på angreppen genom olika utläggningar, och på så sätt utvecklades treenighetsdoktrinen, helt enkelt som ett försök att harmoniera tron på Fadern, Sonen och den heliga Anden med Skriftens lära att Gud är en. Den förste som använde termen "treenighet" för att beteckna Guds "trehet" var den nordafrikanske teologen och författaren Tertullianus som levde ca 165-220.
Vid kyrkomötet i Konstantinopel år 381 antog kyrkan officiellt treenighetsläran, som alltså enkelt uttryckt innebär att Gud är ett gudomligt väsen som uppenbarar sig i tre skilda personer - Fadern, Sonen och Anden.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|