Allt om Bibeln

BIBELFRÅGAN

Ett interaktivt lexikon över Bibeln och kristen tro

Har du en egen fråga? Sök först i Allt om Bibelns arkiv. Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.

Arkeologin och människans ålder

Fråga: Vad anser ni om skelett av tidiga homo ( habilis, erectus etc) som har hittats. (L.S.)

Långt innan människan (Guds blivande avbild) blev till fanns det otaliga livsformer på jorden. Bibeln berättar ingenting om detta - det är sådant som utspelar sig långt före den tidsålder som bibeln handlar om. Den säger inget om vilka olika arter, människoliknande och icke människoliknande, som har existerat på vår planet - som har kommit och gått - under årmiljonernas lopp.

Men vetenskapen visar klart att jorden bar liv långt innan Gud skapade den första människan. Här har funnits allt från dinosaurier till varelser som kunde använda olika typer av redskap (precis som chimpanser). Flera av dessa har varit mer eller mindre humanoida, dvs människolika.

Arkeologin har mycket riktigt funnit spår av människoliknande varelser som varit hundratusentals år gamla. Och eftersom de benfynd som arkeologerna gjort har haft vissa likheter med människans skelett har man kallat dessa hundratusentals och miljoner år gamla varelser för "Homo" (människa) med olika "bestämningar" beroende på fyndplatserna, skelettens utseende eller varelsernas förmodade uppträdande (Homo habilis, Homo erectus, Homo neanderthalis etc etc).

Men det var långt senare som de första människorna såg dagens ljus. Bibeln berättar att vid en viss tidpunkt i jordens historia hände någonting dramatiskt. Gud skapade en varelse som skilde sig från alla andra organismer som levde och hade levt på den här planeten sedan den först började bära liv. Gud skapade vad som skulle bli hans egen avbild.

Gud genomförde det första steget genom att förse en livsform han skapat av jordens materia med sin ande. Bibeln säger ingenting om hur lång tid han tog på sig att forma den fysiska kropp han skulle använda - om han format den tio minuter tidigare eller om den var resultatet av en gudomligt planerad och intelligent styrd skapelseprocess som han lett under miljoner år ("ty för Gud är tusen år som en dag...") - och det har heller inte någon betydelse.

Det avgörande är att i den stunden började Gud skapa sin avbild.

För första gången framträdde här på jorden en varelse som var lik sin skapare. Inte i fysiskt hänseende, för fysiskt sett skilde den sig inte mycket från de arter som tidigare funnits på jorden. Många av dem hade haft många drag gemensamt med denna nya varelse, såväl kroppsliga som vissa själsliga drag, men den bar på en egenskap som gjorde den unik: den hade inte bara kropp och själ (personlighet), utan även ande!

När Gud gav den sin ande gav han den det som skulle utgöra den avgörande skillnaden mellan hans avbild och alla andra varelser, alla andra arter som någonsin vandrat - eller vandrar - på jorden, oavsett hur fysiskt lika den nya skapelsen de var och oavsett vilken beteckning senare tiders vetenskapsmän skulle ge dem - oavsett om deras kvarlevor en dag skulle komma att kallas Homo erectus, Homo habilis eller Homo-något-annat.

Han gav henne den faktor som skulle höja upp hennes mentala kapacitet från det alltigenom fysiska till det andliga - en ickefysisk komponent som i kombination med hjärnan skulle skapa ett medvetande som var unikt - "jagmedvetandet", medvetandet om sig själv som "jag", förmågan att "se sig själv utifrån", se sig själv i ett större sammanhang.

Plötsligt fanns det en varelse som skilde sig radikalt från alla andra livsformer på jorden - en varelse som inte fungerade instinktivt, utan var utrustad med ett förstånd, ett intellekt. En varelse som förstod att dess handlingar fick konsekvenser. En varelse som bar på de egenskaper som finns i begrepp som moral, etik, kärlek, skönhetssinne etc.

Här fanns en varelse som var förmögen att skapa konst. En varelse med skönhetssinne, kreativitet, förmåga att att utveckla ett språk, att tänka abstrakt, att fundera över sin existens, meningen med tillvaron, tänka på livet och döden, fundera över sin härkomst, tänka på framtiden och livet efter detta, existensen av en Gud.

Här fanns en varelse som var förmögen till empati - den enda varelsen som kunde sätta sig in andras känslor, reaktioner, smärta etc. En varelse som kunde förstå rätt och fel, ont och gott. Som kunde tänka i begrepp som rättvisa och medkänsla. En varelse som kunde välja. Som kunde ta ansvar för sina handlingar. Som kunde ångra sina handlingar. Och därmed ett moraliskt ansvarigt väsen. Alltsamman förutsättningar för förverkligandet av Guds ursprungliga avsikt - att skapa sin avbild!

Här fanns nu för första gången i vår planets historia en varelse som bar på samma egenskaper som Gud. En varelse som kunde bli sin skapares avbild i alla avseenden. Den enda varelsen som kunde bli lik Gud och som skapats just för detta syfte!

Och Gud kallade denna varelse adam, ett hebreiskt ord som helt enkelt betyder "jordvarelse", "människa" eller "mänsklighet".

De egenskaper i form av språk, kreativitet, förmåga att odla jorden, bygga städer etc som adam (människan) - till skillnad från sina primitiva föregångare på jorden - besatt, satte genast dramatiska spår i historien...

Arkeologin vittnar om hur världens allra första verkliga kultur och civilisation i vår bemärkelse plötsligt uppstod. På det flacka slättlandet mellan de stora floderna Eufrat och Tigris - exakt i den del av världen där bibeln berättar att de första människornas hem låg - växte plötsligt världens första städer fram, med hus byggda av tegel, storslagna palats, tempel, verkstäder och skolor. Invånarna använde hjulet, plogen, ett aritmetiskt räknesystem och en årskalender. Här utvecklades skriften och förmågan att utvinna och forma metall. Omkring år 3000 f Kr blomstrade smideshantverket i de första stadsstaterna i Mesopotamien.

Snart spred sig människan över världen. I Indusdalen, där det nutida Pakistan ligger, uppstod ett strikt organiserat samhälle med planerade städer och en religion som var föregångare till hinduismen. Spridda grupper vandrade mot väster och norr, slog sig ner i södra och västra Europa och nådde så småningom den nyligen istäckta halvö som skulle komma att kallas Skandinavien.

Ett par tusen år före Kristus utvecklades Europas första civilisation på ön Kreta i Medelhavet. Främre Orienten såg den ena civilisationen efter den andra växa fram och blomstra. I Kanaans land utvecklades världens första bokstavsalfabet som i olika former spreds över världen. Till detta land kom hebreerna från Mesopotamien. Här växte ett babyloniskt rike fram som snart skulle falla under assyriernas herravälde.

Ytterligare några sekler senare såg den äldsta kinesiska civilisationen dagens ljus. Med stor säkerhet var det människor från Sydostasien som var de första att bosätta sig i Australien (förfäderna till våra dagars australiska aboriginer) och på öarna i södra Stilla havet, medan människor från nordöstra Asien spred sig till det som skulle bli den amerikanska kontinenten. Och först omkring år 800 kom de allra första människorna, maorierna, till Nya Zeeland från trakterna av norra Polynesien.

Överallt dit människan kom hade det under årmiljoner funnits otaliga former av levande varelser, från bakterier och andra enkla organismer till gigantiska ödlor och djur, lavar, träd och blommor som liknar dem som lever på jorden i dag. Bibeln berättar ingenting om det, eftersom det ligger oändligt långt före det som bibeln handlar om - oss människor, vårt ursprung och vårt mål.

I stället gav Gud oss ett förnuft och en vilja att skaffa mer och mer kunskap om den värld vi lever i. Arkeologernas spadar gräver fram allt fler vittnesbörd om den historia som bevisligen finns bevarad under årtusenden och årmiljoner av sand och sten.

Där finns hundra miljoner år gamla benrester från dinosaurier som mötte sitt öde i någon ännu okänd form av global katastrof, där finns lager av olja som bildats under miljoner år av mikroskopiska växt- och djurlämningar - och där finns enkla stenredskap, ristningar, kol och benrester efter primitiva varelser som delade åtskilliga drag med den moderna människan...

Ingenting av allt detta står på något sätt i strid med bibelns ord om människan och Guds plan med oss. Tvärtom ger det oss ständigt nya vittnesbörd om den fantastiska värld vi lever i, om samband, harmoni och planering, om att vår existens inte är produkten av en nyckfull, slumpmässig evolution, utan en del i en kontinuerlig, intelligent styrd, planerad skapelseprocess som omfattar miljarder år - ända sedan Gud lät den första uratomen ge upphov till vårt fysiska universum i ett gigantiskt kosmiskt födelseögonblick.

Och samtidigt säger oss bibelns ord att även om vår "stund på jorden" bara är ett flyktigt ögonblick i ett dynamiskt skeende som omfattar miljarder år och världars och varelsers födelse och död, så är vi den enda art som fått en aning av Guds ande och tagit det första steget mot att bli alltigenom lika Skaparen. För på samma sätt som Gud en gång tog en kropp som skapats av materia från jorden och förvandlade den till människa genom att ge den av sin ande, kommer han att ta denna människa och förvandla henne till ande, till sin fullkomliga avbild.

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Var Adam och Eva apmänniskor?
Hur såg Adam och Eva ut? Var de första människorna någon sorts halvapor som den här "Lucy" som de har hittat skelettet efter?

Skapelse genom evolution?
Kan man vara kristen men tro på evolutionen, dvs tro på evolutionen men att Gud ligger bakom den?

Är alla människor släkt?
Att alla människor är släkt kan vilken biolog eller genetiker som helst intyga.

Är det bara 6000 år sedan skapelsen enligt bibeln?
Varifrån kommer åsikten bland många troende att människan och jorden inte skulle ha funnits mer än 6000 år?

Guds avbilder - hur då?
Enligt skapelseberättelsen i bibeln skapades människan till Guds avbild. Vad innebär det egentligen?

Varför skapade Gud oss människor?
Som fullkomlig Gud och fullkomlig människa utgör Jesus länken mellan det här livet och det liv som är varje människas mål.