Har du en egen fråga? Sök först i Allt om Bibelns arkiv. Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
Svar: Bibeln säger att Gud kallade Abraham för sin "vän" (Jes 41:8), men Abraham var trots allt bara en människa och när han blev pressad kunde även han snubbla och falla (1 Joh 1:8). Under hela Abrahams långa liv var emellertid det dominerande draget - även då han blev utsatt för svåra prövningar - att han helt och fullt litade på Gud. Hebreerbrevet 11 är ett vittnesbörd om hans starka tro.
Men visst fanns det stunder då Abraham hamnade i olika omständigheter som han inte klarade av. I stundens påfrestningar gav Abraham efter för mänskliga resonemang - han var trots allt "inte mer än människa" - och syndade (Ords 14:12). Abraham var inte fullkomlig. Även han hade sina svaga ögonblick och sina läxor att lära. Han var inte fri från mänskliga fel och brister.
Men - han gjorde sitt bästa för att följa Gud. Och Gud förstod honom och förlät honom och betraktade hans liv i helhetsperspektiv (på samma sätt som Gud betraktar var och en av oss) - med utgångspunkt från vad han innerst inne ville och försökte, även om han snubblade och föll emellanåt. Och med utgångspunkt från Abrahams innersta vilja fann Gud honom trofast och rättfärdig - värdig att ta steget från en tillfällig, mänsklig tillvaro till ett evigt liv.
"Så uppfylldes skriftens ord: Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig..." (Jak 2:23)
Och därför är han också - trots alla sina fel och brister - "far till alla... som tror" (Rom 4:11)
Thor-Leif Strindberg
|
|