Svar: Bibeln talar ingenstans om någon "andra chans" till frälsning. För alla de människor som levde före Jesu tid (och följaktligen aldrig hört det enda namn varigenom någon kan få evigt liv), de som levt och lever i delar av världen dit evangeliet inte nått, de som växt upp i kulturer och religioner där budskapet om Jesus är lika främmande, ofattbart och oacceptabelt som voodokulter och dyrkan av apor är för oss, de som dött i späd ålder etc etc, blir uppståndelsen till dom efter tusenårsriket deras första och enda chans till frälsning.
Gud gör ingen åtskillnad på människor (Rom 2:11). På samma sätt som de troende (församlingen) döms i dag (1 Petr 4:17) efter hur de väljer och handlar när de kommit till insikt om sanningen och alls kan göra ett medvetet val, kommer de människor som i detta liv inte haft en möjlighet att välja, att dömas efter sitt val och sina handlingar/gärningar (Upp 20:12) när de kommit till insikt om sanningen (1 Tim 2:4).
Då får de sin första chans - inte sin andra, eftersom de tidigare inte haft någon.
När vi talar om den yttersta domen är det för övrigt mycket viktigt att komma ihåg att en dom kan vara både friande och fällande. Och medan församlingen döms i dag (och även där kan domen bli både friande och fällande) så kommer resten av mänskligheten att dömas på exakt samma villkor - men efter tusenårsriket.
Det framgår klart av Bibeln att de uppstår till dom - friande eller fällande - och inte till fördömelse. Enligt Jesus kommer följden av domen att bli både "lindrigare" och "svårare" för olika människor (Matt 10:11-15), och följaktligen inte alls med nödvändighet "den andra döden" i "eldsjön" (där det knappast lär finnas några "lindrigare" eller "svårare" alternativ).
I själva verket finns det enligt Bibeln bara två alternativ - liv och död - och endast tron på Sonen kan ge liv (Joh 3:36 och 1 Joh 5:12). Därför måste dessa människor få sin första möjlighet att välja Kristus/livet efter "uppståndelsen till dom".
Det framgår dessutom av det faktum att Livets bok är öppen vid den yttersta domen (Upp 20:15).
Alla de som blivit troende i vår, församlingens tid (och därmed nu tillhör Kristus och "har sina namn skrivna i Livets bok"), har ju redan uppstått vid Jesu återkomst tusen år före den yttersta domen. När boken öppnas på nytt, vid domens början, har följaktligen ingen av de uppståndna som ska dömas sina namn skrivna i den - så varför över huvud taget öppna den om inte för att ytterligare namn ska kunna fogas dit?
Och varför skulle Bibeln i sin berättelse om den yttersta domen betona att "om någon inte fanns skriven i livets bok så kastades han i eldsjön" (Upp 20:15) ifall det vore så att ingen av dem som uppstod till dom fanns - eller kunde bli - skriven i Livets bok och följaktligen var dömda och fördömda redan på förhand?
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|