Svar: På Jesu tid var de flesta invånarna i Juden trespråkiga. Arameiska var vardagsspråket, hebreiskan var det "religiösa" språket (Gamla testamentet var skrivet på hebreiska, men det hade inte använts som vardagsspråk på flera hundra år), och grekiskan var "riksspråket" som användes över hela Medelhavsområdet, i alla officiella sammanhang, och som alla kunde förstå - ungefär som i stort sett alla nuförtiden kan tala engelska.
Jesus talade alltså arameiska när han jobbade som snickare, när han pratade med sina lärjungar och när han förkunnade budskapet om Guds rike för folk i allmänhet.
Evangelierna skrevs sedan på grekiska - riksspråket - men av olika skäl behöll författarna en del direkta uttalanden av Jesus på arameiska. Just de orden du syftar på återgav man på arameiska för att läsaren skulle förstå missuppfattningen som uppstod när Jesus ropade på Gud på arameiska och de som stod vid korset trodde att han ropade på Elia.
Att Jesus ställde frågan var nog en helt mänsklig reaktion. Jag kan föreställa mig att han - som människa - in i det längsta hoppades att Gud på något sätt skulle rädda honom undan döden. Så sent som i Getsemane, bara några timmar tidigare, hade han bett till Gud att - om möjligt - låta honom slippa lida. Samtidigt lämnade han det hela helt och hållet i Guds händer:
"Ske inte min vilja, utan din!"
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|