Svar: Några bibelord som kan vara till konkret hjälp när det gäller arv i vår tid finns inte i bibeln. Nya testamentet tar inte upp ämnet över huvud taget, och Gamla testamentets riktlinjer är ju avsedda för ett folk i en helt annan tid och kultur än vår och omöjliga att tillämpa här och nu.
På Gamla testamentets tid var syftet med arvet att egendomen skulle stanna kvar inom familjen och garantera barnen en trygg försörjning. Arvet skulle fördelas lika mellan sönerna med ett undantag: den äldste sonen skulle ha en dubbel arvedel. Det gällde även om den äldste sonen inte var son till den hustru han älskade utan till en "hustru han hatade" (5 Mos 21:15-17). På den tiden hade ju männen flera hustrur, så överfört till vår tid kanske man får tänka sig att det rör sig om en utomäktenskaplig son eller en son i ett tidigare äktenskap som är mannens förstfödde son.
Om en man inte hade några söner alls, så gick arvet till döttrarna (4 Mos 27:8) och om han inte hade några barn alls så var det hans bröder eller brorsöner som fick överta hans egendom (4 Mos 27:9-11). Även en särskilt omtyckt slav/tjänare kunde komma i fråga. Arvet skulle under alla förutsättningar stanna kvar inom stammen.
Det här är i stort sett vad bibeln säger om arv, så det är inte till mycket hjälp. Och som kristna är vi ju inte på något vis bundna av de här specifika reglerna som var utformade enbart för israeliterna där och då (3 Mos 26:46), inte för några andra folk vare sig på den tiden eller i vår tid.
För oss gäller bara Jesu sammanfattning av Guds vilja: "Älska Gud över allt, älska din medmänniska som dig själv och behandla alla så som du själv vill bli behandlad" (Matt 22:37-40 och Matt 7:12). Det är den utgångspunkt vi måste ha i alla sammanhang, oavsett vilka beslut vi har att fatta. Även beslut om arv.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|