Svar: Det här uttrycket finns bara på ett ställe i bibeln och det är i det ena av de två av Paulus brev till församlingen i Korint som har bevarats till eftervärlden. I församlingen fanns det medlemmar som lät döpa sig å sina bortgångna anhörigas vägnar, då dessa anhöriga inte hade mottagit dopet under sin livstid. Den här typen av ställföreträdande dop, "vikariatdop", förekom på en del håll inom fornkyrkan. Man trodde helt enkelt att den döde tillräknades dopet och att han eller hon genom detta blev försäkrad om att få vara med i de rättfärdigas uppståndelse vid Jesu återkomst. På så sätt menade man sig kunna rädda avlidna släktingar och vänner, som inte hunnit omvända sig till kristendomen innan de dog.
(Sannolikt har det här ställföreträdande dopet sin grund i en vidskeplig tro på att dopet i sig skulle ha någon mystisk funktion, som skulle kunna överföras på en avliden person och ge denne evigt liv. Det är emellertid ett tankesätt som inte har någon som helst grund i bibeln. Det eviga livet är en gåva som Gud ger varje människa som själv fattar ett definitivt beslut att följa honom.)
Samtidigt fanns det bland medlemmarna en del som hävdade att det inte fanns någon uppståndelse från de döda. Som en del av argumenteringen i sitt svar till dem - där han bland annat påpekade att om det inte existerade någon uppståndelse, då hade naturligtvis inte heller Jesus uppstått, och då var hela deras tro meningslös - tog Paulus ett exempel ur deras närmaste krets, en företeelse de kände väl till, och ställde frågan:
"Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?" (1 Kor 15:29)
Och sedan fortsatte han - med sig själv och sina kolleger som exempel:
"Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt?" (1 Kor 15:30)
Paulus uttrycker följaktligen inte alls något godkännande av detta märkliga förfarande, utan använder bara det faktum att somliga gjorde på det viset som ett sätt att understryka deras och hans egen absoluta övertygelse om att Jesus verkligen uppstått (han hade ju själv träffat honom efter korsfästelsen), att Jesus verkligen var Messias, Guds son, att hans ord var sanna och att varje människa därför en dag skulle uppstå från döden (1 Tess 4:16-17).
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|