Följ Bibelfrågan på Facebook

Skapelse genom evolution?

Bibelfrågan: Frågor och svar

Att spekulera över exakt vilket tillvägagångssätt Gud använde när han skapade denna sin blivande avbild - jordvarelsen, adám - är inte meningsfullt.

Fråga: Kan man vara kristen men tro på evolutionen? Jag tror på evolutionen men tror Gud ligger bakom det. Jag tror också på Jesus som Guds son. (J.H.)

Bibeln säger klart och tydligt att människan inte blev till genom någon slumpmässig utveckling (evolution) utan genom en avsiktlig, intelligent skapelseakt, en planerad skapelseprocess.

Gud skapade människan!

Bibeln berättar att vid en viss tidpunkt i jordens historia hände någonting dramatiskt. Gud skapade en varelse som skilde sig från alla andra organismer (hur människoliknande de än må ha varit) som levde och hade levt på den här planeten sedan den först började bära liv.

Gud skapade vad som en dag skulle bli hans egen avbild...

Och det första steget i denna skapelse genomförde han genom att förse en livsform, som han format av jordens materia, med sin ande. Exakt hur Gud gjorde när han skapade den mänskliga organismen säger Bibeln ingenting om. Den säger att Gud skapade människan, men den säger inte hur han gick tillväga, och inte heller hur lång tid det tog. Den säger inte om bildandet och sammanfogandet av de celler som utgjorde den fysiska kropp han skulle använda skedde på tio minuter eller genom en gudomligt planerad och intelligent styrd skapelseprocess som han lett under miljoner år ("ty för Gud är tusen år som en dag...") - och det har heller inte någon betydelse.

Det enda avgörande är att i den stunden började Gud skapa sin avbild.

I den stunden blev den allra första människan till - inte genom någon slumpartad evolution, utan genom Guds beslut, genom Guds skapande kraft. Den allra första människan - den allra första adám! Ett hebreiskt ord som helt enkelt betyder "jordvarelse", "människa" eller "mänsklighet".

Dessförinnan hade det inte funnits någon varelse på jorden som var lik sin skapare. Jorden hade visserligen burit liv långt innan människan blev till. Under årmiljoner innan Gud skapade människan hade det funnits otaliga former av levande varelser, från bakterier och andra enkla organismer till gigantiska ödlor och djur, lavar, träd och blommor som liknar dem som lever på jorden i dag. Arkeologernas spadar gräver fram allt fler vittnesbörd om den historia som finns bevarad under årtusenden och årmiljoner av sand och sten.

Där finns hundra miljoner år gamla benrester från dinosaurier som mötte sitt öde i någon ännu okänd form av global katastrof, där finns lager av olja som bildats under miljoner år av mikroskopiska växt- och djurlämningar - och där finns enkla stenredskap, ristningar, kol och benrester efter primitiva varelser som kunde använda olika typer av redskap (precis som schimpanser). Varelser som delade åtskilliga drag med den moderna människan... Arkeologerna har funnit spår av människoliknande varelser (hominider) som varit hundratusentals år gamla. (Att döma av fotspår som påträffats tillsammans med dinosauriespår och följaktligen bör ha gjorts samtidigt, så tycks det rentav ha funnits människoliknande varelser här på jorden redan på dinosauriernas tid.)

Eftersom de benfynd som arkeologerna gjort har haft stora likheter med människans skelett har man kallat dessa hundratusentals och miljoner år gamla varelser för "Homo" (människa) med olika "bestämningar" beroende på fyndplatserna, skelettens utseende eller varelsernas förmodade uppträdande (Homo habilis, Homo erectus, Homo neanderthalis etc etc).

Fysiskt sett var det förvisso ingen större skillnad mellan adàm och många av de arter som tidigare funnits på jorden, men denna nya varelse bar på en egenskap som skilde den från alla andra arter som någonsin vandrat - eller vandrar - på jorden, oavsett vilken beteckning senare tiders vetenskapsmän skulle ge dem - oavsett om deras kvarlevor en dag skulle komma att kallas Homo erectus, Homo habilis eller Homo-något-annat.

Men här fanns nu för första gången i vår planets historia en varelse som bar på samma egenskaper som Gud - som bokstavligen var "av Guds släkt" (Apg 18:29). Den enda varelsen som kunde bli lik Gud och som skapats just för detta syfte! Den enda varelsen som inte fungerade med hjälp av instinkt, utan var försedd med ett förstånd, ett intellekt, och kunde förstå rätt och fel, ont och gott. Som kunde tänka i begrepp som rättvisa och medkänsla. Som kunde ta ansvar för, och ångra, sina handlingar. Ett moraliskt ansvarigt väsen. En varelse som kunde välja (något som var den absoluta grundförutsättningen för att hon skulle kunna bli Guds avbild) mellan att lyda Gud eller bryta mot Guds vilja - vad vi kallar att "synda".

Ett djur kan aldrig välja att följa Guds vilja eller bryta mot den. Ett djur fungerar efter de instinkter som finns nedlagda i dess väsen sedan urminnes tider. Följaktligen kan det aldrig begå någon synd - och det kan heller aldrig ställas till svars för sina handlingar. Ingen organism som någonsin levt på jorden före människan hade haft möjlighet att välja att gå Guds väg eller sin egen. Det hade människan. Och hon valde att vända Gud ryggen och gå sin egen väg. Bibeln kallar det "syndafallet"...

Att spekulera över exakt vilket tillvägagångssätt Gud använde när han skapade denna sin blivande avbild - "jordvarelsen", adám - är inte meningsfullt. Det leder ingenvart. Det avgörande är att vi vet att vår existens inte är produkten av en nyckfull, slumpmässig evolution, utan en del i en kontinuerlig, gudomligt planerad och styrd skapelseprocess som omfattar miljarder år - ända sedan Gud lät den första uratomen ge upphov till vårt fysiska universum i ett gigantiskt kosmiskt födelseögonblick.

Och viktigast av allt: även om vår "stund på jorden" bara är ett flyktigt ögonblick i ett dynamiskt skeende som omfattar miljarder år och världars och varelsers födelse och död, så är vi den enda art som fått en aning av Guds ande och tagit det första steget mot att bli alltigenom lika Skaparen.

På samma sätt som Gud en gång tog en kropp som han skapat av materia från jorden och förvandlade den till människa - en adám - genom att ge den av sin ande, kommer han att ta denna människa och förvandla henne till ande, till sin fullkomliga avbild. Skapelseprocessen som inleddes för miljarder år sedan med skapandet av universums materia och långt, långt senare fortsatte med skapandet av det fysiska livet och den mänskliga livsformen, adàm, pågår fortfarande. Den är inte avslutad förrän vi förvandlats till ande och verkligen har blivit alltigenom lika Gud.

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Hur tror kristna att jorden skapades?
Hur tror de kristna att jorden skapades? Vad säger Bibeln om jordens tillkomst? 

Var Adam och Eva apmänniskor?
Hur såg Adam och Eva ut? Var de första människorna någon sorts halvapor som den här "Lucy" som de har hittat skelettet efter?

Varför skapade Gud oss människor?
Som fullkomlig Gud och fullkomlig människa utgör Jesus länken mellan det här livet och det liv som är varje människas mål.

Katolska kyrkan och skapelsen
Det anses i vissa kristna kretsar att den katolska kyrkan är ej renlärig, tja tom satanisk eftersom det erkänns av självaste påven att 7-dagars skapelsen inte stämmer utan den Darvinska måste antas av de kristna. 

Är det bara 6000 år sedan skapelsen enligt bibeln?
Varifrån kommer åsikten bland många troende att människan och jorden inte skulle ha funnits mer än 6000 år? 

Hur kan någon tro på bibeln?
Hur kan någon tro på bibeln? Om den vore Guds ord så skulle den väl också stämma med det som vetenskapen har kommit fram till om skapelsen och så?

Sök svar på fler frågor:
Här kan du söka i mer än 1000 artiklar med svar på flera tusen frågor om bibeln, kristendom, teologi, kyrkans historia etc. Skriv din fråga i en kort mening eller ange ett eller flera relevanta sökord i rutan här nedan.


Om inte svaret finns i Bibelfrågans arkiv, är du välkommen att sända din fråga till bibelfragan@telia.com så får du svar via e-mail.







Copyright © Bibelfrågan

Du kan använda material från denna webbplats för personligt bruk.
Var vänlig läs FAQ för detaljer om citat, referenser etc.