Svar: "Jättar" och "jättestam" är en översättning av det hebreiska nefilim, som i Septuaginta (den grekiska översättningen av Gamla testamentet som enligt traditionen utfördes av 70 lärda judar) återgetts med "gigantes". Första gången jättar finns omnämnda i bibeln är i 1 Mos 6:4. Där får man intrycket att de skulle ha varit avkomlingar till "Guds söner" - dvs änglar - och jordiska kvinnor. Dessa jättar antas ha omkommit vid den omfattande översvämning som kallas för "syndafloden".
Jättar finns emellertid omnämnda även på andra ställen i bibeln. Där fanns exempelvis rafaén Og, kung av Basan, som för övrigt sägs ha varit "den ende som fanns kvar av de sista rafaéerna". Ordet "rafaé" antas betyda "högrest" eller jätte", vilket för övrigt framgår av tillägget om de väldiga dimensionerna av kung Ogs gravkista. Den var fyra meter lång och 180 cm bred (5 Mos 3:11).
Även eméerna och anakiterna gick under beteckningen "rafaéer". De fyra resliga filisteiska krigare som omnämns i 2 Sam 21:15-22 sägs uttryckligen vara "avkomlingar av rafaéerna (anakiter) i Gat", och det kan således även antas gälla jätten Goliat.
I Kanaan såg israeliternas spioner "jättarna, Anaks barn, av jättestammen". De berättar: "Vi tyckte då att vi själva voro såsom gräshoppor, och sammalunda tyckte de om oss." (4 Mos 13:34).
Huruvida det fanns något släktskap mellan de här jättarna, dvs "rafaéerna" (anakiterna), och avkomlingarna till de jordiska kvinnorna och de lustfyllda himmelska gästerna i 1 Mosebok 6:4, eller om de bara tillhörde ett ovanligt högrest släkte, framgår inte.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|