Följ Bibelfrågan på Facebook

Varför finns det krig i världen?

Bibelfrågan: Frågor och svar

Till skillnad från djuren skapades människan med en avgörande relation till Gud, en länk till Gud, ett syfte och ett fantastiskt mål.

Fråga: Varför skapade inte Gud oss människor goda så att vi inte krigade och förstörde utan såg till så att ingen behövde svälta istället? (P.N.)

Ja, hur kan Gud, som är kärleken, skapa en värld som är så full av ondska och lidande, så full av våld, krig och hat som vår - en värld där miljoner människor lever i ett dagligt, ständigt helvete?

För att få svar på den frågan måste vi gå tillbaka till människosläktets början, till skapelsen så som den finns beskriven på bibelns sidor.

När Gud skapade oss gjorde han det med ett definitivt syfte, som finns klart uttalat på bibelns blad:

"Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss..." (1 Mos 1:26).

Dessförinnan hade Gud skapat fiskarna och de andra vattendjuren efter deras arter, fåglarna efter deras arter och däggdjuren, boskapsdjuren och kräldjuren, efter deras arter. Han skapade åsnorna efter åsnornas art, myrorna efter myrornas art, aporna efter apornas art...

Men han skapade inte människan efter människans art. Han skapade människan till sin egen avbild, efter Guds egen "art", till att vara lik honom!

Hela tanken bakom hans skapelse av människan var att hon inte bara skulle leva några korta år som fysisk, dödlig varelse, utan att hon skulle bli hans avbild i alla avseenden - Guds avbild, likadan som han, odödlig som han - en varelse med evigt liv, som liksom han själv existerar "från evighet till evighet", en varelse som är fullkomlig (Matt 5:48) i alla avseenden!

Därigenom skilde hon sig klart från alla andra livsformer på jorden. Till skillnad från djuren skapades hon med en avgörande relation till Gud, en länk till Gud, ett syfte och ett fantastiskt mål. Hon skapades till Guds avbild, med förmågan att kunna drömma och älska, hysa medkänsla, känna längtan, hoppas och tro - och därmed också det som var förutsättningen för alla dessa egenskaper - en fri vilja.

En robot utan vilja kan inte älska. En robot utan vilja kan inte drömma. En robot utan vilja kan inte hoppas och tro...

Allt Gud gör är ett uttryck för hans vilja. Varje handling Gud har utfört - skapandet av universum, skapandet av människan - har föregåtts av ett beslut, en vilja!

Så för att kunna bli Guds avbild måste också människan ha en fri vilja. Utan det skulle hon bara vara en robot vars handlingar styrdes av någon annan, eftersom varje handling, varje beslut, ofrånkomligen är ett uttryck för en vilja, den egna eller någon annans.

Men - en fri vilja kräver också ett val!

Människan måste själv välja att gå Guds väg. För att kunna bli lik Gud, för att kunna ta steget från dödligt till odödligt, från en fysisk tillvaro till en andlig, från ett tillfälligt liv till ett evigt liv, måste hon vilja följa Gud, följa de eviga lagar som Gud har lagt ner i sin skapelse sedan tidernas begynnelse. Hon måste vilja låta sig ledas och styras av Guds ande.

Människan måste välja! Någon annan väg fanns inte. Någon annan väg kan inte finnas!

Men i den frihet som den fria viljan innebar fanns också ofrånkomligen möjligheten att välja att inte följa Gud, att inte lyda Skaparen - och det valet skulle få oöverstigliga konsekvenser...

Så skapade Gud de första människorna. Av nödvändighet ur jorden. Av fysisk materia, till fullkomliga, fysiska varelser. Av förgängligt stoft. Underkastade naturens nedbrytningsprocesser liksom allt annat materiellt. Men i en självklar närhet till sin Skapare - och med en potential, en möjlighet, som överträffade allt!

Därmed återstod den viktigaste etappen - vägen från denna tillfälliga fysiska existens till en evig, andlig tillvaro. "Lermodellen" skulle formas och förvandlas till det slutliga, fulländade andliga mästerverket - Guds avbild, med fullkomlig gudomlig karaktär och natur.

Bibeln beskriver den valmöjlighet Gud ställde människan inför. De två alternativen symboliseras i bibelns berättelse av två träd i Edens lustgård - livets träd eller kunskapens träd på gott och ont.

"Herren Gud gav detta bud: 'Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö'" (1 Mos 2:16-17)

Det var en enkel regel, ett enkelt val - valet mellan att följa Gud eller inte. Gud rådde dem att äta av livets träd, som representerade Guds sätt att göra saker och ting, lydnad mot hans vilja, ett accepterande av den kunskap han - i egenskap av hela universums Skapare - kunde ge dem. Ett val som skulle ge dem Guds ande och därmed evigt liv!

Och han varnade dem för att välja den andra vägen, som symboliserades av kunskapens träd på gott och ont - dvs att strunta i Guds vilja, att lita till sin egen kunskap i stället för Guds, att föredra att själv avgöra vad som var rätt och fel, gott och ont.

Om de första människorna, när de ställdes i valsituationen, hade valt att följa Guds vilja, skulle Paradiset ha funnits kvar och omfattat hela vår planet, och de - och deras ättlingar - skulle ha blivit de Guds avbilder, som Gud hela tiden avsett att de skulle bli.

Men de föredrog att strunta i Guds vilja. De kunde inte motstå frestelsen att testa "kunskapens träd", som Gud hade varnat dem för att äta frukten av. De valde att lita till den kunskap de själva kunde skaffa sig och själva bestämma över vad som var rätt eller fel. De valde att gå sin egen väg - en väg som skulle komma att innebära lite glädje ibland, lite lycka och tillfredsställelse, men samtidigt mycket sorger, ondska och lidande.

Och därmed stängdes också vägen till det eviga livet. Gud fördrev Adam från hans utopiska paradis, för att han inte skulle kunna "plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid" (1 Mos 3:22). Skaparen kunde inte tillåta en upprorisk människa - en människa som inte ville inta sin plats i helheten och lyda under de lagar som upprätthåller alltet i harmonisk samklang, utan själv ville avgöra vad som var ont och gott - att bli en evighetsvarelse och sprida sin upproriskhet i Guds skapelse. Gud kunde inte ge människan sin ande, den ande som skulle ha gett henne evigt liv, utan att hon först av egen fri vilja fattat ett definitivt beslut att följa Gud, att ta de första stegen mot helighet och rättfärdighet.

Ända sedan dess har människan - både som individer och som folk - ställts inför samma val som de allra första människorna. Att gå Guds väg eller sin egen. Att följa Guds vilja eller lita till sig själva.

Och det har blivit ett val mellan liv och död - inte bara i evig bemärkelse, utan i allra högsta grad också här på jorden...

Mänskligheten som helhet har valt att förkasta Gud och Guds ord. Gud tvingade inte Adam och Eva att välja rätt. Och han har aldrig tvingat mänskligheten sedan dess. Om han gjorde det, skulle hela hans syfte med mänskligheten gå om intet.

Vi måste själva välja att följa honom!

Gud har aldrig svikit oss. Han har gett oss sitt ord - han har låtit människor skriva ner hans lagar - han har låtit sina profeter visa oss vad som blir följden av ett liv i strid mot hans vilja - han har uppmanat oss att följa hans vilja och på så sätt göra slut, en gång för alla, på allt lidande här på jorden...

Han har gång på gång - i påtagliga erfarenheter - visat oss hur vi ska leva för att aldrig behöva uppleva krig, svält och förödelse, för att sådana fasansfulla händelser som de som utspelades i antikens Rom, i nazitidens Tyskland, i Stalins Ryssland och i vår tids Kongo, Kambodja, Vietnam, Kosovo, Tjetjenien, Kina etc aldrig ska behöva utspelas igen.

Men vi har valt att gå vår egen väg...

Svält, krig, sjukdomar, ensamhet, hunger, fattigdom, elände. Ingenting av detta uppstår utan orsak. Och det mesta lidandet är vi människor direkt ansvariga för. Vi väljer det själva! Vi skördar hellre följderna av våra handlingar, vår egoism, vår benägenhet att ständigt se till våra egna intressen, vad som gagnar oss själva och det som står oss närmast - våra barn, vår familj, vårt folk, vårt land - än följer Guds vilja.

Vi väljer att försöka lösa tvister med våld - och följden blir krig och lidande...

Människor förslavas, våldtas, förnedras, torteras och avrättas...

Och samma kvinnor, som gråter över våldtäkter och massakrer, skickar själva ut sina egna söner i kriget - och våldtäkterna och massakrerna blir alltfler...

Och när vi ser allt detta elände som vi skapat och fortsätter att skapa, säger vi att det inte kan finnas någon Gud...

Redan Adam kunde ha protesterat: "Gud, du visste att vi skulle förlora vårt underbara paradis, att livet skulle bli fyllt av slit och svett bara för att överleva, och att ett av våra barn skulle begå det första mordet. Du kunde ha hindrat Kain från att döda sin bror, du kunde ha gjort livet lättare för oss, utan sorger, utan oro och utan bekymmer."

Och Gud kunde ha svarat: "Nej, Adam, du kunde ha förhindrat alla konsekvenserna av din synd. Kom ihåg att jag talade om för dig vad som skulle hända om du bröt mot mitt ord. Jag gav dig ett fritt val, men jag uppmanade dig att välja rätt."

Så i stället för att se krigen i världen som bevis för att det inte finns någon Gud, är det dags att vi inser att just det faktum att våra handlingar får de konsekvenser de får visar att det finns eviga, gudomliga lagar som styr hela den värld vi lever i och utgör grundvalen för allt existerande, grundläggande principer för orsak och verkan, som avgör vad som är "gott" och vad som är "ont", regler som vi inte kan bryta mot utan att det drabbar någon, och ytterst oss själva. Och det visar i sin tur att det finns någon som står långt över oss, en "laggivare", en Gud, som är ordningens Gud och inte oordningens.

Gud finns och världen ser ut som den gör just därför att han bryr sig om oss - just därför att han skapade oss med ett syfte, just därför att det finns en mening med vårt liv, en mening som sträcker sig oändligt långt utöver våra korta år på jorden och som aldrig skulle kunna förverkligas om vi inte hade möjlighet att välja.

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Bestraffar Gud ett fritt tänkande?
Straffar Gud oss för vårt fria tänkande - en egenskap som han själv gett oss?

Finns det rättfärdiga krig som Gud tillåter?
Är det på inga villkor okej att föra krig även om syftet är att sätta stopp för folkmord, slaveri och andra grymheter och det inte går att stoppa förövarna med hjälp av ord och diplomati?

Lidande och ondska
Ondska är ett moraliskt begrepp och följaktligen helt förbehållet varelser som besitter förmågan att tänka i moraliska termer, att fundera över huruvida en viss handling är moraliskt rätt eller fel.

Teodicéproblemet
Hur ska man kunna förena tanken på en allsmäktig och god Gud med lidandet och ondskan i världen?

Varför skapade Gud oss människor?
Som fullkomlig Gud och fullkomlig människa utgör Jesus länken mellan det här livet och det liv som är varje människas mål.

Varför stoppar inte Gud allt lidande?
Om Gud är kärleken och om Gud är allsmäktig, varför ser han då inte till så att det blir slut på all ondska och allt lidande?

Sök svar på fler frågor:
Här kan du söka i mer än 1000 artiklar med svar på flera tusen frågor om bibeln, kristendom, teologi, kyrkans historia etc. Skriv din fråga i en kort mening eller ange ett eller flera relevanta sökord i rutan här nedan.


Om inte svaret finns i Bibelfrågans arkiv, är du välkommen att sända din fråga till bibelfragan@telia.com så får du svar via e-mail.







Copyright © Bibelfrågan

Du kan använda material från denna webbplats för personligt bruk.
Var vänlig läs FAQ för detaljer om citat, referenser etc.