Svar: Den judiska kalendern var i grunden en månkalender där varje månad inleddes av nymåne. Nyåret (och följaktligen även årets övriga månader) inträffade följaktligen vid olika tidpunkter i förhållande till årstiden. Det kunde röra sig om flera veckors skillnader från år till år.
I Rom använde man sig däremot av en helt annan tidräkning. År 46 f Kr hade Julius Caesar infört en ren solkalender (av samma typ som den gregorianska kalender vi har i dag) där solåret var indelat i 12 månader (utan hänsyn till nymånen) med varierande längd.
Den judiska påsken inföll alltid den 14:e i månaden Nisan (motsvarande ca 15 mars-15 april). Eftersom Jesus korsfästes, dog och uppstod under den judiska påskveckan fortsatte den kristna församlingen (som ju från början enbart bestod av judar) att högtidlighålla hans död och uppståndelse varje år i samband med att man firade påsken den 14 Nisan - ett datum som alltså kunde infalla vid olika tidpunkter, allt beroende på när det var nymåne.
Julen uppkom däremot senare, sedan kristendomen brett ut sig inom Romarriket. Där firade man varje år den 25 december (enligt den romerska solkalendern) Solgudens, den "oövervinnerliga solens", högtid. Den kristna församlingen övertog detta firande men högtidlighöll i stället Jesu födelse den här dagen.
Därför firas Jesu födelse alltid på samma datum enligt vår (romerska) kalender, medan datumet för påsken (som bestäms av månen till "första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen") varierar från år till år.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|