Svar: Det var Herodes den store som lät uppföra det tempel som fanns på Jesu tid. När han blev kung över Jeruslem år 37 f Kr inleddes en ny och omfattande byggnadsperiod som närmast ruinerade landets ekonomi. Han lät uppföra mäktiga grekiska byggnader i Jerusalem - en teater och en amfiteater - och smyckade staden med monument tillägnade Augustus och andra hedningar. Han byggde palats i Herodium, Jeriko och på Masadaklippan. Han byggde och uppkallade hamnstaden Caesarea efter kejsaren.
År 20 f Kr började han med ett väldigt projekt. Han skulle bygga om Jerusalems tempel, som uppförts under ledning av den judiskfödde ståthållaren Serubbabel efter judarnas återkomst från den babyloniska fångenskapen och invigts år 516 f Kr. Det skulle bli en av de mest magnifika byggnaderna i riket, ännu storslagnare än det allra första templet, Salomos tempel, som bränts ner år 586 f Kr när den babylonske kungen Nebukadnessar intagit Jerusalem och fört bort judarna i fångenskap.
Salomos tempel hade inte varit mer än 12 meter högt och kanske 35 gånger 20 meter. Herodes nyrenoverade mästerverk skulle bli mer än 30 meter brett, 40 meter långt och 45 meter högt. Samtidigt skulle han utvidga tempelplatsen till det dubbla.
Omkring år 22 f Kr gjorde man upp ritningarna för bygget och tre år senare påbörjades arbetet. Projektet inleddes som en "renovering" av Serubbabels tempel, men i verkligheten blev det en fullständig om- och tillbyggnad av helgedomen.
Herodes tempel finns inte beskrivet i detalj i bibeln. Den främsta källan är historikern Josefos, som personligen såg byggnaden och beskrev arbetet i sina böcker om judarnas historia. Den judiska Mishna ger också en del informationer och ytterligare lite har vi fått från arkeologin.
Del för del togs det gamla templets murar och inventarier ner och byggdes upp på nytt - alltsamman utan att gudstjänsten därför hindrades. De yttre grundförhållandena för byggnaden förändrades inte, men templet fick större höjd. Dessutom vidgades tempelområdet högst väsentligt. Josefos skriver att Herodes fördubblade det genom att bygga upp sidorna på berget Moria och sedan plana ut ett område uppe på berget. En väldig stödmur uppfördes i sydvästra hörnet. Tonvis med jord transporterades dit och naturliga klippor höggs släta. Mishna säger att tempelberget mätte drygt 200 meter i vardera riktningen.
Herodes dog vid påsken år 4 f Kr, några månader efter Jesu födelse, men arbetet med templet fortsatte. Under Jesu verksamhetstid pågick byggnadsarbetet fortfarande. När Jerusalems tempel slutligen stod klart år 64 var det verkligen ett underverk, till och med i jämförelse med den tidens övriga storslagna arkitektur.
Templet vette mot öster. Framför helgedomen låg förgårdarna terrassformigt ovanför varandra, och över alltsamman reste sig själva tempelbyggnaden. Hela komplexet omgavs av en kraftig mur.
Uppenbarligen fanns det åtta portar som ledde in till tempelområdet: fyra på västra sidan, två i söder och en på vardera östra och norra sidan. I väster fanns huvudportalen. Genom dess portar kom man först till den yttre förgården, "hedningarnas förgård" (som kallades så, därför att hedningar tilläts vistas där). Den fungerade också som genomfartsled för resenärer som föredrog att inte passera runt hela tempelområdet.
Här fanns flera stora pelarhallar. Längs den östra sidan låg Salomos pelarhall som bestod av tre rader av marmorpelare. I norr och väster fanns också pelarhallar, men störst var den kungliga pelarhallen i söder, som bestod av fyra rader korintiska pelare, sammanlagt 162 stycken med tre gångar emellan. Pelarnas omkrets var så stor att det krävdes tre man med utsträckta händer för att nå runt dem.
Det var i en av de här pelarhallarna som den 12-årige Jesus satt bland de skriftlärde. Det var också här som han senare skulle välta penningväxlarnas bord och driva ut djuren. Här skulle han även undervisa sina lärjungar och längre fram skulle dessa lärjungar i sin tur undervisa andra under den nytestamentliga kyrkans första dagar.
Mitt i denna förgård låg det egentliga tempelområdet, omgivet av en låg mur. När man gick genom Hedningarnas förgård, mötte man en drygt meterhög mur med öppningar att passera igenom. Överst på muren fanns stora stenar med en varning på grekiska och latin som löd: "Må ingen främling träda innanför muren kring denna helgedomen. Den som blir beslagen därmed är själv skyldig till sin död som kommer att bli följden."
En trappa med 14 trappsteg ledde upp till tempelområdet och nio portar ledde till det inre tempelområdet. Porten i öster var den vackraste och kallades "Sköna porten". Portarna ledde till kvinnornas förgård, som var tillgänglig för alla israeliter. Här kunde kvinnorna gå in för att tillbe Gud. Kvinnornas förgård innehöll bl a skattkistor samt flera byggnader.
Härifrån ledde en trappa med femton stora halvrunda trappsteg upp till de israeliska männens förgård via Malmporten eller Nikanorporten. Denna förgård kunde beträdas av män som var ceremoniellt rena och mot förgårdens yttermur fanns förrådskammare.
På andra sidan ett lågt skrank kom sedan prästernas förgård som motsvarade tabernaklets förgård. Här fanns brännoffersaltaret, som var byggt av ohuggen sten, och tvättbäckenet. Enligt Mishna var altaret 14 x 14 meter vid basen och prästerna nådde det via en sluttande ramp. Runt denna förgård fanns också flera byggnader.
Tolv trappsteg ledde från brännoffersaltaret upp till själva tempelbyggnaden, vars ytterväggar bestod av skinande vit marmor prydd med glänsande guld.
Liksom tidigare bestod själva templet ytterst av en förhall, varifrån prästen välsignade folket, och från denna kom man in i helgedomens två avdelningar, först det Heliga och sedan det Allra heligaste. Liksom i Salomos tempel hade man byggt kammare längs byggnadens sidor och det fanns också en övre kammare. Ingången var tillstängd med 27 meter höga och åtta meter breda dörrar av guld. I det Heliga, som var 20 x 10 meter, fanns den sjuarmade ljusstaken, bordet med skådebröden och rökelsealtaret - allt i guld.
Ingången till det allra heligaste var täckt av ett vackert utsmyckat tjockt, purpurfärgat draperi. Bakom denna förlåt fanns inte längre någon förbundsark, utan på arkens plats fanns nu en stenplatta på vilken översteprästen ställde rökelsekaret och stänkte blodet på försoningsdagen. Det här rummet var 10x10 meter.
Men detta renoverade andra tempel skulle inte existera i fred mer än Salomos ursprungliga tempel. År 70 förstördes Herodes tempel av romarna, bara några få år efter det att fullbordats. Det enda som återstår från det ståtliga förflutna är den nedre delen av västra stödmuren - det som i dag kallas "Klagomuren".
På Tempelberget uppfördes i slutet av 600-talet (sannolikt år 691) en muslimsk helgedom, "Omarmoskén" eller "Klippmoskén", eftersom Muhammed ansågs ha stigit upp till himlen från den stora klippa, som finns i centrum av moskén. Byggnaden renoverades till sin nuvarande prakt av Suleiman den store på 1500-talet och upptar nu templets traditionella plats. Den ligger troligen precis ovanför det ställe där huvudingången till Herodes tempel låg.
Strax öster om Klagomuren, vid södra utkanten av Tempelberget, ligger Al Aqsa-moskén som är den största moskén i Jerusalem. Den byggdes mellan 705 och 715, men förstördes flera gånger av jordbävningar. Huvuddelen av den nuvarande byggnaden uppfördes av den egyptiske kalifen Al-Zahir, som restaurerade moskén år 1035.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|