Svar: I Uppenbarelseboken nämner Jesus en kvinna i församlingen i Thyatira i Mindre Asien som "förleder mina tjänare att bedriva otukt och äta offerkött" (Upp 2:20-23). Han kallar henne för "kvinnan Isebel", men det var troligen inte hennes riktiga namn, utan snarare ett sätt att säga att hon var en "Isebel-kvinna", dvs samma andas barn som den gammaltestamentliga drottningen Isebel som förledde Israels folk att övergå till Baalskulten.
Denna Isebel (kallad Jezebel i engelska översättningar) levde under den senare del av 900-talet f Kr. Hon var dotter till den tyriske kungen Etbaal. Den israeliske kungen Ahab (1 Kung 16:31) gifte sig med henne - antagligen av politiska skäl - och hon blev därmed drottning i det nordliga tiostamsriket Israel.
Hon var en stark personlighet och fanatiskt hängiven sina förfäders feniciska religion. Därför förmådde hon sin make Ahab att bygga ett tempel åt Baal i Samaria och reste även en asherapåle (en fallossymbol, dvs en påle som symboliserade en erigerad penis). Hon gjorde kort sagt allt för att utrota det israeliska folkets gudstro och ersätta den med Baalsdyrkan (1 Kung 18:13, 19:14 och 2 Kung 9:7). Bibeln berättar att hon införde Baalsdyrkan vid hovet och hon fick även sin make att delta.
Men Isebel var inte nöjd med att kungen gav sitt officiella godkännande till Baalsdyrkan, utan hon bestämde sig för att göra slut på israelernas gudsdyrkan. Därför gav hon order om att alla Herrens profeter skulle dödas, men Gud uppmanade Elia att fly över floden Jordan, och ytterligare hundra andra profeter gömde sig i grottor. En tid senare flydde Elia än en gång för sitt liv när Isebel var ute efter att döda honom.
Så småningom hade Isebel hela 850 avgudaprofeter som hon lät hovet försörja. Deras arbete gav resultat och Bibeln berättar att det slutligen inte återstod mer än några tusen män i landet som var trogna Israels gud.
Isebel var också en synnerligen egoistisk, skrupelfri, självsäker och grym kvinna. Hon hade ett starkt inflytande på landets styrelse och ibland lät kung Ahab henne regera som hon ville. Det sägs att hon var beundrad, fruktad och hatad mer än någon annan drottning i Israel.
Ett exempel på hennes agerande finns i bibelns berättelse om hur en man vid namn Nabot vägrade låta kungen köpa den vingård han ärvt och som låg granne med kungens hus. Då förklarade Isebel självsäkert att hon skulle ordna så att hennes make fick vingården. Sedan skrev hon brev i Ahabs namn, förseglade dem med hans sigill, och gav de förnämsta männen i Nabots hemstad order att anklaga Nabot för hädelse och sedan låta stena honom. Männen lydde ordern och kung Ahab tog vingården i besittning för att omvandla den till köksträdgård.
Så småningom dog kung Ahab och hans söner tog över makten i Israel. Isebel fortsatte att utöva sitt inflytande över israelerna och kom även att påverka judarna. Hennes dotter Atalia hade nämligen gift sig med judarnas kung och fortsatte att påverka både sin make och sedermera sin son i Isebels anda så att de gjorde "det som var ont i Herrens ögon" (2 Krön 22:2-5).
Profeten Elia sa att hon skulle komma att drabbas av Guds dom, vilket också skedde (2 Kung 9:30-37). När Jehu höll sitt intåg i Jisreel efter att ha dödat både den israelitiske kungen i nordriket Israel (Ahabs son Joram) och den judiske kungen i sydriket Juda (Ahasja) lät han störta ner Isebel genom ett av slottets fönster. Hennes blod stänkte på muren och hästarna, och asätande hundar åt sedan upp det mesta liket.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|