Svar: Att israeliterna (alltså inte enbart judarna utan alla de 12 stammar som utgjorde Israels folk) är Guds egendomsfolk betyder inte att de är Guds kelgrisar. De är förvisso indirekt utvalda av Gud (Gud utvalde Abraham att bli stamfar till hans folk), men det innebar inte att israeliterna skulle vara bättre än andra folk på något sätt eller att de skulle få några speciella favörer (och det har de verkligen inte fått heller).
Han utvalde dem för ett speciellt syfte, en speciell uppgift: att bli ett exempel för andra folk - ett exempel på vad som blir följden av att följa Guds vilja och att bryta mot den. De skulle utgöra ett bevis för världen på de välsignelser som skulle komma mänskligheten till del om vi följde Guds ord - och även vilka konsekvenser det får om vi bryter mot det.
Därför slöt Gud ett förbund med dem - han lovade att välsigna dem om de följde hans vilja, om de i handling visade att de hörde Herren till, genom att älska honom och hålla hans bud, samtidigt som han varnade dem för konsekvenserna om de struntade i hans lag.
Under seklernas lopp skulle Israels folk många gånger komma att bryta mot sin Guds vilja, och följderna skulle också bli bittra, både för enskilda och för folket som helhet, men förbundet stod fast. Gud sviker aldrig ett avtal. De förblev Guds "egendom", allt enligt deras ömsesidiga överenskommelse, och genom dem fortsatte han förberedelsearbetet för upprättandet av sitt himmelrike här på jorden och för slutförandet av det största projektet av alla - att skapa sin avbild.
Genom Israels folk gav han mänskligheten sin eviga lag - de tio budorden - i nedtecknad, skriftlig form. Bland detta folk lät Gud sina profeter uppstå, och ur detta folk lät han den kommande världshärskaren - Messias - födas.
När Messias kom första gången vägrade visserligen hans landsmän i allmänhet acceptera (Joh 1:11) att han var den gudasände härskare de väntat på, vilket i och för sig inte var så konstigt, eftersom han första gången inte kom som den mäktige segrarkonung som bibelns profetior berättat skulle komma, utan som en till synes helt vanlig galileisk hantverkare. Men den dagen judarna (liksom övriga människor i världen) accepterar honom som Messias (Kristus), kommer deras lön att bli densamma som för alla andra folk: evigt liv i Guds rike (Rom 4:13).
För övrigt var det inte judarna som folk som dömde Jesus till döden, utan en liten inflytelserik grupp inom landets politisk-religiösa etablissemang som såg sina egna intressen hotade och fick Jesus gripen, anklagad för att vara upprorsmakare. Den ytterst ansvarige för Jesu död var Pontius Pilatus, som fem år tidigare hade utsetts till romersk guvernör över Judeen, och dödsdomen verkställdes av de romerska ockupationsstyrkor som var stationerade i Jerusalem.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|