Svar: Israeliterna (även kallade Israels barn eller Israels folk) bestod ursprungligen av 12 stammar, ättlingarna till den hebreiske fårägaren Israels 12 söner. Efter att ha vistats många år i Egypten, dit man begett sig på grund av missväxt och svält i Kanaan, återvände man ledda av Mose, och på vägen dit fick man en lagsamling som innehöll bestämmelser både för religionsutövningen och det israelitiska samhället i övrigt: renhetslagar, en familjelag, en strafflag etc.
När israeliterna invaderat och erövrat Kanaan delade man upp landet mellan stammarna. Omkring år 1000 f Kr fick man sin första gemensamma kung, David, och hans rike omfattade alltså hela det område som israeliterna ockuperat. David efterträddes som kung av sin son Salomo men efter dennes död blev det problem. Stammarna Juda och Benjamin, som båda hade sina områden i södra Palestina, bröt sig loss från kungariket Israel och grundade ett eget rike som kom att kallas Juda rike, eftersom Juda stam var den dominerande.
Men år 722 f Kr, när kungariket Israel existerat i knappt 300 år, intogs detta av assyriska styrkor och de tio stammarna deporterades. De återvände aldrig utan spreds över världen. De enda israeliter som fanns kvar i Palestina var nu judarna och benjaminiterna som levde i Juda rike (och därför gemensamt kallades för judar). Det är skälet till att det fortsättningsvis bara talas om judarna i Bibeln. Vad som hände de övriga israelitiska stammarna vet vi inget om. De assimilerades av olika folk och försvann ur historien.
Judarna fortsatte att leva efter Mose lag och offra i templet i Jerusalem. År 587 intogs Juda rike av Babylonien. Invånarna fördes bort i fångenskap till Babylon och riket blev en babylonisk provins. Drygt 50 år senare besegrades babylonierna av perserna som lät judarna återvända till vad som nu blev den persiska provinsen Juda. Alla judar återvände dock inte utan många stannade kvar i Persien. En av dem var judinnan Esther (egentligen var hon benjaminit) som blev den persiske kungen Ahasveros hustru. Esthers bok, som du ju har läst, handlar om hur hon räddade sina landsmän undan folkmord.
Den persiska provinsen Juda kom snart att erövras av grekerna under Alexander den store. Sedan följde romarna som gjorde Juda till en romersk provins med namnet Judaea. Judarna fortsatte att leva enligt den mosaiska lagen. Man följde renhetslagarna och utövade sin religion med djuroffer och allt i templet i Jerusalem. Man hade även egen rättsskipning när det gällde mindre brott och religiösa överträdelser, men ytterst var det romersk lag som gällde. År 70 förstördes så Jerusalem och templet av romarna - och därmed upphörde också djuroffren.
Nu spreds även judarna åt olika håll. Det fanns inte längre något judiskt rike med egna lagar. Det fanns inget tempel. De judar som bosatte sig runtom i världen följde sina nya hemländers lagar. Däremot kunde man fortsätta att hålla fast vid principerna om ren och oren föda, omskärelse etc. Så gör man fortfarande.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|