Svar: Det är helt riktigt att Konstantin inte var kristen utan soldyrkare. Ingen har påstått något annat. Men det stämmer verkligen inte att det var han som satte ihop Nya testamentet. Någon sådan makt över kyrkan hade han inte. Han hade över huvud taget ingenting med sammanställningen av de nytestamentliga skrifterna att göra.
Däremot lät han, i egenskap av regent, sammankalla ett kyrkomöte i syfte att få slut på de stridigheter som skapade oro inom kyrkan. En enig kyrka fyllde en enande funktion i romarriket, och som kejsare låg det naturligtvis i hans intresse att ha ett enat rike.
En av de viktigaste tvistefrågor som behandlades vid detta kyrkomöte gällde förvisso Jesu gudomlighet. Men det handlade inte alls om huruvida Jesus var Gud - i det fallet var de kristna kyrkornas ledare ense. Nej, vad diskussionen gällde var huruvida den preexistente Kristus, Sonen, var av samma gudomliga väsen som Fadern. Prästen Arius i Alexandria hade år 315 börjat förkunna sin uppfattning att Sonen inte hade existerat i all evighet, utan var det första av alla skapade väsen och att det hade funnits "en tid då Sonen inte fanns". År 321 förklarades Arius som kättare av biskopen av Alexandria, Alexander.
Arius flyttade till Palestina och började marknadsföra sina tankar där. Alexander skrev varnande brev till församlingarna i området, men Arius fann ändå en publik för sin förkunnelse. Under de närmast följande åren blev debatten så upphetsad att det uppmärksammades av kejsaren, Konstantin.
Efter att ha tillskansat sig makten över Romarriket gjorde Konstantin allt för att skapa enighet i riket. Han insåg att en schism inom den kristna kyrkan skulle vara en destabiliserande faktor och bestämde sig för att åtgärda problemet. Med stöd från män som biskoparna Hosius av Cordova och Eusebius of Caesarea sammankallade han kyrkans ledare för att få dem att enas.
Den här uppfattningen - att "det fanns en tid då Sonen icke fanns" - stöddes av kejsar Konstantins hovbiskop, Eusebios av Nikomedia. men fördömdes först på kyrkomötet i Nicaea 325 och slutgiltigt på kyrkomötet i Konstantinopel 381 som slog fast att Gud Fadern och Gud Sonen är av samma substans och har existerat tillsammans i evighet. Den resulterande trosbekännelsen, som alla kunde enas om och som undertecknades av alla de församlade biskoparna utom Arius och två biskopar, var entydig: "Vi tror på... en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, Född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, Född och icke skapad, av samma väsen som Fadern..."
Vilken roll spelade då Konstantin i kyrkans beslut rörande Kristi preexistens? Ingen alls. Han var ingen teolog - han var inte ens kristen. Däremot ville han ha en enad kyrka och för honom spelade det ingen roll vad de församlade enades om - huvudsaken var att de enades.
När det sedan gällde vilka böcker som skulle ingå i Nya testamentet var det inte någonting som över huvud taget beslutades under Konstantins tid. Det hade varit i stort sett klart redan ett par hundra år tidigare. I en skrift från mitten av 100-talet räknar den nordafrikanske teologen och författaren Tertullianus upp de nytestamentliga skrifter som han visste hade funnits inom den kristna församlingen ända sedan de skrevs. I hans förteckning fanns evangelierna, apostlagärningarna och de flesta breven. Och år 170 - hundra år innan Konstantin föddes - gjordes den förteckning som går under benämningen "den muratoriska kanon" och som omfattar de böcker som i dag ingår i NT.
År 382 - 45 år efter Konstantins död beslutade den västliga kyrkans centrala ledning att godkänna dessa skrifter som Nya testamentets definitiva kanon, och vid det Tredje kyrkomötet i Kartago år 397 ratificerades listan.
Kort sagt - Konstantin hade absolut ingenting med sammanställningen av Nya testamentet att göra.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|