Svar: Den grekiske läkaren Lukas, som levde under det första århundradet, berättar om Jesu himmelsfärd på två ställen, dels i slutet av sitt evangelium (Luk 24:50-52), och dels i den redogörelse om den kristna församlingens första år som han skrev till någon person vid namn Teofilus.
Där, i Apostlagärningarna, berättar han att Jesus var tillsammans med sina närmaste elever och vänner under nästan en och en halv månad efter uppståndelsen och fortsatte att undervisa dem om det kommande gudsriket.
En dag när Jesus och apostlarna befann sig på Oljeberget, någon kilometer från Jerusalem, inträffade en händelse som skulle etsa sig fast i deras minne för alltid:
"Då han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. Och de sade: 'Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen'" (Apg 1:9-11)
Till minne av denna händelse - och i väntan på uppfyllelsen av löftet om Jesu återkomst till jorden - började man bland de första kristna att fira den här dagen varje år, 40 dagar efter påsk. Kristi himmelsfärdsdag finns omnämnd i skrifter redan från 300-talet.
Under medeltiden blev det här en stor helgdag. På 800-talet företog man processioner som symboliserade Jesu vandring till Betania och man hissade upp påskljusen eller en bild av Kristus som sedan fick försvinna bakom ett hölje, för att ge en föreställning om hans himmelsfärd.
Här uppe Norden försvann de här sedvänjorna helt och hållet i samband med reformationen, men Kristi himmelsfärds dag förblev en helgdag som vi fortsätter att fira torsdagen i veckan näst före pingst.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|