Svar: Skälet till att just den andra delen av stycket togs med är att det är den som är relevant för kristendomen.
Paulus talar först om de judiska förhållandena och resonemangen där han går tillbaka på skapelseberättelsens beskrivning av de båda könens förhållande till varandra:
"En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull" (1 Kor 11:9-10)
Mannen skapades först och sedan skapades kvinnan från mannen och hon skapades för hans skull. Det är alltså vad den gammaltestamentliga berättelsen säger. Det är grunden till synen på man och kvinna och deras sociala roller i det judiska samhället - dvs den kultur där kristendomen uppstod, den kultur som alla Jesu första lärjungar var födda och uppvuxna i, den kultur som rådde i alla de judiska kolonierna runt Medelhavet där Gamla testamentets ord var helt grundläggande och sågs som självklara av alla. Även av Paulus.
"Men", säger Paulus, "i Herren (dvs "i Kristus", för oss som är "i Kristus", för oss som är kristna) är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan. Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, men allt kommer från Gud" (1 Kor 11:11-12)
Det är alltså det som Paulus inleder med "Men..." som är kristendomens verkliga kvinnosyn. Och detta upprepar han i Galaterbrevet:
"Alla är ni Guds barn genom tron på Jesus Kristus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus" (Gal 3:26-28)
Så om man ska se någon motsägelse så är det snarast mellan den kristna tron och den kultur där den kristna tron uppstod.
Sedan är det en helt annan sak att Paulus lade stor vikt vid att man inte bröt mot samhällets normer. För även om män och kvinnor var absolut jämlika i Herren, dvs i egenskap av kristna, så var det ett faktum att de hade olika uppgifter och roller i samhället - något som varken Paulus eller någon av de andra medlemmarna av den första församlingen ifrågasatte. De såg ju inte som sin uppgift att förändra samhället - och det var inte heller någon uppgift Jesus gett dem - utan att förbereda människor inför Guds rikes ankomst.
Det enda som skilde dem från alla andra judar var att de var övertygade om att de gamla judiska profetiorna hade gått i uppfyllelse, att den utlovade Messias hade kommit, att det var den avrättade (och uppståndne) galileiske snickaren Jesus som var denne Messias och att han snart skulle komma tillbaka och upprätta Guds rike och ge alla de troende evigt liv. Och här, bland de troende, i den messiastroende församlingen, rådde det ingen skillnad mellan man och kvinna, utan båda könen var precis lika mycket värde och var skapade med samma syfte och samma mål - att bli Guds avbilder.
För övrigt har kristendomen aldrig förespråkat vare sig stening, avlatsbrev eller något liknande. Stening var något som förekom inom judendomen och avlatsbreven var en (oftast missförstådd) uppfinning av medeltidskyrkan. Ingetdera har alltså med kristendomen att göra. Följaktligen har jag inget skäl att visa att kristendomen "inte längre förespråkar" det.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|