Svar: Först av allt måste vi komma ihåg att det här var en tid utan några typer av massmedia. Utan tidningar. Utan bilder. Ingen människa hade den ringaste aning om hur någon makthavare såg ut, om man inte sett vederbörande personligen. Man hade aldrig hört hans röst. Man fick förlita sig på de skildringar och beskrivningar man fick av resande och av kungliga härolder och budbärare av olika slag. Det kunde dröja många månader innan man fick kännedom om viktiga händelser - krig, avgörande slag, kungars födelse och död - som ägt rum.
När händelserna i Judits bok utspelades hade assyrierna varit den allt dominerande makten i Främre Asien i ett halvt årtusende. "Assyrier" var alltså den gängse benämningen på folket borta i Mesopotamien. Så sent som något decennium tidigare hade Babylon tillhört Assyrien, och även tidigare assyriska kungar hade haft Babylon som sin huvudstad.
Så när Nabopolassar (från "utbrytarstaten" Babylon) besegrat den assyriske härskaren Sin-shar-iskun år 612 visste invånarna i det lilla Juda rike bara att det var en ny mäktig kung "i östern" som hade kommit till makten och nu dominerade deras omvärld.
Skiftet mellan "det assyriska väldet" och "det babyloniska väldet" måste alltså ha varit väldigt diffust för judarna, och det var först i efterhand som de olika väldenas omfattning, erövringar och regenter framträdde klart för vanligt folk. Till en början upplevde man det säkert bara som att man hade fått "en ny assyrisk härskare" som hette Nabopalassar och sedan en som hette Nebukadnessar. Så småningom fick man naturligtvis veta att den här kungen hade sitt högkvarter i Babylon i stället för Nineve, där den förra kungen hållit till, men det var inget märkligt och förändrade ingenting.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|