Svar: Något bibelord som direkt säger att man får ta till sig en ny partner finns inte. Det ses helt enkelt som någonting naturligt och självklart. Gud sa ju redan i begynnelsen att det inte är bra för människan att leva ensam (1 Mos 2:18).
Lagen i det gamla Israel föreskrev sålunda att en kvinna vars make dog skulle gifta sig med den döde makens bror och skaffa barn med honom. Det gällde även om han redan hade en hustru. Man hade för övrigt ofta flera fruar, så sett ur männens synvinkel var det sällan något problem om hustrun dog. Det fanns ju alltid någon eller några konkubiner till hands. Dessa konkubiner hade samma status som den första hustrun. Om en man fick sin första son tillsammans med någon av sina bihustrur, så räknades den sonen ändå som hans förstfödde och skulle erhålla den förstföddes arv.
Om en man skilde sig från sin hustru, måste han ge henne ett "skilsmässobrev" som innebar att hon "hade papper på" att hon var fri att gifta om sig.
Vad det gällde äktenskap var det bara prästerna som utgjorde undantag. En präst fick inte gifta sig med en frånskild kvinna, men däremot med en änka förutsatt att hennes avlidne make varit präst. Översteprästen fick däremot inte ens gifta sig med en prästänka, utan enbart med en jungfru, en kvinna som var oskuld och aldrig varit gift.
Vi ska emellertid komma ihåg att hebreernas seder och bruk inte alls alltid är de "rätta" eller accepterade av Gud. Israels folk utsågs av Gud till att tjäna som ett exempel för världen, både som en förebild och som ett avskräckande exempel. Det innebär att även om mycket som israeliterna tänkte och gjorde harmonierade med Guds lagar, så fanns det också mycket stod i strid mot hans vilja. Jesus instämde i profeten Jesajas ord om att "de läror de förkunnar är människors bud" (Matt 15:9). Man kan följaktligen inte ta alla israelitiska seder och lagar och regler som på något vis normgivande därför att "det står i Bibeln".
Den kristna församlingen bestod ursprungligen enbart av judar som följaktligen levde enligt de lagar och sociala regler som gällde i deras land. Församlingens ledning uppmanade helt enkelt medlemmarna att leva ett anständigt och respektabelt liv, dels därför att det var vad Gud förväntade sig, dels därför att man inte skulle väcka anstöt i samhället, vilket skulle göra det svårare att sprida evangeliet.
Angående omgifte hade Jesus förklarat att den som blev övergiven och gifte om sig inte gjorde något fel (Matt 19:8-9). Det var inte heller fel att ta sig en ny partner sedan maken/makan dött (Rom 7:2-3). Och Paulus uppmanade yngre änkor att om möjligt skaffa en ny man (1 Tim 5:9-16).
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|