Följ Bibelfrågan på Facebook

När uppkom namnet Palestina?

Bibelfrågan: Frågor och svar

Både Juda och Israel låg i Palestina, men inget av rikena omfattade hela Palestina.

Fråga: När började man kalla judarnas land för Palestina? Från början hette det väl Israel? (K.R.)

Vårt ord Palestina kommer från det latinska Palaestina och det grekiska Palaistine. Dessa ord kommer i sin tur från det hebreiska ordet Peleset (eller Pelé'shet). Namnet Palestina är alltså i grunden det hebreiska namnet, judarnas namn, på det område som var bebott av "pelestéer" (filistéer).

Ordet förekommer redan i 2 Mos 15:14 som talar om "invånarna i Peleset" (i våra biblar: "filisteerna"), Jes 14:29 som talar om "hela Peleset" (i våra biblar: "Filisteen" resp "alla ni filisteer"), Jes 14:31 som också ordagrant säger "hela Peleset (i våra biblar: "Filisteen" resp "alla i filisteernas land")

Från 400-talet före Kristus började namnet Peleset/Palestina användas för hela det område som tidigare kallats "Kanaans land". Exempel på det finns i historikern Herodotos skrifter.

På Jesu tid användes den beteckningen både av judar och andra. Judarna var ju i hög grad grekisktalande på den tiden, och när man talade grekiska använde man naturligtvis den grekiska formen av Peleset, dvs Palestine, för landet (på samma sätt som vi säger Scandinavia om vårt Skandinavien om vi talar engelska). Den judiske historieskrivaren Josefus kallar det heliga landet för Palestina i sina böcker om judarnas historia (omkring år 80-90). Och den romerske kejsaren Vespasianus beskrev området som "Palestine" på de mynt han präglade till minne av Jerusalems fall år 70.

Något annat namn för hela området fanns för övrigt inte. Det skulle isåfall vara Kanaan, som ju var det ursprungliga "riktiga" namnet på området som Israels folk erövrade från kanaaneerna. När israeliterna slog sig ner där, bosatte sig Juda och Simeons stammar i den södra delen av Kanaans land och de övriga stammarna norr därom (och varje stams område benämndes efter stammen som bodde där).

Så småningom fick Israels folks 12 stammar en gemensam härskare i kung Saul och därefter David och Salomo. Men det dröjde bara 100 år så delades landet i två riken - det södra riket Juda där judarna, simeoniterna och halva Benjamins stam bodde, och det norra riket Israel där resten av israeliterna barn levde.

Både Juda och Israel låg i Palestina, men inget av rikena omfattade hela Palestina. Israel sträckte sig från norra änden av Döda havet upp till Dan (några mil norr om Genesarets sjö). Juda upptog den södra delen av Palestina från Israels sydgräns. Varken namnet Israel eller namnet Juda var följaktligen synonymt med Palestina.

Israel upphörde för övrigt att existera redan efter 210 år då de tio israeliska stammar som bodde där fördes bort i fångenskap av assyrierna och sedan spreds över världen och försvann ur historien för alltid. Judarnas rike bestod lite längre, i 345 år, tills dess folk fördes bort i fångenskap till Babylon. Även om många judar och benjaminiter återvände från fångenskapen 500 år f Kr och bosatte sig i det område där Juda rike en gång legat, hade de aldrig mer (förrän 1948) något eget land i Palestina.

På Jesu tid var Palestina uppdelat i flera olika "landskap" och det område, som ett halvt årtusende tidigare hade varit Juda och Israel, hette nu Idumeen, Judeen, Samarien och Galileen. De här olika "landskapen" utgjorde alla romerska provinser.

Om man då ser på namnen på de olika landskapen så har de lite olika bakgrund.

Judeen var det ursprungligen grekiska namnet på den del av södra Palestina där judarna levt sedan återkomsten från Babylon, dvs det område kring Jerusalem samt låglandet vid kusten som tidigare varit Juda stams område (och Juda rike). Under en kort period mellan ca 150 och 63 f Kr var de judar som bodde här självständiga.

Galileen var det hebreiska namnet (egentligen Ha-Galil) på den nordligaste delen av Palestina. Här bodde på gammaltestamentlig tid de israelitiska stammarna stammarna Aser, Sebulon och Naftali, men inga judar. Efter 500-talet f Kr flyttade många andra befolkningsgrupper dit, och det var först omkring år 150 (då Judeen blev självständigt) som judarna flyttade dit och Galileen blev judiskt.

Samarien (i mellersta Palestina) är helt enkelt uppkallat efter Semer, ägaren till berget Gerissim som såldes till kung Omri (1 Kon 16:24). Samarierna var ett blandfolk men man bekände sig till den judiska religionen.

Under perioden 164-63 f Kr (efter Mackabeerupproret) var judarna självständiga, men sedan införlivades Judeen med den romerska provinsen Syria. Det innebar att romarna hade den yttersta makten även om man formellt överlät styret av Judeen (och resten av Palestina) till den idumeiske fursten Herodes och lät honom anta kungatiteln.

År 6 e Kr blev Judeen (lat Iudaea) en egen romersk provins, underställd Syria. Efter det stora judiska upproret 66-70 e.Kr., som slutade med att Jerusalem förstördes, och efter krossandet av Bar Kokhbas uppror år 132-135 fanns det inte många judar kvar i området. Den romerska provinsen Iudaea var inte längre "judarnas land" och den dåvarande romerske kejsaren Hadrianus ändrade provinsensområdets namn till Syria Palaestina, ofta förkortat Palaestina, medan Jerusalem blev en romersk koloni, Aelia Capitolina.

Det var onekligen beklagligt att namnet Judeen försvann då Hadrianus döpte om provinsen, men det är ett typiskt agerande då länder erövras och nya härskare ger nya namn åt städer, gator och till och med hela länder.

Om provinsen hade fått behålla sitt gamla namn, Judeen, skulle det troligen ha levt kvar till vår tid och blivit det namn som de återvändande judarna hade gett sitt nya land i Palestina. Det hade också varit det historiskt sett mest logiska, eftersom det aldrig någonsin tidigare i historien funnits något judiskt land med namnet Israel.

Det ursprungliga Israels folk bestod av 12 stammar (varav judarna var en). När folket splittrades i två länder bestod landet Israel av alla stammarna utom judarna och simeoniterna. Judarna kallade sitt land Juda (sedermera Judeen).

I och med att man nu i stället gav den nya judiska staten namnet Israel är det tyvärr lätt att det uppstår missförstånd, då många helt naturligt associerar till det gammaltestamentliga Israel och exempelvis tillämpar Gamla testamentets profetior om Israels folk som helhet (dvs alla 12 stammarna) eller det ickejudiska nordriket Israel på vår tids judiska nation med samma namn.

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Judarna, Israel och ändens tid
Är judarnas återkomst till Palestina och grundandet av staten Israel ett tecken på att ändens tid är nära? Var i bibeln står det?

Vad omfattar det utlovade landet Kanaan?
Hur stort landet var som Gud lovade bort till de efterkommande i Moseboken?

Bodde judarna i Israel?
Den vanligaste beteckningen på det landområde mellan floden Jordan och Medelhavet där israeliterna levde - det som numera är den judiska nationen Israel - var på den tiden 'Kanaans land'.

Hur gammalt är Israel?
För 3000 år sedan grundade Israels 12 stammar ett rike i Kanaans land - den kustremsa vid Medelhavet som enligt Guds löfte skulle tillhöra Abrahams ättlingar israeliterna i evighet.

Sök svar på fler frågor:
Här kan du söka i mer än 1000 artiklar med svar på flera tusen frågor om bibeln, kristendom, teologi, kyrkans historia etc. Skriv din fråga i en kort mening eller ange ett eller flera relevanta sökord i rutan här nedan.


Om inte svaret finns i Bibelfrågans arkiv, är du välkommen att sända din fråga till bibelfragan@telia.com så får du svar via e-mail.







Copyright © Bibelfrågan

Du kan använda material från denna webbplats för personligt bruk.
Var vänlig läs FAQ för detaljer om citat, referenser etc.