Följ Bibelfrågan på Facebook

Paulus och 'den historiske Jesus'

Bibelfrågan: Frågor och svar

Det viktiga för den första församlingen var inte detaljerna kring Jesu liv och verksamhet, var han var född, vilka byar han vandrat runt i, vilka synagogor han predikat i eller när, var och hur han hade sagt olika saker.

Fråga: Paulus, som skrev sina brev år 50-60, tycks varken känna till eller berätta om någon jordisk Jesus som nyligen levat. Är det inte märkligt att han är helt tyst om den historiske Jesus och inte nämner något av det som berättas i de fyra evangelierna om det nu verkligen hänt strax innan han skrev? (I.S./G.H.)

Är Paulus verkligen tyst om ”den historiske Jesus”? Vet han inget om Jesus?

Faktum är att hela Paulus undervisning från första stund är genomsyrad av Jesu liv och evangeliet om Jesus, men främst Jesu evangelium om riket. Det var det som var hela grunden i hans och de övriga apostlarnas missionsverksamhet.

Det framgår klart av Lukas redogörelse för den första missionstiden att Paulus - även om han inte tillhörde den ursprungliga lärjungaskaran - naturligtvis hade kännedom om Jesu liv.

Paulus kom in i bilden efter att ursprungligen ha varit en av den tidigaste Jesusrörelsen främsta motståndare. Det var efter en omskakande upplevelse på landsvägen till Damaskus, där han avsåg att slå till mot den nybildade Jesustroende församlingen, efter att ha blivit blind och botats av en av dem han haft för avsikt att gripa, som han övertygades om att Messias verkligen hade kommit. Från att ha varit en av rörelsens förföljare blev han en av dess främsta förkunnare.

Hur mycket Paulus kände till om Jesu barndom, uppväxt och ungdomstid vet vi inte. Troligen inte mycket. Och han kände säkert inte alls till särskilt mycket av alla de händelser som måste ha utspelats under de tre långa år som Jesus tillbringade som kringvandrande predikant och ägnade åt att undervisa sina elever och förkunna evangeliet om det kommande gudsriket i Galileen. Men att Jesus varit en i allra högsta grad verklig person var en självklarhet för honom (även om han säkert aldrig, till skillnad från exempelvis Lukas som fått i uppdrag att skriva en biografi om ”den historiske Jesus”, gjort några undersökningar för att få fram detaljfakta kring Jesu liv och verksamhet). Paulus kunskaper om Jesu verksamhet bestod dels av den kännedom han i egenskap av farisé fått om den sedermera avrättade rabbin redan under dennes verksamhetstid, dels av allt han fick veta genom Jesu lärjungar.

Flera av Paulus medarbetare i missionsverksamheten - exempelvis Simon, som Jesus gett tillnamnet Kefas (”Sten” på svenska, ”Petros” på grekiska) - hade ju själva varit Jesu elever. Och en av de första Paulus träffade redan då han första gången sökte upp församlingen i Jerusalem var Jesu egen bror, Jakob, som var gruppens ledare.

Vi ska komma ihåg att det inte fanns någon anledning för den första församlingen att ens tänka sig att behöva bevisa att Jesus funnits. Det var en självklarhet. Hans egen bror var ju ledare för församlingen. Om inte Jesus hade funnits hade ju inte heller den grupp judar som övertygats om att Jesus var Messias funnits. Ingen av deras åhörare hade någon anledning att tvivla på att rabbi Yeshua - snickaren från Nasaret som varit lärare för dussintals av medlemmarna i församlingen i Jerusalem - hade existerat. Att det hade funnits en före detta snickare som vandrat omkring och predikat och slutligen avrättats var naturligtvis inte konstigare än att Johannes döparen hade levt nästan samma liv och slutligen mött samma dystra öde.

Nej, det viktiga för den första församlingen var inte detaljerna kring Jesu liv och verksamhet, var han var född, var han blivit döpt, vad hans mamma hette eller var hans släktingar bodde, vilka byar han vandrat runt i, vilka synagogor han predikat i eller vilka sjuka han hjälpt.

Det viktigaste var inte heller när, var och hur Jesus hade sagt olika saker. Om han bara hade varit en filosof eller en vis man skulle det naturligtvis ha varit det viktigaste, men Jesu undervisning hade inte varit unik. Han hade inte utgett sig för att presentera någon ny lära eller skapa någon ny religion. Hans undervisning hade varit samma gudsord som fanns i den heliga skriften, samma ord som förkunnats av profeterna och predikats i synagogorna genom tiderna.

Det viktiga var att denne Jesus hade dött och uppstått från de döda och därmed bevisat att han var Messias (”kristos” på grekiska), och att han snart skulle komma tillbaka och upprätta Guds eviga rike tillsammans med dem som accepterade honom som sin Herre. Guds rike var nära! Det var vad Paulus och de övriga Jesustroende måste få sina åhörare att förstå. Det var det budskap man måste nå ut med till alla judar i förskingringen - och till alla andra. Och det var följaktligen det budskap som alla de första Jesustroende förkunnade, först i Judéen och sedan i de judiska synagogorna runt hela Medelhavet och upp i Italien.

Det gällde att få alla människor att inse att Messias hade kommit och att Guds rike var nära! Därför var kärnan i Paulus budskap densamma som i de andra apostlarnas förkunnelse: Jesus hade avrättats av Pilatus men uppstått igen! Och därmed stod det klart att han inte bara var en vanlig rabbi eller profet, utan att han var den som profeterna lovat skulle komma - messias, som skulle grunda det nya förbundet som skulle innebära att Gud förvandlade människor inifrån, genom att ge dem sin ande. Detta var något som skulle få oerhörda konsekvenser, inte bara för det judiska folket utan för alla människor. Och det faktum att Jesus hade uppstått var beviset för att det finns en uppståndelse - ett evigt liv!

Paulus predikan i Antiokia i Pisidien, som Lukas återger i Apostlagärningarna, är ett exempel på en missionspredikan, riktad till judar. Även om Paulus nämner några detaljer om Jesus som visar att han självklart kände till Jesu liv i stort - exempelvis att han framträdde efter Johannes döparen, att de judiska ledarna dömde honom till döden, att de krävde att Pilatus skulle avrätta honom och att han dömdes till korsfästelse under Pilatus ämbetstid, dvs i början av 30-talet - var det inte Jesu verksamhet fram till korsfästelsen som var kärnan i den här missionsförkunnelsen.

Var i Palestina Jesus gjorde olika saker hade ingen som helst betydelse för någon människas frälsning. Kännedom om Jesu underverk gav ingen människa evigt liv.

När det gäller Paulus brev, så var de inga missionspredikningar. De var inte några predikningar över huvud taget. Hans syfte var varken att omvända mottagarna eller att förse dem med detaljer om Jesu jordiska verksamhet. Han skrev inte för att övertyga dem om ”den historiske Jesus” existens. Det var nämligen något som ingen av brevens mottagare och läsare hade någon anledning att betvivla.

De församlingar Paulus skrev till bestod av judar som redan ett par decennier tidigare, genom hans egen eller andra missionärers förkunnelse, första gången fått höra budskapet om att Messias hade kommit och hade blivit övertygade om att brodern till ledaren för församlingen i Jerusalem var Messias. Under åren som gått sedan dess hade de utan tvekan tagit reda på allt de kunde få veta om Jesu liv och verksamhet, hans död och uppståndelse, genom brevväxling med - och besök hos - församlingen i Jerusalem. De hade skaffat kopior av samlingar med Jesusord, kanske till och med ett första arameiskt utkast (eller en grekisk översättning av det) till vad som senare skulle bli Matteus evangelium.

Det fanns följaktligen ingen som helst anledning för Paulus att upprepa det som var hela grundvalen för deras tro och som en gång övertygat dem om att Jesus var Messias - nämligen att Jesus, en vanlig fysisk människa, hade dött men uppstått från de döda. I synnerhet inte som Paulus skrev till dem i helt andra angelägenheter...

Nu handlade det nämligen om att lösa praktiska problem i församlingarna och att bevara medlemmarna i deras tro.

Vad som föranledde breven var antingen rapporter om problem och tvister i församlingarna eller att medlemmarna hade specifika frågor om saker som nådegåvorna, tungomålstalet, omskärelse av ickejudar, ickejudarnas delaktighet i det nya förbundet, församlingens administration, fördelning av arbetsuppgifter etc etc, som de önskade få klarlagda från ”Herrens apostel”.

De här breven skrevs således dels för att reda ut avgörande teologiska, etiska och organisatoriska frågor, frågor som gällde själva församlingsverksamheten (något som Jesus över huvud taget inte uttalat sig om och där det följaktligen inte fanns någon möjlighet för Paulus att hänvisa till specifika Jesusord); dels för att bemöta den opposition som Jesusrörelsen mötte, främst från ickejudar som inte kunde tänka sig att en ömklig, misslyckad och avrättad rabbi skulle ha varit Messias; och dels för att ytterligare förklara för medlemmarna vad Jesu liv och död betydde för dem, undervisa dem om hur de skulle leva för att få del i det messianska gudsrike som hela evangeliet ytterst handlade om, och slutligen stärka dem i deras tro på att Jesus skulle komma tillbaka, upprätta sitt rike och ge dem som hållit ut i tron evigt liv.

(Så är det för övrigt fortfarande. Missionsförkunnelsen handlar i första hand om Jesu död, uppståndelse och konsekvenserna av detta. Undervisningen i församlingarna handlar ofta om Jesu verksamhet, hans liv och förkunnelse. Interna brev kring organisatoriska eller teologiska frågor innehåller däremot sällan eller aldrig någonting om Jesu liv och verksamhet.)

Likväl finns här och där i Paulus brev odiskutabla referenser till ”den historiske Jesus”, dvs omnämnanden (ofta i förbigående) av olika detaljer rörande Jesu jordiska liv och undervisning. Men Paulus fogar bara in dessa referenser där de behövs för att understryka hans ord i övrigt och där de har relevans till ämnet....

I sina brev nämner Paulus till exempel att:

  • Jesus var ättling till Abraham (Gal 3:16)
  • Jesus var ättling till kung David (Rom 1:3, 2 Tim 2:8)
  • Jesus var en vanlig fysisk, dödlig människa (Gal 4:4, Fil 2:7, Kol 1:22)
  • Jesus var jude, dvs ”ställd under lagen” (Gal 4:4)
  • Jesus hade en bror som hette Jakob (som senare blev ledare för den första Jesustroende församlingen i Jerusalem och som Paulus själv träffade där) (Gal 1:19)
  • Jesus var verksam under den period då Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, år 26-36 (1 Tim 6:13)
  • Jesus kallades “Guds son” (1 Kor 1:9)
  • Jesus var en ödmjuk person (Fil 2:5-7)
  • Jesus undervisade att förkunnare ska ha betalt för sitt arbete (1 Kor 9:14)
  • Jesus undervisade om de troendes uppståndelse eller förvandling vid hans återkomst (1 Tess 4:15; 1 Kor 15:23)
  • Jesus förklarade att han skulle återvända till jorden ”till ljudet av en basun” (1 Tess 4:16)
  • Jesus fördömde uttryckligen skilsmässor (1 Kor 7:10)
  • När Paulus talar om Simon använder han det smeknamn, “Kefas”, som Jesus gett honom (1 Kor 3:22)
  • Jesus åt kvällsmat med sina lärjungar kvällen före korsfästelsen (1 Kor 11:23)
  • Vid den sista kvällsmåltiden med lärjungarna liknade Jesus brödet och vinet vid sin kropp och sitt blod (1 Kor 11:23-25)
  • Kvällen före sin död lovade Jesus sina lärjungar att han skulle komma tillbaka (1 Kor 11:20)
  • Jesus blev förrådd på natten efter denna kvällsmåltid (1 Kor 11:23-25)
  • De judiska myndigheterna var inblandade i Jesu död (1 Tess 2:14-16)
  • Jesus ställdes inför den romerske ståthållaren Pontius Pilatus (1 Tim 6:13)
  • Jesus blev misshandlad och förnedrad (Rom 15:3)
  • Jesu avrättning ägde rum vid den judiska påsken (1 Kor 5:7)
  • Jesus avrättades genom korsfästelse, upphängd på ett avrättningsredskap av trä (Gal 3:1, 13, 1 Kor 1:13,17,23, 2:2,8, 2 Kor 13:4)
  • Jesus dog (2 Kor 4:10)
  • Jesus begravdes (1 Kor 15:4)
  • Jesus uppstod (Rom 1:4, 6:9, 8:11, 1 Kor 15:12-20, 2 Kor 4:14)
  • Uppståndelsen ägde rum på tredje dagen efter begravningen (1 Kor 15:4)
  • Den uppståndne Jesus visade sig först för Kefas (Simon Petrus) (1 Kor 15:5)
  • Den uppståndne Jesus visade sig för sin bror Jakob (1 Kor 15:7)
  • Den uppståndne Jesus visade sig för alla apostlarna (1 Kor 15:7)
  • Den uppståndne Jesus visade sig för Paulus (1 Kor 9:1, 15:8)

Allt detta visar med all önskvärd tydlighet att Paulus inte alls betraktade Jesus som en diffus gestalt i en obestämd forntid (som en del moderna konspirationsfanatiker vill göra gällande), utan som en i allra högsta grad historisk person som helt nyligen levt, verkat, dött och uppstått på en viss plats under en klart angiven tidsperiod.

Att påstå att Paulus inte kände till Jesus som en verklig historisk person, och att han varken visste när Jesus hade levt, vad han gjort eller vad han förkunnat, vittnar enbart om okunnighet rörande Paulus, hans missionsverksamhet, innehållet i hans brev - och syftet med dem.

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Varför 'himmelriket' om det är på jorden?
Begreppet 'himmelriket' hör samman med den judiska uppfattningen att Guds namn - JHVH - var alltför heligt för att ens få uttalas.

Var Paulus soldat?
Det var i egenskap av farisé Paulus blev en av de drivande krafterna i förföljelserna av de första kristna i Jerusalem och städerna runt omkring.

Paulus - från förföljare till efterföljare
Paulus, hedningarnas apostel, en av kyrkohistoriens största gestalter. Genom sin teologi och missionsverksamhet lösgjorde han kristendomen ur den judiska miljön och blev den hednakristna kyrkans skapare.

Paulus möte med Jesus
Paulus möte med Jesus på vägen till Damaskus blev avgörande för kristendomens fortsatta utveckling till världsreligion.

Sök svar på fler frågor:
Här kan du söka i mer än 1000 artiklar med svar på flera tusen frågor om bibeln, kristendom, teologi, kyrkans historia etc. Skriv din fråga i en kort mening eller ange ett eller flera relevanta sökord i rutan här nedan.


Om inte svaret finns i Bibelfrågans arkiv, är du välkommen att sända din fråga till bibelfragan@telia.com så får du svar via e-mail.







Copyright © Bibelfrågan

Du kan använda material från denna webbplats för personligt bruk.
Var vänlig läs FAQ för detaljer om citat, referenser etc.