Allt om Bibeln

BIBELFRÅGAN

Ett interaktivt lexikon över Bibeln och kristen tro

Skolan på Jesu tid

Fråga: Kan Jesus ha gått i någon "skola" som barn? (R.S.)

Svar: Olika referenser i evangelierna visar att Jesus, trots att han växte upp i en liten by i ett hem där pappan var grovarbetare, inte alls var outbildad. Han "skrev i sanden" vilket visade att han kunde skriva, han läste högt ur Lagen och Profeterna i synagogan, vilket visar att han förutom det vardagliga arameiska språket kunde hebreiska, och han förklarade och undervisade i Skrifterna. Hur lärde han sig då att läsa och skriva, och varifrån fick han sina kunskaper i hebreiska och sin kännedom om de hebreiska skrifterna?

Det var en grundprincip bland judarna på Jesu tid att all kunskap kom från Gud. Han var den störste av alla lärare. Därför måste all lärdom och inlärning börja med "Herrens fruktan".

Man höll hårt på att barnen skulle få en ordentlig utbildning, och det var varje förälders plikt att se till att barnen fick undervisning.

Utbildningen började i hemmet. Och eftersom hela livet styrdes och reglerades av de religiösa lagarna som utgick från de hebreiska skrifterna, det vi kallar gamla testamentet, lärde barnen tidigt känna sitt folks historia, lagar och dikter. De lärde sig bönerna och sitt folks seder och bruk. De lärde sig enkel matematik för att mäta upp land och räkna ut skördar och planera större byggen. De studerade solens, månens och stjärnornas rörelser. Andra saker lärde de sig av erfarenhet när de gick som lärlingar.

Att lära ett yrke var nämligen en plikt som rabbinerna ålade föräldrarna till alla pojkar. Även de skriftlärda skulle kunna ett hantverk eller driva ett praktiskt arbete vid sidan av sitt lärarkall.

"Laglärdom som inte är förenad med något hantverk slutar i fåfänglighet och leder till synd", skrev en av den berömde rabbinen Gamaliels efterträdare.

Rabbi Hillel hade exempelvis utbildat sig till skogshuggare, och för aposteln Paulus del blev det hans hemort som bestämde det yrke han skulle ägna sig åt. Stadens huvudnäring var tältmakeri och följaktligen blev Paulus tältmakare, liksom sin far. Även Jesus gick sin far i spåren och blev snickare.

Skolan - så som vi känner den - var däremot en ganska sen uppfinning. Den gick bara några hundra år tillbaka i tiden.

Exakt när man började inrätta skolor för barn känner vi inte till, men första gången de omtalas är ungefär 60-70 år före vår tideräknings början. Initiativet kom från fariseerna, det politisk-religiösa parti som lett folket i många år. Den fariseiske rabbin Simon ben Schetach, som var ordförande i Stora rådet i Jerusalem, gjorde de obligatoriskt för alla judiska församlingar att ordna undervisning åt de pojkar som inte hade någon far som kunde undervisa dem. Han lät också öppna den första egentliga skolan - bet hassefer, dvs "bokhuset" eller "huset där man lär sig läsa och skriva" - i Jerusalem. Successivt startades sedan fler skolor och snart hade det uppstått en veritabel folkbildning. På Jesu tid hade det öppnats skolor - om än mycket enkla och ofta bara med ett par elever - i de flesta städer och byar.

Skolundervisningen skedde antingen i en byggnad som låg i anslutning till synagogan eller också i ett rum i själva synagogan, och lärare var hazzan, dvs synagogstjänaren. Det var med andra ord ungefär som förr i tiden här hos oss, när skolan hängde ihop med kyrkan och kantorn eller pastorn stod för undervisningen.

Man kan vara helt säker på att Jesus liksom alla andra pojkar började gå i skolan i synagogan som femåring. Där fick han lära sig att läsa och skriva och bli bekant med Toran, vad vi kallar Gamla testamentet. Här satt pojkarna sedan med sina bokrullar och lärde sig bönerna och de gamla skrifterna med det judiska folkets historia och lagar, som var den viktigaste läsningen. Och eftersom Toran var skriven på hebreiska måste de lära sig hebreiska även om de pratade arameiska till vardags. Under alla åren i skolan fortsatte pojkarna att studera dessa skrifter. Och när de fyllt 13 år ansågs de vara färdiga att bli "bar mitzva", lagens söner, dvs tillräckligt mogna för att kunna fullgöra alla den judiska lärans bud för män.

Begåvade elever fortsatte sina studier ytterligare ett par år i "bet midrash", där de studerade de muntliga tolkningarna av Toran och hur den skulle tillämpas i specifika situationer. Många elever studerade halva dagen och lärde sig sitt yrke den andra hälften.

Redan från barndomen gick man också regelbundet till gudstjänsterna i synagogan varje sabbat. Gudstjänsten hade en stark pedagogisk funktion. Den bestod huvudsakligen av uppläsning på hebreiska ur Lagen och Profeterna. Efter denna uppläsning översattes texten till vardagsspråket arameiska av en lärare som dessutom gav en kommentar och förklaring ("midrash") till det som lästs.

För dem som var särskilt begåvade och ville specialisera sig i religiösa studier följdes denna folkskoleundervisning av en sorts högre undervisning som bestod av studier i de heliga skrifterna samt de vises utläggningar av den. För att bli delaktig av den här undervisningen måste man - ofta som 12-13-åring - bege sig till Jerusalem och skriva in sig som "talmid" (elev) i de skolor som leddes av berömda rabbiner som fungerade både som lärare och förebilder. Några av de mer kända rabbinerna var Simon den rättvise, Sammai, Hillel och Gamaliel (som exempelvis Paulus studerade för). Elevens mål var att bli som sin rabbi genom att lära sig och lära sig tillämpa den visdom som fanns i Toran och i den muntliga traditionen. Vid 30 års ålder ansågs man så ha uppnått tillräcklig mognad för att själv börja verka som rabbin.

Det finns emellertid inga uppgifter om att Jesus skulle ha fått någon sådan officiell vidareutbildning. Tvärtom framgår det av en kommentar från en farisé - "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?" (Joh 7:15) - att han inte fått någon utbildning vid någon av de rabbinska akademierna i Jerusalem. Han tycks snarare ha arbetat som snickare och följaktligen ägnat sig åt egna studier i Skriften ända tills han som 30-åring började undervisa offentligt och själv samlade en skara elever.

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Språket i Nya testamentet
Jag undrar vilket språk NT är skrivet på?

Gamla testamentets språk
Jag undrar på vilket språk Gamla Testamentet skrevs?

Varför talade Jesus arameiska på korset?
Jag undrar varför Jesus pratade arameiska och inte hebreiska på korset när han undrade varför han blivit övergiven av Gud. Och vad orsakade denna fråga? Var det smärtan? Han hade väl föraningar om att han skulle gå smärtans väg.

Var Jesus analfabet?
Varför tror du Jesus själv inte skrev ner något, om inte annat så för att undanröja alla framtida tolkningar från sinsemellan konkurrerande kristna sekter.

Matteus arameiska evangelium
I ett svar uppges att det finns (fanns?) en arameisk version av Matteusevangeliet som skulle ha tillkommit redan på 40-talet, medan den allmänna uppfattningen ju är att evangeliet i sin grekiska version tillkom först efter år 75. Det vore intressant att få veta mer om dokumentationen bakom den arameiska versionen.

Jesus och tungotal
Talade Jesus i tungor?


Sök svar på fler frågor:

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.

Om du vill stödja arbetet med Allt om Bibeln...