Svar: Någon ondska eller synd fanns inte i Paradiset, men smärta är en helt annan sak.
Smärta - precis som njutning - är inget annat än en nervimpuls som vidarebefordrar information från en känselcell till hjärnan. Den kan vara både behaglig och obehaglig, beroende på vilka "intryck" nervändarna tar emot.
Den obehagliga varianten, dvs smärta, är enbart kroppens sätt att reagera på någonting som utgör någon form av hot mot organismen - det må vara eld eller rovdjur eller bakterier - och informera hjärnan om behovet av en skydds- eller flyktåtgärd, vilket i sin tur är ett resultat av den strävan att överleva som Gud har lagt ner som den mest grundläggande funktionen i alla organismer.
Den överlevnadsdriften - liksom följaktligen smärtreaktionen - är nödvändig för att fysiskt liv ska kunna existera och fortsätta att existera.
När Gud påbörjade skapandet av sin avbild, började han med en fysisk organism, en adam eller "människa", som levde i en materiell, fysisk värld och själv bestod av materia och följaktligen var underkastad samma krafter som allt annat fysiskt. Det innebar också att den fysiska livsformen adam oundvikligen - precis som alla andra livsformer - mer eller mindre ofta drabbades av påverkan som utlöste nervimpulser som (hos alla högre organismer) registreras som smärta.
Om Adam hamrade sig på tummen, så reagerade hans nerver med en smärtupplevelse som sa att det inte var rätt sätt att spika. Om Adam stack ner huvudet under vattnet så började det snart smärta i lungorna av brist på syre - en information som sa att det var dags att dra upp huvudet igen för att inte drunkna. Och om Adam råkade stiga vid sidan av spången över bäcken i Edens lustgård, när han skulle gå och plocka apelsiner, så fanns absolut risken att gravitationen gjorde att han ramlade två meter ner och bröt benet - och det gjorde utan tvekan ont.
Men allt det här är sådant som bara hörde Adams och övriga människors kosmiskt sett ytterst kortvariga fysiska existens till - och den existensen har bara ett enda syfte, nämligen att skapa förutsättningarna för nästa etapp i skapandet av "Guds avbild" - omvandlingen från denna fysiska, dödliga existens till en andlig, odödlig tillvaro (på samma sätt som tiden som larv syftar till att förbereda den blivande fjärilen för tillvaron som färdig fjäril, eller tiden som foster har som syfte att möjliggöra den utveckling som är nödvändig för att individen ska kunna fungera som självständig, fullbordad människa efter födseln).
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|