Treenigheten

Svar: Först av allt ska vi komma ihåg att ordet "treenighet" inte är någon biblisk term. Begreppet är inte hämtat ur Bibeln. Treenighetsläran är följaktligen inte heller någon gudomlig uppenbarelse, utan en kyrklig filosofisk konstruktion, ett ofullkomligt mänskligt resonemang, ett teologiskt/filosofiskt försök att förklara Faderns, Sonens och Andens väsen och hur alla tre kan ha gudomlig karaktär, vara gudomliga, utan att det finns tre gudar.är resultatet av en strävan att filosofiskt försöka förklara Faderns, Sonens och Andens väsen.

Bakgrunden till utarbetandet av treenighetsläran (eller rättare sagt "treenighetslärorna", eftersom det finns åtskilliga varianter) var dels den judiska tron på en enda Gud, dels den grekiska filosofin. Jesu framträdande och påståendet att han inte bara var Messias/Kristus utan dessutom Guds Son (och därmed själv gudomlig) blev ett slag i ansiktet på samtidens religiösa ledare. Efter Jesu död och uppståndelse stod följaktligen den nya kristna rörelsen inför problemet hur man skulle förklara Sonens och den heliga Andens gudomlighet utan att för den skull anklagas för att dyrka flera gudar. Förutom det judiska motståndet hade man den grekiska filosofin, som angrep det kristna evangeliet som ologiskt. Filosoferna menade att de kristna sa sig tro att det bara fanns en Gud, samtidigt som de tillbad flera.

De kristna tänkarna svarade på angreppen genom olika utläggningar, och på så sätt utvecklades treenighetsdoktrinen, helt enkelt som ett försök att harmoniera tron på Fadern, Sonen och den heliga Anden med Skriftens lära att Gud är en.

Nya Testamentet talar helt klart om Jesus som gudomlig - evig Gud. Jesus är Gud. Fadern är Gud. Att Jesus är en person stod utom allt tvivel, liksom att Fadern är en person. Det måste innebära att gudomen - GUD - är mer än en person (detta i brist på bättre ord). Eftersom det inte finns mer än en Gud, måste följaktligen Fadern och Sonen vara två uppenbarelser av samma väsen, två personer men samtidigt en Gud.

Vad gäller den heliga Anden rådde mer tvekan. Nya testamentet talar även om den heliga Anden som gudomlig och evig, men frågan var om också Anden skulle betraktas som en person, en individ.

De tidigaste kyrkofäderna hade inte lärt att Anden var en person. Justinus Martyren, som levde på 100-talet, hade exempelvis menat att den heliga Anden var en "påverkan eller funktion hos Gud". Hippolytos hade inte heller tillskrivit Guds ande någon personlighet. Det grekiska ordet för "ande", pneuma, är neutrum. Ordet Helig ande är följaktligen alltid neutrum. Å andra sidan kallades den heliga Anden i Joh 14:16 för "en annan hjälpare/tröstare" och det grekiska ordet för hjälpare, parakletos, var inte neutrum utan ett maskulint ord, vilket kunde tolkas som att Anden också var en person...

Därmed skulle alltså Gud bestå av tre personer.

Det sägs att den förste som skrev om denna doktrin var Teofilus av Antiokia (ca år 180), men det skriftställe som då åsyftas är mycket svårtolkat.

Den förste som använde termen "treenighet" för att beteckna Guds "trehet" var Tertullianus (ca 165-220), men det var först på 300-talet som läran att den heliga Anden var en person och del av gudomen blev kyrkans officiella lära.

Vid kyrkomötet i Nicaea år 325 lade två ledande personer i församlingen i Alexandria fram sina olika uppfattningar. Det var dels prästen Arius, som hävdade att Kristus inte var Gud utan ett skapat väsen, dels diakonen Atanasius som menade att Fadern, Sonen och Anden är samma väsen i trefaldig gestaltning.

Kyrkomötet förkastade Arius tankegångar och så kom treenigheten att bli den allmänt accepterade synen. Och drygt 50 år senare, vid kyrkomötet i Konstantinopel år 381, antog kyrkan officiellt denna doktrin som kort uttryckt innebär att Gud är ett gudomligt väsen som existerar i tre gudomliga personer - Fader, Son och Ande. Dessa tre är emellertid inte bara olika uppenbarelseformer av en och samme person, utan tre skilda personer (tre "jag").

Hur är då detta möjligt? Ja, att förklara en sådan sak är som sagt inte lätt. Så här skrev till exempel Luther: "Här stöter nu Guds dårskap och världens klokskap samman med varandra. Därför skall man inte disputera om hur det kan vara så att Gud Fader, Son och helig Ande är en enda Gud, ty detta är obegripligt..."

Och faktum är att hittills har nog ingen lyckats förklara treenigheten på ett tillfredsställande sätt.

Möjligen skulle man kunna göra en jämförelse mellan begreppen "mänsklighet" och "gudomlighet". Liksom det finns en mänsklighet som består av många personer (och det likväl bara är en mänsklighet), så finns det också en gudomlighet som består av flera personer (fastän det ändå bara är en gudomlighet).

Men, som sagt - treenighetsläran är inte någon gudomlig uppenbarelse. Den är och förblir en kyrklig, filosofisk konstruktion; ett i allra högsta grad ofullkomligt, mänskligt teologiskt/filosofiskt resonemang, ett försök att på ett förståeligt sätt förklara hur Gud Fader, Sonen och Anden alla tre kan ha gudomlig karaktär, vara gudomliga, utan att det betyder att de är tre gudar. Alla försök att i klartext, exakt, redogöra för förhållandet mellan dessa tre personer i gudomen har varit - och kommer att förbli - mänskliga konstruktioner, av det enkla skälet att Bibeln inte ger något svar på frågan.

Var och en som försöker att lägga fram en lära om hur treenigheten är möjlig, hur den i realiteten är "konstruerad", måste därmed oundvikligen "säga mer än Bibeln säger" - eftersom Bibeln inte säger något om hur gudomen är "konstruerad". För det enda Bibeln visar är att Fadern, Sonen och Anden hör samman... är gudomliga till sin karaktär... är ett. Men den visar inte hur.

Därför kan också spekulationerna leda hur långt som helst och teorierna bli hur invecklade som helst. Kanske finns det inte ens några mänskliga svar på de här frågorna - kanske går det helt enkelt inte att uttrycka dessa andliga relationer i fysiska termer. Kanske är det faktiskt så att vårt mänskliga förstånd inte räcker till för att vare sig förstå eller beskriva Guds väsen.

Kanske är det så att det bara är med vår ande vi kan uppfatta Gud - och att beskriva honom i mänskliga termer är och förblir en omöjlighet.

Och frågan är vad alla dessa resonemang egentligen gagnar till. Trots allt handlar det ju bara om mänskliga formuleringar, konstruktioner och försök till förklaringar av något som kanske inte ens kan - och absolut inte behöver - förklaras. För vi får inte glömma att inga av de här resonemangen påverkar vår relation till Gud.

Tron på Gud är inte avhängig vissa filosofiska funderingar. De teoretiska resonemangen kan förvisso vara intressanta, men de är verkligen inte avgörande för vår eviga framtid. Om så hade varit fallet skulle Jesus utan tvekan ha sagt det i klartext: "Om du ska få evigt liv så måste du tro att Fadern, Sonen och Anden är en person". Men det gjorde han inte. Jesus ägnade sig aldrig åt några spetsfundiga analyser av förhållandet mellan honom, Fadern och den heliga Anden. Apostlarna gjorde det inte heller. De nämnde det inte som något frälsningsvillkor eller ens som något väsentligt. Faktum är att de inte nämnde det över huvud taget.

Gud har inte uppenbarat alla sidor av sitt väsen - och vi behöver inte heller bekänna oss till en viss lära eller tolkning (som ändå aldrig kan vara mer än en mänsklig teori) av hans natur. Vad Bibeln säger är att varje människa som accepterar Jesus som Kristus (Messias) och beslutar sig för att följa honom kommer att få evigt liv - oavsett om hon av olika skäl har kommit att ansluta sig till den ena eller andra treenighetsläran (det finns faktiskt otaliga sådana läror som olika människor har försökt fundera ut genom tiderna), eller om hon rentav har struntat i att fundera över hur gudomen är "uppbyggd" och bara beslutat sig för att i fortsättningen gå i Jesu fotspår.

Thor-Leif Strindberg

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.