DET GAMLA FÖRBUNDETS TID

Kristendomens bakgrund



Ungefär 1500 år före vår tideräknings början leder en man vid namn Mose sitt folk (som kallas israeliter därför att en av deras förfäder hette Israel) från Egypten, där man levt som slavarbetare, till ett område som heter Kanaan och där deras förfäder en gång bott.

På vägen dit ingår israeliterna vid berget Sinai ett förbund med sin gud, Jahveh, som ger dem en lag i form av tio budord skrivna på stentavlor samt löfte om sin välsignelse om de följer hans vilja.

Under de följande seklerna drabbas israeliterna gång på gång av krig, fångenskap och ockupationer. Inre konflikter leder till att folket delas upp i två riken - judarnas och benjaminiternas sydrike Juda, och de övriga tio stammarnas nordrike Israel. Gång på gång framträder profeter och talar om hur folkets lidanden och bekymmer är följden av att de inte följer Guds vilja, och man talar om hur Gud en dag ska upprätta ett nytt förbund med dem, då han ska "lägga sin lag i människornas hjärtan" och alla folk ska leva i fred. Man talar om hur Gud en dag ska sända en "fredsfurste" som ska befria israeliterna från allt förtryck, föra tillbaka folket från de främmande länder där de finns och upprätta ett evigt världsomspännande rike med Gud som härskare - ett Guds rike - och Guds vilja som evig lag.

Eftersom kungar vid denna tid "smörjs" med olja då de bestiger tronen kallas den här framtida befriaren och regenten för "Guds smorde" - på hebreiska mashiash (messias), och på grekiska christos (kristus).

Drygt ett halvt årtusende före vår tideräknings början skriver profeten Daniel ner en profetia som säger att "den smorde fursten", Messias, ska framträda 483 år efter det år då "ordet gick ut att Jerusalem [som då lagts i ruiner av invaderande babyloniska styrkor] skulle återställas och byggas upp".

År 457 före vår tideräknings början utfärdar kung Artaxerxes I ett sådant påbud.

Så förflyter århundradena. Av de 12 israelitiska stammar som en gång slog sig ner i Kanaans land har de tio som befolkade nordriket Israel redan tidigare förts bort i fångenskap av invaderande assyrier, spritts över världen och smält samman med andra folk. Kvar finns bara judar och benjaminiter i det som en gång var Juda rike och som nu har förvandlats till en provins, kallad Judéen, i Alexander den Stores välde.

År 63 f Kr får det judiska folket nya herrar när det framväxande romarriket griper makten och Judéen förvandlas till en romersk provins med en infödd lydkonung vid namn Herodes den Store, tillsatt av den romerske kejsaren Augustus. Men huvudansvaret för landets styrelse, liksom för samtliga militära och juridiska angelägenheter, har den romerske prokuratorn (landshövdingen), som har sitt högkvarter i staden Caesarea vid Medelhavskusten.

Det ockuperade och förtryckta judiska folket längtar efter frihet och ju mer man närmar sig den tidsperiod som profeten Daniel talat om, desto starkare växer sig messiasförväntningarna.




© Thor-Leif Strindberg/AlltOmBibeln

En konstnärs bild av lagens tavlor med de tio budorden
Artaxerxes
Herodes den store