Skriv ut den här sidan     

Guds avbilder - hur då?

Bibelfrågan: Frågor och svar

När vi lämnar den väg som mänskligheten har gått genom årtusendena, när vi vänder om och i stället börjar gå i Jesu fotspår, då börjar vi genomgå en andlig förvandling som innebär att vi blir mer och mer lika honom som i sin tur var en fullkomlig mänsklig avbild av Fadern.

Fråga: Vad menas med att vi ska bli "Guds avbilder"? (P.F.)

Enligt bibeln är inte människan resultatet av någon slump. Det är inte någon naturens nyck, någon kosmisk tillfällighet, att vi lever här på jorden. Enligt bibeln är människan resultatet av ett gudomligt beslut, en gudomlig tanke - hon har skapats med en målsättning, ett syfte som överträffar allt vi kan föreställa oss. Bibeln börjar uppenbara det syftet redan på sin första sida, i Första Mosebokens första kapitel...

Där finns en mäktig, poetisk beskrivning av hur Gud skapade vår värld, gjorde den beboelig och fyllde den med liv. Själva kärnan, höjdpunkten i historien, är människans ursprung. Berättelsen leder steg för steg fram till de oerhörda orden:

"Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss" (1 Mos 1:26)

De här få orden säger långt mer om det verkliga syftet med vår existens, den yttersta meningen med livet, än de flesta inser...

När Gud förklarade att han skulle skapa sin avbild markerade han den definitiva skillnaden mellan djuren han skapat dessförinnan och den människa som han snart skulle börja skapa av råmaterial från planeten jorden. Han hade skapat fiskarna och de andra vattendjuren efter deras arter, fåglarna efter deras arter och däggdjuren, boskapsdjuren och kräldjuren efter deras arter. Han skapade åsnorna efter åsnornas art, myrorna efter myrornas art, aporna efter apornas art...

Men människan skapade han "efter sin egen art", till sin egen avbild (imago dei på latin), till att vara lik honom! Hon skapades med en medveten relation till Gud, en länk till Gud, ett syfte och ett mål som ger livet en större mening än vi någonsin har kunnat föreställa oss. Och därigenom skilde sig människan klart från alla andra livsformer på denna planet.

Fysiskt sett, med huvud, armar och ben, bål, händer och fötter, var det inte mycket som skilde henne från djuren - i synnerhet inte från vissa arter som chimpanser och orangutanger liksom andra mer eller mindre människoliknande arter som vandrat här på jorden långt innan hon blev till. Men hon hade egenskaper som var fullkomligt unika. Intelligens, förnuft, kreativitet, andlighet, jagmedvetande, personlighet, konstnärlig förmåga, moralmedvetande och förmågan att tänka på forntid och framtid och sin egen tillvaro, att vara medveten om skyldigheter och ansvar. Allt detta var egenskaper eller karakteristika som gjorde människan till någonting speciellt och skilde henne från alla andra livsformer som någonsin levt eller levde på den här planeten.

Det var egenskaper som dessförinnan bara funnits hos Gud.

"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne..." (1 Mos 1:27)

Samtidigt behöver vi bara se oss omkring för att konstatera att vi inte är särskilt gudomliga. Så det är sant - om man ska döma efter "kopian" så kan man bli tveksam på "originalet"...

Den enkla förklaringen är att människans skapelse inte är avslutad än. Gud är fortfarande i full färd med att forma sitt mästerverk. Människan som fysisk varelse är bara den första fasen, den första etappen.

Gud skapade människan av råmaterial från den himlakropp där hon skulle leva. Han skapade henne av jordisk materia, till en fysisk varelse, med egenskaper som var en återspegling av hans eget väsen. Men i likheten med Gud ingick också en fri vilja - möjligheten att själv välja huruvida hon skulle följa Gud eller inte. Beklagligt nog valde hon det senare.

Hon valde att gå sin egen väg - att själv avgöra vad som var gott och ont, rätt och fel - och därmed bröt hon sin nära relation till Gud. Hon bröt kontakten med Skaparen - inte bara för sig själv utan också för alla sina ättlingar som följde i deras fotspår. Det här brottet mot Guds vilja, det som bibeln kallar synd, bildade en mur mellan Gud och mänskligheten - och gjorde det omöjligt för henne att ta det avgörande, slutliga steget som skulle ha fullbordat hennes skapelse "till Guds avbild".

Men - på samma sätt som Adam satte upp denna mur mellan mänskligheten och Gud, blev snickaren Jesus från den lilla staden Nasaret i Mellanöstern den som rev ner barriären och öppnade vägen tillbaka till Gud.

Jesus visade vad det innebär att verkligen vara Guds avbild, att som människa återspegla Guds väsen totalt, fullständigt. I hans mänskliga, fysiska gestalt uppenbarade sig Gud i all fullkomlighet. (2 Kor 4:4, Kol 1:15 och Hebr 1:3). Jesus var allt det som varje människa här på jorden var avsedd att vara, och tack vare honom kan vi också bli det.

Och det innebär inte att vi bara kan bli likadana som Adam och Eva var före syndafallet, utan mycket mer än så. För när Gud vid skapelsen sa att han skulle göra en varelse som var hans avbild så menade han exakt det - och det innebär att människan bär på en otrolig potential, möjligheten att bli något som går oändligt långt utöver det de första människorna var - till det de skulle ha uppnått om de inte hade förbrutit sig mot Guds vilja.

När vi lämnar den väg som mänskligheten har gått genom årtusendena, när vi vänder om och i stället börjar gå i Jesu fotspår - låter oss ledas av honom - har honom som förebild och följer honom - bokstavligen låter honom, hans ande, den heliga anden, leva genom oss - börjar vi genomgå en andlig förvandling som innebär att vi blir mer och mer lika honom som i sin tur var en fullkomlig mänsklig avbild av Fadern.

"Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan... och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet" (Ef 4:24)

"Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare" (Kol 3:10)

Vi kommer aldrig att uppnå fullkomlighet, bli Guds fullkomliga avbilder, alltigenom lika honom, i den här fysiska tillvaron. Det är en omöjlighet. Men Gud verkar i oss genom sin ande, den heliga anden, förvandlar oss och hjälper oss att gå vidare i rätt riktning tills vi slutligen, vid Jesu återkomst, kommer att uppstå eller förvandlas och bli i alla avseenden "lika honom", sådana som Gud en gång i livets gryning skapade oss att bli, fullkomliga avbilder av Gud:

"Vi vet dock att när [Kristus] uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom" (1 Joh 3:2)

"Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet" (Fil 3:21)

"Vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty den kommer att ljuda, och då uppstår de döda i oförgänglig gestalt, och vi förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet" (1 Kor 15:52-53)

"Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft" (1 Kor 15:42) "Det sås en jordisk [fysisk] kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp" (1 Kor 15:44)

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Den andliga uppståndelsekroppen
Efter uppståndelsen ska vi förvandlas till en andlig kropp, bli som änglarna. Då försvinner väl den person man var på jorden? Hur mycket av min person blir kvar till evigheten? Med ny kropp och nytt sinne är det ju inte jag längre.

Var5för skapade Gud oss människor?
Står det nånstans i Bibeln VARFÖR Gud skapade oss och VARFÖR Jesus måste komma och starta en ny religion?

Andligt eller fysiskt evigt liv
Kommer ingen människa någonsin att bli "fullkomlig" och få evigt liv i sin fysiska kropp? Kan inte betingelserna ha varit sådana att människan inte åldrades i Eden, och att det var när vi hamnade utanför paradiset som vi möttes av sådana förhållanden som bryter ned kroppen? Dessutom trodde jag att den största betydelsen av Jesus död var att han offrade en fullkomlig kropp.

Hur vet man att man har fått Guds heliga ande?
Det står i bibeln (ungefär) att den som har fått den heliga anden har fått evigt liv. Men hur kan man veta om man verkligen har fått den? Känner man det eller märks det på nåt särskilt sätt?

Villkoren för evigt liv
Vilka är förutsättningarna för att en människa ska kunna få evigt liv?

Människan - ande, själ och kropp?
Hur ser människans natur ut enligt bibeln? Finns det något stöd i bibeln för att människan är en ande, som har en själ, som bor i en kropp?

Sök svar på fler frågor:
Här kan du söka i mer än 1000 artiklar med svar på flera tusen frågor om bibeln, kristendom, teologi, kyrkans historia etc. Skriv din fråga i en kort mening eller ange ett eller flera relevanta sökord i rutan här nedan.


Om inte svaret finns i Bibelfrågans arkiv, är du välkommen att sända din fråga till bibelfragan@telia.com så får du svar via e-mail.







Copyright © Bibelfrågan

Du kan använda material från denna webbplats för personligt bruk.
Var vänlig läs FAQ för detaljer om citat, referenser etc.