Svarmall: Det språk som talades bland de jordbrukande och nomadiserande folk som levde i Mesopotamien omkring 4000 år före Kristus var enligt bibeln det gemensamma språk som de överlevande efter den stora översvämningen på Noas tid hade talat.
En av de första stora städerna inom denna mesopotamiska kultur var Babel i Sinars land. Bibeln berättar om hur Noas ättlingar - däribland Nimrod, som enligt 1 Mos 10:8 "var den förste som fick stor makt på jorden" - bosatte sig på en lågslätt i Sinars land. Där började man sedan uppföra flera städer, bland annat Babel som tillsammans med Erek, Ackad och Kalne kom att utgöra centrum för Nimrods rike.
Det var i Babel invånarna beslutade sig för att "göra sig ett namn så att de inte skulle spridas ut över jorden" (1 Mos 11:4). Därför byggde de ett gigantiskt torn som reste sig upp mot skyn - ett torn som skulle bli ett vittnesbörd om folkets storhet och förmåga - ett monument som skulle bli en sammanhållande faktor...
Men det var inte vad Gud hade avsett. Guds avsikt var att mänskligheten skulle "uppfylla jorden" - det hade han sagt redan till Adam och Eva. Dessutom var tornet av soltorkad lera som höjde sig från staden på slätten en symbol för den trotsighet och självgoda, självsäkra attityd som hade fått de allra första människorna att vandra bort från Guds väg. Det var uppenbart att även denna unga civilisation höll på att utvecklas i fel riktning.
Gud visste vad som måste göras. Han skulle se till att mänskligheten spreds ut över jorden. Han skulle göra det genom att skapa språkförbistring (ordet "förbistring" betyder helt enkelt "förvirring, oreda").
Efter en tid - hur lång tid säger bibeln ingenting om - började det ursprungligen enhetliga språket förändras. Kanske genom att människorna delade upp sig i grupper som inte hade mycket kontakt med varandra och inte längre kände samhörighet genom att de uttryckte sig på olika sätt, med dialektala ord osv.
Följden blev i alla fall att man gled ifrån varandra, splittrades och drog sig åt olika håll. Och i och med att människor flyttade iväg stannade arbetet på staden och tornet så småningom av.
Språk förändras fort, ibland bara på några decennier (särskilt vid överföring från generation till generation), och snart hade det gamla språket splittrats i en mängd dialekter och dotterspråk "så att den ene inte förstod vad den andre sade" (1 Mos 11:7). De här dialekterna och språkvarianterna förändrades ytterligare i och med att människor bosatte sig allt längre bort och spred sig åt alla håll - västerut mot det som skulle komma att kallas Europa, österut mot det blivande Asien och vidare upp över polarområdena till den amerikanska kontinenten och över havet i sydost till Australien.
Men eftersom det var i staden på slätten, där man börjat bygga sitt väldiga torn, som denna språkförbistring hade börjat, kom ordet för "språkförbistring" på hebreiska att bli "balal" (en liten ordlek med namnet på staden).
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|