Jesusbilden i Kristinebergsgruvan

Svar: Ja och nej. Vad man har hittat är en stenbildning av silvergrå sercitkvartsit som när den sprängdes sönder fick en form som liknade den föreställning människor ofta har av hur Jesus såg ut.

I själva verket har inte denna stenformation någon som helst likhet med en mänsklig figur. "Bilden" uppstod först när man genomförde en sprängning som innebar att delar av det kringliggande berget och bitar av det här stenskiktet bröts loss. Resultatet blev att den frilagda "snittytan" fick en form som påminde om en mänsklig gestalt. Om sprängsalvan hade detonerat en meter åt sidan så hade "figuren" sett helt annorlunda.

Nu förde emellertid formen på bilden genast tankarna till de framställningar av Jesus som konstnärer gjort under seklernas lopp (och som troligen inte alls stämmer överens med hur Jesus verkligen såg ut). Följaktligen uppfattades figuren helt naturligt som en Kristusfigur. Om gruvan hade legat i ett annat, icke-kristet, land skulle man i stället ha tolkat "bilden" som en spökgestalt, en beduin, en präst eller något annat.

Den här typen av slumpmässigt uppkomna bilder dyker upp lite då och då. Oftast är det någonting med religiös anknytning man tycker sig se. Änglar. Maria. Satan. Jesus. Vid attacken mot World Trade Center kunde man se ett djävulsansikte i röken på foton av de brinnande skyskraporna. Moln, buskage, träd - allt tänkbart har någonstans, någongång haft ett utseende som sett från ett visst håll har kunna tolkas som änglar, Maria, Satan, Jesus etc etc.

Det senaste var en gammal gungstol som sett i en viss vinkel hade Jesu profil i sniderierna på ryggen. Dessförinnan var det en skåpsdörr med Jesu ansikte i träådringen. Och för inte så länge sedan sålde en kvinna i USA en flera decennier gammal inplastad rostad smörgås med Jungfru Marias ansikte synligt i osten (!) på en internetauktion för 28 000 dollar (närmare 200 000 kronor...).

Allt det här är naturligtvis bara ett exempel på synvillor eller illusioner. Det var så man trodde sig se kanaler på Mars - trots att där inte ens fanns några linjer. Det är så man kan se två ansikten som möts i en kyss på månskivan. Och vem har inte legat på rygg i gräset och sett massor av figurer i molnen.

Kristusbilden i Kristinebergsgruvan tillhör samma kategori av fenomen som onekligen kan vara häpnadsväckande, men ska tas för vad de är. En naturlig strävan hos ögat och hjärnan att bearbeta intrycken till någonting begripligt.

Vad som är mer intressant i Kristinebergsfallet är att det flera decennier tidigare ska ha uttalats en profetia om att Jesus "i ändens tid" skulle visa sig i ett berg någonstans i Sverige. Profetian skrevs så småningom ner av en folklivsforskare vid namn Lisa Johansson - dock inte förrän långt efter det att bilden uppstått - och finns nu på Västerbottens museum i Umeå.

Mer uppgifter om bilden finns i skriften "Kristusbilden i Kristinebergsgruvan - Historiska och religionspsykologiska aspekter" av Owe Wikström (Särtryck ur Kyrkohistorisk årsskrift 1980).

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.