Skriv ut den här sidan          Dela på Facebook

Teodicéproblemet

Bibelfrågan: Frågor och svar

I stället för att se ondskan och lidandet som bevis för att det inte finns någon Gud, är det dags att vi inser att just det faktum att våra handlingar får de konsekvenser de får, visar att det finns en Gud, som är ordningens Gud och inte oordningens.

Fråga: Nu har jag suttit på religionslektionerna och försökt komma på ett vettigt svar på teodicéproblemet. Varför finns det ondska och lidande i världen när Gud är så allsmäktig? Jag vill inte höra något om att Gud skapade världen till människorna att hushålla med. Nu menar jag ur den synvinkeln att Gud finns. (C.B.)

Teodicéproblemet - hur man ska kunna förena tanken på en allsmäktig och god Gud med lidandet och ondskan i världen - är något som människor har grubblat över i århundraden, ja årtusenden...

Hur kan en Gud, en god och kärleksfull Gud, skapa en värld som är så full av ondska och lidande, så full av olyckor, våld, krig, hat och tragik som vår - en värld där miljoner människor lever i ett dagligt, ständigt helvete?

Ingen annan fråga har nog i så hög grad fått människor att tvivla på Guds existens som denna: Hur kan det finnas en Gud när världen ser ut som den gör?. Och kanske är det också därför de inte har funnit svaret. Det finns nämligen i den bok som utger sig för att vara Guds eget ord - i bibeln...

För att förstå hur en god Guds skapelse kan se ut som den gör måste vi gå tillbaka till människosläktets början, till skapelsen så som den finns beskriven på bibelns sidor.

När Gud skapade oss gjorde han det med ett definitivt syfte, som finns klart uttalat på bibelns blad:

"Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss..." (1 Mos 1:26)

Dessförinnan hade Gud skapat fiskarna och de andra vattendjuren efter deras arter, fåglarna efter deras arter och däggdjuren, boskapsdjuren och kräldjuren, efter deras arter. Han skapade åsnorna efter åsnornas art, myrorna efter myrornas art, aporna efter apornas art...

Men han skapade inte människan efter människans art. Han skapade människan till sin egen avbild, efter Guds egen "art", till att vara lik honom!

Hela tanken bakom hans skapelse av människan var att hon inte bara skulle leva några korta år som fysisk, dödlig varelse, utan att hon skulle bli hans avbild i alla avseenden - Guds avbild, likadan som han, odödlig som han - en varelse med evigt liv, som liksom han själv existerar "från evighet till evighet", en varelse som är fullkomlig (Matt 5:48) i alla avseenden!

Därigenom skilde hon sig klart från alla andra livsformer på jorden. Till skillnad från djuren skapades hon med en avgörande relation till Gud, en länk till Gud, ett syfte och ett fantastiskt mål. Hon skapades till Guds avbild, med förmågan att kunna drömma och älska, hysa medkänsla, känna längtan, hoppas och tro - och därmed också det som var förutsättningen för alla dessa egenskaper - en fri vilja.

En robot utan vilja kan inte älska. En robot utan vilja kan inte drömma. En robot utan vilja kan inte hoppas och tro...

Allt Gud gör är ett uttryck för hans vilja. Varje handling Gud har utfört - skapandet av universum, skapandet av människan - har föregåtts av ett beslut, en vilja!

Så för att kunna bli Guds avbild måste också människan ha en fri vilja. Utan det skulle hon bara vara en robot vars handlingar styrdes av någon annan, eftersom varje handling, varje beslut, ofrånkomligen är ett uttryck för en vilja, den egna eller någon annans.

Men - en fri vilja kräver också ett val!

Människan måste själv välja att gå Guds väg. För att kunna bli lik Gud, för att kunna ta steget från dödligt till odödligt, från en fysisk tillvaro till en andlig, från ett tillfälligt liv till ett evigt liv, måste hon vilja följa Gud, följa de eviga lagar som Gud har lagt ner i sin skapelse sedan tidernas begynnelse. Hon måste vilja låta sig ledas och styras av Guds ande.

Människan måste välja! Någon annan väg fanns inte. Någon annan väg kan inte finnas!

Men i den frihet som den fria viljan innebar fanns också ofrånkomligen möjligheten att välja att inte följa Gud, att inte lyda Skaparen - och det valet skulle få oöverstigliga konsekvenser...

Så skapade Gud de första människorna. Av nödvändighet ur jorden. Av fysisk materia, till fullkomliga, fysiska varelser. Av förgängligt stoft. Underkastade naturens nedbrytningsprocesser liksom allt annat materiellt. Men i en självklar närhet till sin Skapare - och med en potential, en möjlighet, som överträffade allt!

Därmed återstod den viktigaste etappen - vägen från denna tillfälliga fysiska existens till en evig, andlig tillvaro. "Lermodellen" skulle formas och förvandlas till det slutliga, fulländade andliga mästerverket - Guds avbild, med fullkomlig gudomlig karaktär och natur.

Bibeln beskriver den valmöjlighet Gud ställde människan inför. De två alternativen symboliseras i bibelns berättelse av två träd i Edens lustgård - livets träd eller kunskapens träd på gott och ont.

"Och Herren Gud gav mannen denna befallning: 'Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.'" (1 Mos 2:16-17)

Det var en enkel regel, ett enkelt val - valet mellan att följa Gud eller inte. Gud rådde dem att äta av livets träd, som representerade Guds sätt att göra saker och ting, lydnad mot hans vilja, ett accepterande av den kunskap han - i egenskap av hela universums Skapare - kunde ge dem. Ett val som skulle ge dem Guds ande och därmed evigt liv!

Och han varnade dem för att välja den andra vägen, som symboliserades av kunskapens träd på gott och ont - dvs att strunta i Guds vilja, att lita till sin egen kunskap i stället för Guds, att föredra att själv avgöra vad som var rätt och fel, gott och ont.

Om de första människorna, när de ställdes i valsituationen, hade valt att följa Guds vilja, skulle Paradiset ha funnits kvar och omfattat hela vår planet, och de - och deras ättlingar - skulle ha blivit de Guds avbilder, som Gud hela tiden avsett att de skulle bli.

Men de föredrog att strunta i Guds vilja. De kunde inte motstå frestelsen att testa "kunskapens träd på gott och ont", som Gud hade varnat dem för att äta frukten av. De valde att lita till den kunskap de själva kunde skaffa sig och själva bestämma över vad som var rätt eller fel. De valde att gå sin egen väg - en väg som skulle komma att innebära lite glädje ibland, lite lycka och tillfredsställelse, men samtidigt mycket sorger, ondska och lidande.

Och därmed stängdes också vägen till det eviga livet. Gud fördrev Adam från hans utopiska paradis, för att han inte skulle kunna "räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt" (1 Mos 3:22). Skaparen kunde inte tillåta en upprorisk människa - en människa som inte ville inta sin plats i helheten och lyda under de lagar som upprätthåller alltet i harmonisk samklang, utan själv ville avgöra vad som var ont och gott - att bli en evighetsvarelse och sprida sin upproriskhet i Guds skapelse. Gud kunde inte ge människan sin ande, den ande som skulle ha gett henne evigt liv, utan att hon först av egen fri vilja fattat ett definitivt beslut att följa Gud, att ta de första stegen mot helighet och rättfärdighet.

Ända sedan dess har människan - både som individer och som folk - ställts inför samma val som de allra första människorna. Att gå Guds väg eller sin egen. Att följa Guds vilja eller lita till sig själva.

Och det har blivit ett val mellan liv och död - inte bara i evig bemärkelse, utan i allra högsta grad också här på jorden...

Mänskligheten som helhet har valt att förkasta Gud och Guds ord. Gud tvingade inte Adam och Eva att välja rätt. Och han har aldrig tvingat mänskligheten sedan dess. Om han gjorde det, skulle hela hans syfte med mänskligheten gå om intet.

Vi måste själva välja att följa honom!

Gud har aldrig svikit oss. Han har gett oss sitt ord - han har låtit människor skriva ner hans lagar - han har låtit sina profeter visa oss vad som blir följden av ett liv i strid mot hans vilja - han har uppmanat oss att följa hans vilja och på så sätt göra slut, en gång för alla, på allt lidande här på jorden...

Han har gång på gång - i påtagliga erfarenheter - visat oss hur vi ska leva för att aldrig behöva uppleva krig, svält och förödelse, för att sådana fasansfulla händelser som de som utspelades i antikens Rom, i nazitidens Tyskland, i Stalins Ryssland och i vår tids Kongo, Kambodja, Vietnam, Kosovo, Tjetjenien, Kina etc aldrig ska behöva utspelas igen.

Men vi har valt att gå vår egen väg...

Svält, krig, sjukdomar, ensamhet, hunger, fattigdom, elände. Ingenting av detta uppstår utan orsak. Och det mesta lidandet är vi människor direkt ansvariga för. Vi väljer det själva!

Hela världsalltet är lagbundet. Guds andliga lagar är lika verkliga, lika oundvikliga, som naturlagarna. Att bryta mot tillvarons lagar får oundvikligen följder, smärtsamma följder! Men vi skördar hellre följderna av våra handlingar, vår egoism, vår benägenhet att ständigt se till våra egna intressen, vad som gagnar oss själva och det som står oss närmast - våra barn, vår familj, vårt folk, vårt land - än följer Guds vilja.

Vi väljer att vräka i oss mat - och dör i hjärtinfarkt! Vi väljer att röka - och dör av lungcancer! Vi väljer att använda narkotika - och går under i narkotikamissbruk.

Många människor i olika delar av världen svälter - därför att andra människor har fattat beslut som bara gagnar deras egna intressen. En del svälter därför att de själva nonchalerar naturens lagar. Andra svälter på grund av krig, felaktig hantering av livsmedel, girighet, korruption, okunnighet...

Vi väljer att skövla skogar - och bereda väg för härjande översvämningar, torka och jordskred...

Vi väljer att försöka lösa tvister med våld - och följden blir krig och lidande...

Vi väljer att bygga städer som inte är gjorda för människor - och skapar getton där fattiga människor drivs samman och brottsligheten frodas...

Vi väljer att överbefolka jorden och följden blir trängsel, konflikter, fattigdom och krig.

Människor nonchalerar hastighetsbegränsningar, bälteslagar, hjälmtvång osv - och dör i trafikolyckor.

Människor förtrycks på grund av sin nationalitet eller sin ras, fastän Gud säger klart och tydligt att vi alla är lika mycket värda därför att vi alla är skapade till hans avbild!

Människor förslavas, våldtas, förnedras, torteras och avrättas...

Och samma kvinnor, som gråter över våldtäkter och massakrer, skickar själva ut sina egna söner i kriget - och våldtäkterna och massakrerna blir alltfler...

Och när vi ser allt detta elände som vi skapat och fortsätter att skapa, säger vi att det inte kan finnas någon Gud...

Redan Adam kunde ha protesterat: "Gud, du visste att vi skulle förlora vårt underbara paradis, att livet skulle bli fyllt av slit och svett bara för att överleva, och att ett av våra barn skulle begå det första mordet. Du kunde ha hindrat Kain från att döda sin bror, du kunde ha gjort livet lättare för oss, utan missväxt, utan dåliga år, utan sjukdomar, utan sorger, utan oro och utan bekymmer."

Och Gud kunde ha svarat: "Nej, Adam, DU kunde ha förhindrat alla konsekvenserna av din synd. Kom ihåg att jag talade om för dig vad som skulle hända om du bröt mot mitt ord. Jag gav dig ett fritt val, men jag uppmanade dig att välja rätt."

Så i stället för att se ondskan och lidandet i världen som bevis för att det inte finns någon Gud, är det dags att vi inser att just det faktum att våra handlingar får de konsekvenser de får, att det finns eviga, gudomliga lagar som styr hela den värld vi lever i och utgör grundvalen för allt existerande, grundläggande principer för orsak och verkan, som avgör vad som är "gott" och vad som är "ont", regler som vi inte kan bryta mot utan att det drabbar någon, och ytterst oss själva, visar att det finns visar att det finns något - och någon - som står långt över oss, en "laggivare", en Gud, som är ordningens Gud och inte oordningens.

Och det är dags att vi inser att vi inte kan lägga skulden på Gud för hur världen ser ut. Det är inte Gud som sviker oss, utan vi som sviker honom. Världen ser ut som den gör just därför att Gud bryr sig om oss. Just därför att han skapade oss med ett syfte, just därför att det finns en mening med vårt liv, en mening som sträcker sig oändligt långt utöver våra korta år på jorden och som aldrig skulle kunna förverkligas om vi inte hade möjlighet att välja.

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Visar ondskan i världen att Gud måste vara antingen maktlös eller illvillig?
Vill Gud förhindra ondskan, men kan inte? Då är han maktlös. Kan han men vill inte? Då är han illvillig. Om han både vill och kan, varifrån kommer då ondskan?

Varför skapades vi inte fullkomliga?
Varför skapade inte Gud oss som fullkomliga och färdiga 'gudsavbilder' redan från början?

Var det inte onödigt att skapa människan?
Sett i ett vidare, kosmiskt, perspektiv kan man omöjligt säga att det var onödigt att skapa oss, eller att Gud inte är god som gjorde det.

Israeliternas slaktoffer
De blodiga offerritualerna fanns bland alla folk i Mellanöstern långt innan Israels folk fick de föreskrifter vi kan läsa om i Moseböckerna

Hade Judas något val?
Om det var bestämt på förhand i profetiorna att Judas skulle förråda Jesus, då hade han väl inget val? Då var det ju redan bestämt. Men då måste han väl betraktas som oskyldig?

Sök svar på fler frågor:
Här kan du söka i mer än 1000 artiklar med svar på flera tusen frågor om bibeln, kristendom, teologi, kyrkans historia etc. Skriv din fråga i en kort mening eller ange ett eller flera relevanta sökord i rutan här nedan.


Om inte svaret finns i Bibelfrågans arkiv, är du välkommen att sända din fråga till bibelfragan@telia.com så får du svar via e-mail.







Copyright © Bibelfrågan

Du kan använda material från denna webbplats för personligt bruk.
Var vänlig läs FAQ för detaljer om citat, referenser etc.