Svar: Det enda vi med säkerhet vet är att Lucia var en kristen jungfru som föddes på 280-talet i Syrakusa på Sicilien och dog martyrdöden redan i 20-årsåldern, troligen år 304, under den romerske kejsaren Diokletianus förföljelser av de kristna. Resten är legender...
Det uppstod tidigt flera olika historier om den unga Lucia. Det berättades att hennes far var romersk adelsman medan hennes mors namn, Euchyria, tyder på att hon var av grekisk härkomst. Eftersom pappan dog när Lucia var ung, blev det mamman som fick ansvara för hennes uppfostran. Redan som barn avgav flickan ett heligt löfte om att förbli jungfru, aldrig gifta sig och skänka bort det som annars skulle ha blivit hennes hemgift till behövande, något som hon emellertid inte berättade för någon. När hon blev lite äldre lovade hennes mor bort henne till en ung man, men Lucia lyckades uppskjuta förlovningen och bad till Gud att hon skulle slippa gifta sig.
Så blev hennes mor svårt sjuk med blödningar, och då ingen läkare kunde bota henne övertalade Lucia henne att göra en pilgrimsresa till Catania och martyren Agathas grav. Agatha hade dödats 50 år tidigare under kejsar Decius förföljelse av de kristna. De begav sig till Catania, men där fick Lucia enligt legenden en uppenbarelse då den heliga Agatha sa till henne: "Min syster, varför ber du mig om något som du lika väl själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!"
I tacksamhet lovade modern att Lucia skulle få förbli ogift, och flickan gav bort sina ägodelar till de fattiga. Detta tog naturligtvis den blivande brudgummen som en oerhörd kränkning. Han kontaktade kejsarens ståthållare på Sicilien och angav Lucia som kristen. Flickan greps och fängslades.
Ståthållaren i Syrakusa anmodade nu Lucia att offra till de romerska gudarna, men Lucia svarade: "Ett rent offer till Gud är att besöka änkorna, de föräldralösa och pilgrimerna som behöver hjälp, och det är redan tre år sedan jag gav ett sådant offer till Jesus Kristus genom att dela ut all min egendom". Prefekten beslöt att straffa Lucia genom att tvinga henne att utstå skammen som prostituerad och han dömde hennes att föras till ett horhus. En dom som Lucia bemötte med orden: "Kroppen blir inte fläckad om själen inte accepterar det onda. Om du låter någon våldta mig mot min vilja kommer min kyskhet att bli värd en dubbel krona."
Enligt legenden skulle hon fraktas genom staden på en oxkärra, men inte ens tusen man och flera oxar klarade att rubba kärran. Ståthållaren beordrade då att man skulle lägga ved kring hennes fötter och bränna henne, och när inte lågorna skadade henne lät han hälla kokande olja över henne. Inte heller det hade någon effekt, varför ståthållaren dömde henne att dödas med svärd. Bödeln stötte ett svärd i hennes hals och så dog hon slutligen.
Efter sin död blev Lucia snart ett av den kristna kyrkans största helgon och staden Syrakusas skyddshelgon. (Med tiden blev hon även skyddshelgon för för synskadade, sjuka barn, bönder, prostituerade som ångrar sig, glasmästare, chaufförer, sjuksköterskor, sadelmakare, skräddare, vävare, knivsmeder, sekreterare, notarier, vaktmästare, dörrvaktare, författare, advokater, tjänarinnor och försäljare.) Hennes fest nämns i en inskrift på grekiska från omkring år 400 i Johannes-katakomben i Syrakusa, och hon fanns med i det äldsta romerska martyrologiet. Hon var ett av de få kvinnliga helgon vars namn förekom i påven Gregorius kanon på 500-talet, och hans "Sakramentarium" och "Antifonarium" innehöll särskilda böner och växelsånger för henne. På 600-talet byggde påven Honorius I en kyrka till hennes ära i Rom, Santa Lucia in Selce, och i slutet av samma århundrade författade Sankt Aldhelm en första fullständig redogörelse för hennes liv och död, dels på prosa i "Tractatus de Laudibus Virginitatis", dels på vers i dikten "De Laudibus Virginum". Inom den kristna konsten avbildades hon oftast hållande ett fat med två ögon, vilket är en hänsyftning på olika legender som säger att hon fick sina vackra ögon utstuckna - eller själv rev ut dem - men genom ett gudomligt under fick nya ögon.
När Sverige "kristnades" på 1000-talet kom Lucia till oss som ett av många kristna helgon. Redan på svenska runstavar och norska kalenderstavar är Lucias dödsdag den 13 december betecknad som bemärkelsedag. Men det luciafirande vi är vana vid här i Sverige har inte mycket mer än namnet med den heliga Lucia att göra...
I Tyskland uppstod efter reformationen en företeelse som kallades "Christkindlein" eller "Kinken Jes" - ("Jesusbarnet"). Det var en figur som protestanterna skapat som alternativ till det katolska helgonet Sankt Nikolaus (Santa Claus på engelska) som brukade komma med paket till barnen antingen på sin helgondag den 6 december eller vid jul. Kinkenjes var klädd i en lång vit dräkt och på huvudet bar hon - märkligt nog var det alltid en flicka som föreställde Jesusbarnet - en ljuskrans som skulle föreställa gloria.
Den här seden spred sig även till vårt land, särskilt till Västsverige. Här hade samtidigt Luciadagen utvecklats till en verklig festdag. Ända sedan medeltiden hade julfastan inletts på Luciadagen och det hade blivit orsak till att man ställde till kalas och åt ordentligt innan gryningen då fastan började. Det var också vanligt att man slaktade julgrisen just på Lucianatten. Det här fortsatte även efter reformationen då Sverige blivit protestantiskt. Fastan försvann men festandet bestod.
På 1700-talet kom så kinkenjestraditionen att föras över till Luciafesten. Man började kalla den vitklädda flickan med ljuskransen för "lussebrud" och hennes främsta uppgift blev att servera mat och dryck. Till en början var det här dock en sed som bara förekom bland "finare" folk, på herrgårdar och i prästhem. Det äldsta belägget är från Horns boställe norr om Skövde i Västergötland, år 1764. Vid 1800-talets början finns flera uppgifter från Västergötland och även från Dalsland och Värmland, men det var fortfarande alltid på stora gårdar och i städernas borgerliga kretsar.
Det var först på 1900-talet som seden med en lussebrud - eller en lucia, som hon snart kom att kallas - började spridas i resten av landet och till alla hem. År 1893 hade hade luciafirandet tagits upp som ett evenemang på Skansen i Stockholm, och när Stockholms Dagblad år 1927 började kora huvudstadens lucia och anordna det första offentliga luciatåget tog spridningen fart på allvar. Med lokaltidningarnas hjälp nådde den nya seden snabbt över landet och även till finlandssvenska områden i Finland och i viss mån även till Danmark, Norge, samt bland svenskättade i USA.
(Sången "Sankta Lucia", som vi förknippar så starkt med luciafirandet, har förresten inte heller någonting med den heliga Lucia från Syrakusa att göra. Det är i själva verket en fiskarsång, "Barcarola napolitana", som skrevs år 1852 av Teodoro Cottrau och handlar om stadsdelen Santa Lucia i Neapel.)
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|