Svar: Det finns otaliga andedöpta som inte talar i tungor, liksom det finns andedöpta som inte profeterar, botar sjuka, undervisar etc etc. Likväl har det som kallas "tungomålstal" för många kommit att bli det definitiva syn- och hörbara beviset på att en människa har blivit andedöpt, har fått Guds egen ande. Kanske just därför att det är så påtagligt, så uppseendeväckande, så tydligt. Det har till och med funnits en utbredd uppfattning att bara den som talat i tungor är andedöpt, dvs "verkligt" kristen.
Men sanningen är den att långt ifrån alla kristna har fått just tungotalets gåva. Och det var faktiskt något som Paulus betonade i ett av sina brev till församlingen i Korint:
"Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal? Nej!" (1 Kor 12:29)
I sitt brev förklarade han att alla de troende hade blivit "döpta i en ande för att höra till en kropp [Kristus]", men att långt ifrån alla för den skull hade fått just gåvan att tala främmande språk, utan att "hos var och en uppenbarar sig anden så att det blir till nytta" (1 Kor 12:7).
Tungotalets gåva - förmågan att med den heliga Andens hjälp kunna tala främmande språk som man aldrig lärt sig och i vanliga fall inte kan tala - är, liksom de övriga andliga gåvorna, något som Gud ger vid behov.
Första gången det nämns i Bibeln att någon talade "i tungor" var vid den första pingsten efter Jesu himmelsfärd, då den heliga Anden sänkte sig över lärjungarna och de plötsligt började tala "främmande språk", så att alla de judiska pilgrimerna som kommit från olika länder - från Mesopotamien, Frygien, Egypten, Libyen, Rom etc - för att fira högtiden i Jerusalem hörde evangelium på sitt eget modersmål (Apg 2:4-12).
Just i den situationen - då tusentals människor från olika delar av världen som talade en mängd olika språk var samlade i Jerusalem - var det till mest nytta att lärjungarna kunde tala främmande språk.
Men oftast är det inte tungotalets gåva som är till mest nytta, utan någon annan av de många gåvor vi får genom den heliga Andens försorg, som exempelvis undervisningens gåva, tröstens gåva, gåvan att dela med sig, att vara en duktig ledare, att visa barmhärtighet (Rom 12:6-8), att meddela vishet, att meddela kunskap, att bota, att göra under eller att profetera (1 Kor. 12:8-11).
Alla de här olika gåvorna eller förmågorna är precis lika mycket värda, lika betydelsefulla - allt beroende på situationen och omständigheterna - och Gud ger oss dem efter behov. Så medan någon får förmågan att tala och förkunna evangelium på ett främmande språk som han eller hon aldrig lärt sig, får en annan förmågan att undervisa och förklara Guds ord. En tredje får gåvan att kunna trösta, ytterligare någon att visa barmhärtighet...
"[Och] allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill" (1 Kor 12:11)
Därför finns det ingen anledning att lägga sådan vikt vid just tungotalet och be om att få just den gåvan! Med största sannolikhet har vi oftare och mer behov och nytta av gåvan att kunna visa barmhärtighet, att kunna trösta eller att kunna dela med oss...
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|