Svar: Enkelt beskrivet är apokryferna skrifter som kyrkan inte anser hör till Den heliga skrift, bibeln, i egentlig mening.
På synoden i Jamnia år 90 fastställde de palestinska judarna sin kanon (böcker erkända som rättesnöre) - samma böcker som vi har i Gamla testamentet i våra biblar.
Den här fixeringen av Den heliga skrifts omfång gällde emellertid inte för judarna i Egypten. I deras synagogor lästes flera andra uppbyggelseskrifter som så småningom också kom att kallas "apokryfer".
Förutom de böcker som fanns i den palestinska kanon accepterade den grekiska kyrkan vid kyrkomötet i Jerusalem 1672 fyra böcker som kanoniska - Tobit, Judit, Syrak och Visheten. Och vid Tridentierkonciliet år 1546 klassade den romerskkatolska kyrkan dessutom tilläggen till Daniel (där berättelsen om Susanna i badet finns) och Ester, Baruk, Jeremias brev, 1 och 2 Mackabeerböckerna som kanoniska.
Enligt katolsk terminologi är "apokryfer" benämningen på de s k pseudepigraferna, senjudiska skrifter som inte tagits med i Septuaginta eller Vulgata, men bevarats i de syriska, koptiska, armeniska och etiopiska biblarna.
De viktigaste pseudepigraferna är Jubileerboken, Jesajas martyrium och himmelsfärd, Salomos psalmer, 4 Mackabeerboken, den etiopiska Henoksboken (1 Henok), den slaviska Henoksboken (2 Henok), Moses himmelsfärd, Esraapokalypsen, Baruksapokalypsen och De 12 patriarkernas testamente.
Apokryfer kallas även de berättelser om Jesu liv (till exempel Ebioniterevangeliet, Hebreerevangeliet, Tomasevangeliet och Jakobs protoevangelium) och apostlarnas öden (de fem viktigaste handlar om Johannes, Paulus, Petrus, Andreas och Tomas) liksom brev av bl a Paulus, Clemens och Ignatius, De tolv apostlarnas lära samt apokalypser - dvs visioner om "ändens tid" som skrevs under de första århundradena (bland de viktigaste är Petrus- och Paulusapokalypserna från 100-talet) och inte togs med i bibelns Nya testamente därför att de inte uppfyllde församlingens krav.
För Luther (och den evangeliska kyrkan) blev den latinska bibeln - dvs den palestinska kanon - avgörande för urvalet av icke kanoniska gammaltestamentliga skrifter, men han placerade dem som ett bihang till Gamla testamentet under rubriken "Apokryfer, det är böcker som inte aktats lika med den Heliga skrift, men likväl är goda och nyttiga att läsa" - Judit, Visheten, Tobias, Syrak, Baruk, två Mackabeerböcker, tillägg till Ester och Daniel samt Manasses bön.
De svenska bibelöversättarna år 1541 rättade sig till en början helt efter Luther, men så småningom utelämnades apokryferna helt och hållet ur de reformerta biblarna.
I den nya bibelöversättningen, "Bibel 2000", finns emellertid de gammaltestamentliga apokryferna med.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|