Svar: Bibeln nämner ingenstans namnen på de egyptiska faraonerna som omnämns i berättelsen om israeliternas slaveri i Egypten och deras flykt därifrån. (Många har säkert fått intrycket av bibelns berättelse att det rör sig om en och samma farao hela tiden, men i själva verket är det fyra olika faraoner som förekommer.)
Även om bibeln inte nämner något namn på den farao som härskade vid flykten från Egypten, så ger den emellertid tillräckligt tydliga tidsangivelser för att man med hjälp av de egyptiska uppgifterna om faraonernas regeringstider med ganska stor säkerhet ska kunna fastslå vem han var.
I 1 Kung 6:1 står det: "Under det fyrahundraåttionde året efter israeliternas uttåg ur Egypten, det fjärde året av Salomos regering i Israel, i månaden siv, som är den andra månaden, började Salomo bygga Herrens hus [dvs Jerusalems första tempel]."
Salomos regeringstid anses allmänt ha börjat omkring år 970 f Kr. Det fjärde året av hans regeringstid skulle då vara cirka 965-66. Om vi räknar 480 år bakåt i tiden så betyder det att uttåget ur Egypten skulle ha ägt rum omkring år 1445.
Bibeln berättar vidare att israeliterna, efter flykten från Egypten, vistades 40 år i öknen innan de slutligen intog Kanaans land och erövrade staden Jeriko. De arkeologer som genomförde utgrävningarna av det gamla Jeriko har dragit slutsatsen att staden förstördes omkring år 1400 f Kr. Även detta ger följaktligen mitten eller den senare delen av 1400-talet före Kristus som tidpunkt för israeliternas flykt från Egypten.
Den farao som regerade vid denna period hette Amenhotep II.
En annan ledtråd till faraos identitet är bibelns uppgift om att hans förstfödde son dog den påsk då uttåget ägde rum. Därför kunde inte farao efterträdas av sin äldste son, vilket skulle ha varit det normala. Även denna uppgift stämmer in på Amenhotep. Han efterträddes av Thotmes IV, som visserligen var hans son, men inte den legitime arvtagaren till tronen, dvs inte Amenhoteps äldste (förstfödde) son. Uppenbarligen dog denne innan han var gammal nog att överta makten i riket, varför det i stället blev hans yngre bror som blev näste farao, med namnet Thotmes IV.
Det är också intressant att en kort tid efter Amenhotep II:s regeringstid uppstod i Egypten en revolutionerande religiös lära, nämligen monoteismen - tanken att det bara finns en enda Gud. Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att egyptierna påverkats av den israelitiska monoteismen och händelserna i samband med israeliternas flykt, då de egyptiska "gudarnas" svaghet demonstrerats på ett så övertygande sätt. Redan hundra år efter israeliternas uttåg gjordes monoteismen - i form av dyrkan av den ende guden, solguden Aton - till statsreligion i Egypten.
Man kan följaktligen med ganska stor säkerhet slå fast att den farao som regerade i Egypten vid tiden för israeliternas flykt var Amenhotep II. Det betyder att den farao som höll israeliterna som slavar var Amenhotep II:s far, Thotmes III, som mycket riktigt gjorde sig känd som en av de allra hårdaste och hårdföra faraonerna. Det var således under Thotmes III:s långa regeringstid som Moses (cirka 40 år före uttåget ur Egypten) lämnade Egypten efter att ha växt upp vid det egyptiska hovet.
Den "faraos dotter" som ytterligare några decennier tidigare hade hittat ett litet barn i en vasskorg som flöt i Nilen (2 Mos 2:5) var således Thotmes III:s företrädare på tronen - hans halvsyster Hatshepsut som var en av de få kvinnliga faraonerna i Egyptens historia. Det var då hon fortfarande var ung och hennes far satt på tronen som hon hittade det lilla barnet. Det förhållande att hon själv sedan utropade sig till farao (hon klädde sig även i manskläder) förklarar hur det kom sig att hon några år senare kunde adoptera pojken, som hon gav namnet Moses, och låta honom växa upp vid hovet.
Vad hände då med farao Amenhotep efter israeliternas flykt?
Somliga menar att han drunknade i Röda havet tillsammans med sin armé då egyptierna följde efter de flyende israeliterna. Men något sådant säger inte redogörelsen i 2 Mosebok. Där sägs bara kort och gott:
"Vattnet vände tillbaka och dränkte vagnarna och vagnskämparna, hela faraos här som hade följt efter israeliterna ut i havet. Inte en enda kom undan" (2 Mos 14:28)"När faraos hästar gick ut i havet med hans vagnar och vagnskämpar lät Herren havets vatten strömma tillbaka över dem" (2 Mos 15:19)
Om Amenhotep II verkligen hade dött i Röda havet skulle det säkert ha funnits uppgifter om detta i de egyptiska annalerna. Likaså skulle bibeln med största sannolikhet ha betonat detta. Det finns många uppgifter i gamla testamentet om fientliga kungars död, och en del av de kungarna var långt ifrån lika mäktiga och stora som den egyptiske farao.
Av de arkeologiska fynd som gjorts vet vi också att Amenhotep II fortsatte att härska som farao över Egypten minst 20 år efter israeliternas flykt. Men under åtskilliga år efter 1445 f Kr genomförde han inte några större militära insatser. Det kan tyckas märkligt av en farao som inledde sin regeringstid med stora militära operationer och tydligen hoppades kunna slå sin fars erövringsrekord (Thotmes III genomförde inte mindre än 17 fälttåg under en 19-årsperiod).
Å andra sidan är det kanske exakt vad man skulle kunna förvänta sig från en farao som förlorat nästan hela sitt kavalleri, sina stridsvagnar och sina soldater i Röda havet...
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|