Svar: Att de här orden skulle ha stoppats in i texten på medeltiden är uteslutet. Den grekiske teologen Justinus Martyren nämner och diskuterar nämligen den här versen redan i mitten av 100-talet...
Lika orimlig är tanken att någon "präst" dessförinnan skulle ha fogat in de här raderna i Matteusevangeliet. Förutom att det inte existerade några "präster" i ordets nutida bemärkelse, så fanns det inte heller några andra församlingsledare som hade vare sig den positionen eller de resurserna. Redan i början av 100-talet fanns det mängder av kristna församlingar runtom i Romarriket, i Asien och Afrika och kopior av evangelierna fanns överallt. Det skulle ha krävts en enorm konspiration för att få alla de spridda kristna församlingarna och deras ledare att förkasta de värdefulla skrifter man fått och göra nya avskrifter med ett påhittat tillägg i. Den idén faller på sin egen orimlighet.
För övrigt finns det inte ens någon anledning att tvivla på att pöbeln som samlats för att få Barabbas frigiven skulle ha uttryckt sig på det här viset. Det fanns en föreställning bland judarna att om någon tog en oskyldig persons liv, så skulle dennes död - "hans (spillda) blod" - komma att drabba inte bara den person som dödat honom utan även belasta hans ättlingar. Den här föreställningen kommer till uttryck på flera ställen i bibeln, t ex i 5 Mos 19:10 och 21:8, Jos 2:19, 1 Kung 2:33, Jer 26:15 och Hes 18:13.
Därför blev det också en vanlig formulering för att uttrycka att man tog på sig - eller bar - det fulla ansvaret för någons död, och i 2 Sam 3:28-29 förekommer detta uttryck med exakt samma ordalydelse som i Matt 27:25. Följaktligen var det inte heller någon inom den unga kristna församlingen som fäste någon vikt vid de här orden i Matteusevangeliet eller uppfattade dem som någon bokstavlig "självförbannelse" som skulle innebära att det judiska folket som helhet eller deras efterkommande skulle komma att bära någon blodskuld på grund av Jesu död. De första församlingarna bestod ju nästan uteslutande av judar. Dessutom beskriver Matteus tydligt i sitt evangelium att det inte var judarna som folk som var ansvariga för Jesu död (han berättar ju om tusentals judar som lyssnade till och accepterade Jesu förkunnelse) utan en person och tre specifika grupper: Judas Iskariot, Sanhedrin, romarna och pöbeln som ville se Barabbas frigiven.
Att tolka Matt 27:25 som en evig förbannelse över judarna är således att läsa in något i texten som inte finns där. Den skränande pöbeln var inte några språkrör för det judiska folket, och uppfattade sig självklart inte heller som det, utan ordet "oss" i deras rop syftade just dem själva som individer. När Pilatus uttryckte sin ovilja att låta avrätta Jesus, som han själv uppfattade som ofarlig, med orden: "Jag är oskyldig till den här mannens blod (dvs död)" så svarade de att han inte behövde bekymra sig - de tog på sig hela ansvaret: "Hans blod må komma över oss och våra barn."
Det var först i mitten av 100-talet som Justinus Martyren (som inte var jude utan grek och författade en rad apologetiska skrifter där han försvarar kristendomen bland annat mot judendomen) blev den förste som hänvisade till pöbelns rop som en förklaring till den romerska förföljelsen av judarna efter den katastrofala Bar Kokhba-revolten. +
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|