Svar: Nya testamentets apokryfer är en samling skrifter av olika slag. Under de första decennierna efter Jesu himmelsfärd förekom det inom den urkristna församlingen många berättelser om Jesu liv. I första hand rörde det sig om muntliga berättelser av människor som varit vittnen till Jesu verksamhet eller på något sätt haft nära kontakt med människorna i Jesu omgivning.
En del hade långa historier att berätta, medan andra kände till saker som Jesus sagt. Till slut började man teckna ner dessa historier och under årens lopp uppstod en ganska brokig uppsättning av berättelser och citatsamlingar, som i vissa fall kommit att blandas upp med legender.
Längre fram smälte de historiska traditionerna ofta samman med legendmaterial och fromma tankar och fantasier, och den här okontrollerade traditionstillväxten kom att hota kyrkans lärogrund, och följaktligen ansåg man redan i den unga församlingen att man måste besluta vilka skrifter som skulle klassas som kanoniska ("gällande som rättesnöre").
Man beslutade därför att de skrifter som skulle användas vid undervisningen i församlingen måste uppfylla tre kriterier. De skulle vara författade av apostlar eller apostlalärjungar, de skulle ha bevarats av församlingen ända sedan de skrevs, och de skulle på alla punkter överensstämma med den undervisning man fått av Jesus och apostlarna. Därmed kom det automatiskt att ske en "bortsortering" av sådant material som inte uppfyllde dessa krav. Det som återstod var det som kom att innefattas i vårt Nya testamente - medan det som lämnades utanför fick beteckningen apokryfer (efter det grekiska ordet apokryphos som betyder "gömd" eller "hemlig").
De flesta av de här skrifterna har följaktligen aldrig ens varit påtänkta som bibliska, heliga skrifter, och det finns inte heller någon allmänt accepterad förteckning över Nya testamentets apokryfer eller någon allmänt accepterad princip för klassningen av denna litteratur.
Numera brukar man under beteckningen "nytestamentliga apokryfer" sätta alla kristna skrifter från de första tre århundradena med undantag för de som författats av de apostoliska fäderna (en rad gammalkyrkliga författare som stod apostlatiden nära), liksom apologeternas försvarsskrifter för den kristna tron och sådant som kyrkofäderna skrivit.
Petrusevangeliet antas ha skrivits omkring år 150, eventuellt i Syrien och i kretsar som varit påverkade av gnostiska läror, och det är följaktligen inte aposteln Petrus som är författaren.
"Evangeliet" omfattar Jesu lidandes historia från det att Pilatus tvådde sina händer och fram till och med Jesu uppståndelse. Om det ursprungligen varit längre är okänt. Vad som skiljer Petrusevangeliet från de fyra kanoniska evangelierna är bland annat detaljerade beskrivningar av märkliga under i samband med Jesu död och uppståndelse.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|