Svar: Den text du frågar om lyder så här i Folkbibelns översättning:
”[Kristus] blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes” (1 Pet 3:18-20)
Det här är ett av de dunklare och mest omtvistade ställena i hela Nya testamentet. Det har lett till mängder av grubblerier och spekulationer - och texten har översatts på de mest skilda sätt och många gånger väldigt fritt. Men innebörden är faktiskt helt klar om vi ser till sammanhanget och låter Petrus förklara sig själv...
Petrus börjar med att berätta om hur Kristus led och dog för mänsklighetens skull - för allas våra synders skull - för att "föra oss till Gud". Han påpekar att Jesus blev dödad "till kroppen", som fysisk människa, men att han gjordes levande igen "genom Anden", dvs att han uppstod från de döda med en andlig kropp. Och sedan tillägger Petrus att Jesus i denna andliga kropp, "i anden", hade ”utropat ett budskap” för "de fängslade andarna" - de andar, som "vägrade att lyssna" den gången i forna tider, före syndafloden.
Den fråga man naturligtvis har ställt sig är då vilka andar Petrus syftar på, var dessa var fängslade och när Jesus skulle ha predikat för dem ”i anden”.
En tanke som framförts är att det skulle röra sig om döda ogudaktiga människors andar, att dessa andar skulle vara fängslade i ”dödsriket” och att Jesus skulle ha besökt detta dödsrike och predikat för dem under de tre dygn hans kropp låg i graven, dvs efter döden på korset och före uppståndelsen.
Varifrån den föreställningen har kommit är egentligen helt obegripligt. Bibeln innehåller inte ens en antydan varken om att det skulle röra sig om döda människors andar eller att Jesus skulle ha predikat för dem under tiden mellan korsfästelsen och uppståndelsen. Dessutom är den tanken naturligtvis orimlig av tre skäl:
1) Bibeln säger att de döda inte vet något (varför det vore ganska meningslöst att predika för dem);
2) Den säger vidare att anden återvänder till Gud när människan dör (och följaktligen finns det inga döda människors ”andar” att predika för)
3) Slutligen var Jesus själv död under de här dagarna och även hans ande var hos Gud (vilket han själv bekräftade i sina sista ord på korset: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.").
Lyckligtvis ger Petrus själv förklaringen i sitt andra brev, där han klart och tydligt säger vilka ”andar” det var som befann sig ”i fängelse”...
”Ty Gud skonade inte de änglar som hade syndat utan kastade dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörker och kedjor, för att de skulle hållas i förvar till domen. Han skonade inte heller den gamla världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare...” (2 Pet 2:4)
Detta är de enda andar eller andevarelser bibeln över huvud taget talar om i samband med ”den gamla världen” före syndafloden och säger hålls fängslade på något sätt - nämligen de fallna änglar som bröt mot Guds ord och medverkade till att ondskan bredde ut sig på jorden och därför förvisades till vad andra översättningar kallar "nattsvarta djup” där de hålls fängslade till domen"...
Därmed återstår frågan om när Kristus utropade sitt budskap för dessa andeväsen. Eftersom Petrus säger att han gjorde det i sin andliga existens, måste det ha varit antingen innan han tog fysisk gestalt som människan Jesus eller efter uppståndelsen, då Guds ande gjort honom levande igen (Rom 8:11) och han uppstått "till anden", med samma andliga kropp som han haft innan han föddes på jorden som Marias och Josefs barn (Joh 1:14) - samma andliga kropp som varje avliden troende människa kommer att uppstå med då hon "görs levande" igen och ”uppstår oförgänglig".
Något direkt, uttryckligt svar på den frågan ger inte bibeln, men textsammanhanget gör det troligt att Petrus menar att det skedde sedan han ”blivit levandegjord genom Anden”, dvs efter uppståndelsen. (Jesus måste själv ha berättat detta för Petrus under de veckor efter uppståndelsen då han fortsatte att undervisa sina lärjungar om Guds rike.)
För övrigt bör det nämnas att det inte i grundtexten står att det budskap Jesus utropade var något ”frälsningens evangelium”, utan att han ”gjorde ett tillkännagivande”. Detta tillkännagivande kan knappast ha varit något annat än ett proklamerande av hans seger över synden, ondskan och döden - den seger som bekräftades då Gud uppväckte honom till evigt liv.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|