Svar: Alla människor som har en övertygelse, dvs vet att någonting är rätt eller fel, vill - naturligtvis - att deras barn också ska förstå det. Det må sedan vara övertygelsen att alla människor är jämlika, att man inte ska äta döda djur, att det är fel att mobba, att fotboll är livet, att invandrare bör kastas ut, att demokrati är något bra, att religioner bara är vidskepelse - eller att Gud finns.
Jag tror alltså inte att denna påverkan är större inom den kristna församlingen än utanför. Veganföräldrar vill att deras barn ska bli veganer. Kvinnor som är engagerade i kvinnosaken påverkar sina döttrar genom att uppfostra dem i enlighet med sin egen övertygelse. Föräldrar som är motståndare till alla könsskillnader indoktrinerar sina barn genom att använda könsneutrala lekar och leksaker. Osv, osv.
Alla föräldrar vill ju sina barns bästa - och alla anser ju att den egna övertygelsen är den rätta och bästa. Det är alltså självklart att den som själv blivit övertygad om att det finns en Gud, att Jesus dog för våra synder och att den som tror på detta får evigt liv, vill att deras barn också ska inse det. För sett ur kristen synvinkel - vad kan vara bättre än evigt liv i Guds närhet? Ur den synvinkeln vore det ju ett totalt svek mot barnen att inte visa dem den "rätta vägen".
Ett annat skäl är att troende föräldrar vill att deras barn ska växa upp med troende vänner, eftersom den kristna miljön bevisligen är avsevärt tryggare än den icke-kristna.
Hur många tonåriga rånare finns det bland troende ungdomar? Hur många tonåriga våldtäktsmän? Hur mycket tonårsaborter? Hur många unga rattfyllerister?
Hur ofta behöver polisen ingripa mot troende ungdomar som har fest jämfört med ungdomar på andra uteställen? Hur ofta hör man talas om gäng med troende ungdomar som drar omkring på stan och förstör? Hur många berusade ungdomar ser man på fester i församlingens ungdomslokaler jämfört med andra ungdomsställen? Hur vanligt är det med misshandel och knivskärningar i ungdomsgrupperna som samlas utanför kyrkan efter ungdomsträffarna där jämfört med ungdomsgrupperna utanför pubar och nattklubbar som just stängt för natten?
Det är följaktligen helt naturligt att man som troende förälder helst ser att barnen växer upp i en troende miljö och med troende kamrater - och det bästa är ju då att de kommer med i församlingen och dess verksamhet redan i unga år.
Barndopet gör däremot enligt min uppfattning varken till eller ifrån. De allra flesta som döper sina barn, vare sig det är i protestantiska eller katolska kyrkor, är inte troende. Löftet vid dopet om att ge sina barn en kristen uppfostran är för de allra flesta bara en tom ritual, precis som "trosbekännelsen" som man rabblar med i utan att mena någonting.
Söndagsskolorna finns fortfarande, men berättelserna ur bibeln uppfattas nog av barnen precis som vilka andra berättelser - sagor - som helst.
Konfirmationsundervisningen kan möjligen påverka, men den är oftast utformad som diskussioner kring olika teman och handlar i hög grad om moral och etik. Dessutom är den ju helt frivillig (ungdomarna bestämmer själva om de vill konfirmeras eller inte) och de som deltar är så gamla att de själva kan ta ställning till de synpunkter som presenteras och resoneras fram. Det gäller även deltagandet i scouting och annan ungdomsverksamhet.
För övrigt tror jag inte att man kan indoktrineras att bli kristen. Redan detta att en människa - Jesus - skulle vara Guds son och Messias/Kristus, att han avrättades och uppstod igen, är i sig självt så "otroligt" och strider så totalt mot all normal "vardagslogik", att jag inte tror att någon kan övertalas att tro på det, än mindre övertalas att fatta ett sådant livsavgörande beslut som att bli kristen. Möjligen kan man påverkas att vara öppen för tanken att det kan finnas en Gud och att den kristna tron kan vara sann.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|