Svar: När Johannes började sin verksamhet var han väl medveten om de gammaltestamentliga profetiorna om den kommande Messias - och han förstod också sin egen roll som den "budbärare" som profeten Malaki sagt skulle "bereda vägen" för Messias. Hans far hade dessutom fått budskapet från en ängel att Johannes skulle "gå framför (Messias) i Elias ande och kraft".
Men liksom de flesta andra judar hade han en ofulkomlig bild av hurdan denne Messias skulle vara. Den allmänna föreställningen var att Messias skulle vara en mäktig krigare, en revolutionär som kom för att med våld befria det judiska folket från det romerska förtrycket, återupprätta kung Davids tron och "stanna för alltid" (Joh 12:34).
När Jesus, som var syssling till Johannes, kom och bad att få bli döpt visste vildmarkspredikanten genast att hans släkting var mannen han väntat på. Detta var Messias. Och han protesterade och sa att han inte ens var värdig att knyta remmen på hans sandal och att det egentligen var Jesus som borde döpa honom.
Därmed hade Johannes fullgjort den viktigaste delen av sin uppgift - att bana väg för Messias. Nu hade Befriaren kommit och det betydde att stunden snart var inne för Messias att driva ut de romerska ockupanterna ur Palestina, ge judarna frihet och upprätta Davids kungadöme på nytt.
Men dagarna, veckorna och månaderna gick. Jesus vandrade runt i Palestina och pratade om riket. Och plötsligt fann sig Johannes själv fängslad sedan han kritiserat Herodes Antipas, landsfursten i Galiléen, för dennes omoraliska liv. Där satt han nu i fängelsehålan och tänkte på de messianska profetiorna i Jesajas bok, om hur den kommande befriaren skulle "förkunna frihet..." - alltmedan Jesus och hans lärjungar åt och drack med publikaner och syndare.
Johannes kunde inte annat än börja tvivla. Jesus var inte alls sådan som han föreställt sig att Messias skulle vara. Hade han misstagit sig? Var inte Jesus den som han väntat på? Var inte Jesus Messias, Befriaren, trots allt? Skulle man vänta på någon annan, som skulle förverkliga profetiorna?
Johannes måste få ett svar och han skickade några av sina lärjungar för att ställa frågan rent ut till Jesus. Och Jesus svarade med att hänvisa till vad de såg omkring sig.:
"Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud" (Matt 11:4)
Detta var exakt vad Gamla testamentets profeter hade sagt att man skulle få uppleva då Messias, Människosonen, kom för att upprätta Guds rike. Nu kunde de med egna ögon se detta hända. Det kunde bara betyda en sak. Guds rike var nära. Messias hade kommit. Johannes behövde inte tvivla - han hade inte misstagit sig. Jesus var den de väntat på.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|