Svar: Det kan inte vara lätt att göra en jämförelse mellan Jesus och Buddha, som var så helt olika och hade så helt olika syften med sin verksamhet och undervisning.
Kärnan i Jesu förkunnelse var "Guds rike" (även kallat "himmelriket"), ett begrepp som funnits inom judendomen i många sekler. Hundratals år före vår tideräknings början hade de judiska profeterna lovat att Gud en dag skulle sända en kung (hebreiska "messias", grekiska chrestos, svenska kristus) för att upprätta ett rike som slutligen skulle omfatta hela världen, där han skulle regera med Guds vilja, kärleken, som lag. Detta rike kallades för "Guds rike" eller "himmelens rike".
Omkring år 26-27 började Jesus, som då var bosatt i den lilla staden Nasaret 10-12 mil norr om huvudstaden Jerusalem, vandra omkring på den galileiska landsbygden och förkunna den goda nyheten att de gamla profetiorna om Messias hade börjat gå i uppfyllelse. Guds rike skulle snart bli verklighet och om man ville bli "frälst" (räddad) undan "vredesdomen" och få en plats i Guds rike så måste man vända om från ett liv i strid mot Guds ord och börja följa Guds vilja.
Det här var inte någon unik förkunnelse. Johannes Döparen hade kommit med samma budskap. Den stora skillnaden var att Jesus använde formuleringar som inte kunde tolkas som annat än att det var han själv som var den väntade Messias. Han talade till exempel ofta om sig själv som "Människosonen". Det var ett uttryck som ofelbart förde tankarna till Daniels profetia om Messias ankomst, där profeten berättar om hur han i en syn såg "en som liknade en Människoson" komma till jorden på himlens moln för att upprätta Guds rike.
För övrigt var Jesu sätt att undervisa det traditionella bland landets religiösa lärare, vilket innebar att han i stor utsträckning använde sig av liknelser. Faktum är att större delen av den förkunnelse som finns nedtecknad i evangelierna består av liknelser - närmare bestämt ett trettiotal.
Jesu budskap var däremot inte det traditionella. Judarnas andliga ledare hade visserligen i alla år predikat lydnat mot Guds lag som ett villkor för att få del av de välsignelser Gud lovat Israels folk. Men Jesus gick ett steg längre och förklarade att det inte räckte med att bara lyda lagens bokstav och delta i de stadgade ritualerna och ceremonierna för att man skulle få en plats i Guds rike. Det avgörande var det inre motivet. Att man inte bara följde religionens regler av slentrian eller för att verka from, utan att man verkligen älskade Gud av hela sitt hjärta, ville följa Honom och strävade efter att låta sig ledas av Honom i allt man gjorde.
I Bergspredikan (som egentligen inte alls var någon offentlig predikan, utan ett privat samtal med lärjungarna) gav Jesus en rad exempel på hur detta skulle komma till uttryck i det dagliga livet.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|