Svar: Först av allt: Romarna avrättade folk på löpande band. Som exempel kan nämnas att efter Herodes den stores död år 4 f Kr utbröt det revolter här och där i Judéen. Den romerste fältherren Publius Quinctilius Varus "skickade ut delar av sin armé i landet för att söka upp dem som orsakat upproret, och när de upptäcktes straffade han dem som var mest skyldiga och några släppte han. Antalet som korsfästes på den här anklagelsen var tvåtusen." (Josefus: "Judarnas krig")
På det här viset fortsatte det. Då och då bröt det ut revolter här och där i det romerskt ockuperade Palestina och de slogs snabbt ner. Korsfästning var det vanliga straffet för revoltörer. Omkring år 7 samlade Judas från Galiléen en skara upprorsmän som gjorde revolt - en revolt som snabbt krossades av romarna. Hur Judas dog vet vi inte, men hans söner korsfästes.
Jesus var alltså bara en i raden av upprorsmakare som strök med under den tid landet var ockuperat av romarna. Avrättningen av Jesus var med andra ord ingen händelse som ägnades någon uppmärksamhet eller intresse från romarnas sida. Han var bara en störande galilé (galiléerna var ökända bråkmakare och upprorsmän) som kom till Jerusalem, togs emot av somliga som "messias" som skulle befria judarna från det romerska förtrycket (dvs en "revoltör" i romarnas ögon), ställde till bråk i templet och sedan gömde sig med sina anhängare i mörkret ute på Oljeberget. Där greps han av de judiska myndigheterna som överlämnade honom till romarna och bara några timmar senare var han död.
Alltihop gick alltså väldigt snabbt - med typisk romersk effektivitet och i totalt samförstånd med de judiska ledarna. Det var precis som i vissa länder i Mellanöstern där man griper "terrorister" på förmiddagen, ställer dem inför rätta vid lunch och hänger dem på eftermiddagen. "Rättegångarna" mot dessa upprorsmakare var snabbt avklarade och det fördes med största säkerhet inga protokoll. Det finns över huvud taget inga protokoll från någon enda av dessa tusentals summariska rättegångar i romarriket bevarade.
När det gäller Sanhedrin så sammanträdde rådet dagligen (utom på sabbaten) och avgjorde otaliga tvister och brottsmål med utgångspunkt från den judiska lagen, dvs Mose lag och alla de utläggningar och förklaringar som gjorts genom åren och som de lagkloka skriftlärda var experter på. Antalet rådsmedlemmar som deltog berodde på brottets art och det var översteprästen som valde vilka rådsmedlemmar (de var totalt 70 stycken) som han ville ha i varje enskilt fall. Huruvida det alls skrevs några protokoll från alla dessa otaliga förhandlingar är okänt - och det är ytterst osannolikt att man skulle ha sparat några sådana för framtiden, eftersom de inte behövdes längre när man fattat sitt beslut och ärendet var avslutat. Det finns i alla fall inga sådana bevarade. Däremot finns exempelvis denna skrift från slutet av 100-talet som beskriver hur Sanhedrin skulle arbeta.
I Jesu fall var det aldrig ens någon riktig rättegång, utan "förhandlingarna" skedde på natten (då inga rättegångar fick hållas) hemma i översteprästens bostad (vilket inte var en tillåten plats för en rättegång) där ett antal medlemmar av rådet hade samlats. Domen "legaliserades" sedan i all hast i domstolen så snart solen gått upp, men alltsamman skedde i strid mot de föreskrifter man hade att följa när det gällde rättegångar.
Och även i de judiska ledarnas ögon var Jesus bara en upprorsmakare bland många - en person som man för en tid upplevde som ett hot mot relationerna till de romerska ockupanten. Och när det hotet var undanröjt funderade man inte mer på honom. Det gjorde inte heller de invånare i Jerusalem som välkomnat honom som messias med orden "Hosianna, Davids son", dvs "Rädda oss, messias!". Nu var han avrättad och ute ur leken och deras förhoppningar hade grusats igen.
Så om det inte hade varit så att just den här "upprorsmakaren" från Nasaret hade haft en skara anhängare som blivit övertygade om att han uppstått, så skulle vi aldrig ha hört talas om honom - inte mer än om alla andra som avrättades under samma tid. Det var enbart därför att anhängarna blev övertygade om att han trots allt var den "messias" som de gamla skrifterna talade om, som man fortsatte att träffas och vänta på att han skulle komma tillbaka och upprätta Guds rike.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|