Svar: På Jesu tid var det vanligt att religiösa lärare samlade grupper av elever kring sig. Bland de riktigt kända lärarna av det slaget fanns exempelvis rabbi Gamaliel och rabbi Hillel (som var Paulus lärare). Att få studera för en känd rabbi ansågs vara en stor ära och något verkligt eftertraktansvärt som bara var ett fåtal förunnat. Så visst omgav de sig med en exklusiv skara lärjungar, men ingen skulle väl någonsin ha kommit på tanken att betrakta dem som sekterister. Dessa judiska rabbiner och deras elever stod verkligen inte utanför den "allmänna religionen", judendomen, utan det var de som upprätthöll den "allmänna religionen".
Detsamma gällde Jesus. Han var en religiös lärare, en rabbi (liksom även Johannes döparen), som hade en skara noga utvalda elever som han undervisade och som följde med honom då han vandrade runt i landet. Men de utgjorde inte någon sekt, dvs någon utbrytargrupp. Jesus tog inte på något sätt avstånd från judendomens heliga skrift (det som vi kallar Gamla testamentet), han predikade offentligt i de judiska synagogorna och han satt i templet och undervisade precis som de andra rabbinerna.
Benämningen "sekt" skulle man däremot kunna använda på den första församlingen i Jerusalem - den som Jesu bror ledde. Alla medlemmarna av församlingen var ju troende judar, men de skilde sig från den stora massan genom att de hade blivit övertygade om att den Messias som de gamla profeterna utlovat hade kommit - i gestalt av en galileisk snickare vid namn Jesus. På så sätt utgjorde "urkyrkan" något av en sekt inom judendomen, på samma sätt som exempelvis esséernas samfund, vars medlemmar höll sig för sig själva i klosterliknande miljöer.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|