Svar: Jesus föddes i det lilla samhället Betlehem, åtta kilometer från Judeens huvudstad Jerusalem, sannolikt på hösten år 5 f Kr. Sju dagar efter sin födelse blev han omskuren och efter ytterligare 33 dagar begav sig familjen upp till Jerusalem där han bars fram i templet och välsignades.
Familjen bosatte sig sedan i byn Nasaret där Jesu mor, Maria, hade sitt föräldrahem. Här växte Jesus upp och fick troligen redan i tidiga år - såsom sed var - lära sig sin fars yrke genom att hjälpa till i Josefs verkstad. Så kom han att bli känd som "snickaren" eller "timmermannen", en beteckning som omfattar både byggnadsarbetare och möbelsnickare.
Men snickaren skulle förvandlas till förkunnare. Omkring år 27 lät han döpa sig av den sällsamme vildmarksförkunnaren Johannes döparen som lockade till sig stora skaror med sitt budskap om att den utlovade Messias snart skulle komma, befria judarna från de romerska ockupanterna och upprätta Guds rike. Johannes predikade att de som ville få en plats i riket måste börja följa Guds vilja och bekräfta det genom att låta döpa sig.
Kort efter dopet återvände Jesus till Galileen där han började förkunna samma budskap som Johannes: "Guds rike är nära - omvänd er!" Han flyttade från sin barndomsby Nasaret och bosatte sig i Kafarnaum vid Galileiska sjön som blev ccentrum för hans verksamhet.
Jesus drog snabbt till sig efterföljare som blev hans lärjungar, och tillsammans med dem vandrade han omkring i städerna och byarna i Galileen. Det var den landsdel som Jesus kände bäst till. I första hand undervisade han i synagogorna där han fann en församling som var beredd att lyssna. Snart fick lärjungarna i uppdrag att själva bege sig ut och förkunna för Israels folk att himmelriket var nära. Så fortsatte det och med tiden började många bli övertygade om att det var den här predikanten från Galileen som var den väntade Messias...
När Jesus och hans lärjungar en påsk i början av år 30 begav sig till Jerusalem för att som vanligt fira påsk i huvudstaden, möttes de av entusiastiska människor som trängdes för att se mannen som påstods vara den som Gud utsett att befria Israel från det romerska oket.
När sällskapet närmade sig Jerusalem strömmade människor ut från staden för att eskortera honom och de hade prydde vägen med grenar och kvistar och lade ut sina mantlar på den. De hälsade honom jublande som Messias, befriaren.
Men vid det här laget hade Jesu verksamhet väckt så mycket uppmärksamhet att de judiska myndigheterna kommit fram till att han måste stoppas. Om den messianska rörelsen spred sig skulle romarna utan tvekan ingripa och då skulle hela det judiska folket drabbas. Stora rådet hade enhälligt beslutat att det var bättre att en man dog än att hela folket drabbades. Profeten från Galileen måste dö!
Några dagar senare hade Jesus gripits, dömts och avrättats av de romerska ockupanterna.
Men det var inte slutet. Bara några dagar efter det att Jesus begravts mötte ett par av kvinnorna honom - levande! Och graven där man lagt honom var tom. Ytterligare några dagar senare kom Jesus till lärjungarna och nu stannade han hos dem i en och en halv månad och fortsatte att undervisa dem om det kommande Gudsriket. Sedan lämnade han dem för gott - men lovade att komma tillbaka. Till dess uppmanade han sina anhängare att sprida de goda nyheterna ("evangelium" på grekiska) om att Gudsriket snart skulle vara verklighet (en uppmaning som brukar kallas "missionsbefallningen") och att det skulle stå öppet för var och en som var beredd att börja leva efter Guds vilja.
Och därmed började den kristna församlingen sin verksamhet...
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|