Svar: Det var när Jesus och hans lärjungar hade gått upp på ett berg och han undervisade dem om vägen till Guds rike - det vi brukar kalla för bergspredikan - som han uttalade de ord som sedan har fått benämningen "Den gyllene regeln":
"Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna" (Matt 7:12)
Den här befallningen var kanske den största och viktigaste enskilda uppmaning Jesus gav sina lärjungar. Men Jesus var inte den förste som sammanfattade Guds vilja i en "gyllene regel".
Rabbi Hillel, en av de mest kända lärarna i den judiska historien, hade många år tidigare sammanfattat lagen i ett liknande uttalande: "Gör icke mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela lagen. Resten är kommentarer."
Men vad som gjorde Jesu uppmaning så speciell var att inom judendomen hade de olika versionerna av "den gyllene regeln" oftast en tendens att uttryckas i negativ form, dvs de förbjöd någon viss form av beteende - de sa vad man inte skulle göra. I den apokryfiska Tobits bok, som skrevs ett par hundra år före vår tideräknings början, står det till exempel: "Vad du själv icke vill att man skall göra dig, det må du ej heller göra någon annan" (Tobit 4:15).
Men Jesu uppmaning var annorlunda. Den innehöll inte något förbud, utan en uppmaning. Att uppmana människor att göra det som är gott är något helt annat än att uppmana dem att inte göra det som är ont. Jesu gyllene regel är något långt mer än ett förbud mot att göra onda gärningar. Den tvingar oss att tänka på vad andra människor behöver och kanske även vill ha. Och inte bara det - Jesu gyllene regel säger att det är vår skyldighet att göra vad vi kan för att tillgodose dessa behov.
Kort sagt - lagar som förbjuder ett negativt beteende kräver bara att vi avhåller oss från att göra något, men den gyllene regeln tvingar oss att handla. Vad det innebär för livet som kristen är uppenbart. Det räcker inte att undvika det som är orätt. Vi måste också göra det som är rätt.
I Paulus brev till församlingen i Efesos finns ett utmärkt exempel på hur en kristen måste gå längre än vad Guds lag föreskriver - att inte bara undvika att bryta mot Guds lag, utan att dessutom handla på ett sätt som gagnar vår nästa...
Det lär ha varit vanligt med stölder i Efesos på den tiden, och tydligen hade även vissa kristna bland efesierna en överseende attityd till stölder. Stöld var följaktligen en av de synder som Paulus varnade den kristna församlingen i Efesos för: "Tjuven skall sluta stjäla!" (Ef 4:28).
Vid en hastig anblick kan man få intrycket att Paulus bara påminde församlingen om att inte bryta mot det åttonde budet, "Du skall icke stjäla!" Men aposteln gick längre än så...
Han nöjer sig inte med att bara uppmana till lydnad mot det åttonde budordet, dvs att den som tidigare brukat stjäla ska sluta med detta, utan dessutom förklarar han att vederbörande ska börja arbeta i stället - "uträtta något nyttigt med sina händer" (samma vers).
Och tanken med det var inte bara att tjuven skulle kunna försörja sig hederligt. Nej, Paulus betonar att han ska arbeta "så att han har något att dela med sig åt den som behöver" (samma vers). Det räcker inte att bara låta bli att göra det som är ont, utan vi måste också aktivt göra det som är gott!
Den gyllene regeln understryker behovet av barmhärtighet och medkänsla och därmed återspeglar den lagens grundval och innersta kärna - Guds kärlek. Denna sammanfattning av Guds lag rymmer i sig själv den anda i vilken lagen gavs. I Jesu "du skall" fullkomnas budordens "du skall icke"!
"Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem!"
Eller som Paulus skrev till efesierna:
"Var... goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er" (Ef 4:32)
Med andra ord: Var likadan mot dina medmänniskor som Gud är mot dig!
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|