Svar: Gud har förvisso skapat oss till man och kvinna med avsikten att vi ska känna dragning till varandra - lyckligtvis, för annars skulle inte mänskligheten ha funnits. Men även om Guds avsikt var att vi skulle attraheras sexuellt av det motsatta könet, så är det ett faktum att naturen också alltid bjuder på undantag till sina regler.
Vi föds alla olika. Somliga föds med ljus hy bland idel svarta. Någon föds med ett manligt "jag" och en kvinnlig kropp. Någon föds med en manlig kropp men utan någon erotisk dragning till kvinnor - och tvärtom...
Vi väljer så lite själva. Och ändå blir den som skiljer sig från mängden, från det som är det "vanliga", så lätt utstött. Och de som har haft turen att födas som majoriteten har så lätt att fördöma...
Tyvärr är det just i kristna kretsar man finner så många som engagerar sig oerhört i andras sexuella läggning, i synnerhet i fördömande ordalag, och lägger ner skrämmande mycket energi på att diskutera, kritisera, analysera och fördöma andras sätt att vara - och ägnar så lite tid åt att se på sig själva...
Många ställer i praktiken kravet att en homosexuell för att inte tvingas leva utan kroppslig närhet, ömhet, kärlek och sexuell tillfredsställelse ska bli heterosexuell (!), en tanke som naturligtvis är lika absurd, lika motbjudande, lika frånstötande, för honom/henne som om någon begärde av en heterosexuell att denne fortsättningsvis endast skulle ha sex med någon av sitt eget kön...
Det finns all anledning att ställa frågan: Varför skulle Gud anse det vara synd att låta själen, jaget, "väga tyngre" än kroppen - att acceptera att man utgör ett naturens undantag från den gyllene generella regeln? Varför skulle Gud anse det vara synd att acceptera att kroppen ser ut på ett sätt och själen på ett annat - och att själen, det känsloliv man fötts med, faktiskt är långt viktigare än de fysiska könsattribut man bär på?
Är det inte snarare en synd att låta de yttre könskarakteristika (de fysiska attribut som natur och gener "bär skulden till") få väga tyngre än de inre - att låta den tillfälliga, förgängliga kroppens utseende vara det avgörande och kväva den själ, de känslor, det "jag" i ordets yttersta bemärkelse som skapats för ett evigt liv i Guds närhet?
Bibeln säger ingenstans att det är synd att vara annorlunda. Vad bibeln däremot klart vänder sig emot är utnyttjande, förtryckande, egoism, dömande. När vi berövar vår nästa någonting - människovärde, känslor, kärlek, närhet, tro. När vi dödar längtan, förhoppningar, liv...
Gud gör inte någon skillnad på olika människor. Vi lever alla under samma villkor oavsett hur vi är skapta, oavsett om vi är homo- eller heterosexuella, afrikaner eller norrmän, ängsliga eller trygga, rödhåriga eller flintskalliga, förlamade eller elitgymnaster. Om våra handlingar leder oss bort från Gud, om de skadar oss själva eller vår nästa, då är de synd.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|