Allt om Bibeln

BIBELFRÅGAN

Ett interaktivt lexikon över Bibeln och kristen tro

Varför firar vi jul den 25 december?

Fråga: Sedan vilket århundrade har man firat minnet av Jesu födelse, och varför just den 25 december? (M.L./H.K.)

Svar: Under de första 300 åren av den kristna församlingens historia var det ingen som firade Jesu födelse över huvud taget. Det fanns i första hand tre skäl till det. För det första fanns datumet för Jesu födelse inte angivet någonstans i bibeln. För det andra var det i bibeln bara onda människor som firade födelsedagar. Och för det tredje var det i det hedniska romarriket (som ockuperade Israel vid den tid då församlingen uppstod) en allmän sed att man firade sina avgudars födelsedagar.

Vid tiden för Jesu födelse omfattade Romarriket nästan hela Europa och Mellanöstern. I Rom hette den store guden Saturnus. Mitt i vintern höll man en lång fest till hans ära. Denna fest kallades "saturnalia" och varade 17-24 december. Det var en högtid då man åt och drack, samlade vänner omkring sig och delade ut presenter till varandra. Avslutningen på saturnalian var den sista stora festdagen som inföll den 25 december.

Under de första 300 åren av Romarrikets existens hade emellertid solreligionen börjat breda ut sig från öster, från Syrien och Persien, och nått stora delar av riket. Redan i det gamla Babylon hade människorna tillbett solen. En av babyloniernas främsta gudar var solguden Shamash och den viktigaste dagen inom denna solreligion var den dag på året då solen "föddes" på nytt och steg upp på himlen igen, efter att under hela hösten och förvintern ha sjunkit allt närmare horisonten så att dagarna blivit allt kortare. När vintersolståndet inträffade - den 25 december - firade man detta med en stor högtid.

Österländska filosofer och mystiker predikade om solens gudomliga natur och invandrare från östern tog med sig sin tro till Västerlandet. Resultatet blev att solreligionen fick alltfler anhängare inom Romarriket.

Så hände det sig att en romersk kejsare vann ett stort militärt fälttåg sedan han bett till solguden om seger. Som tack upphöjde han "den oövervinneliga Solen" (Sol Invictus) över alla Roms övriga gudar. År 273 lät han bygga ett nytt praktfullt tempel åt solen. Detta tempel invigdes på solgudens födelsedag - den 25 december.

Knappt 50 år senare blev den romerske kejsaren Konstantin anhängare av den kristna läran. Han var tidigare soldyrkare och den nya religionen gav honom problem. Vad skulle han göra med den årliga solfesten?

Till att börja med försökte kyrkan få honom att förbjuda solreligionen och dess decemberhögtid, men det vägrade han. Om man förbjöd den populära festen kunde det uppstå stridigheter mellan de olika religionernas anhängare. Till slut kom man fram till en kompromiss.

Den 25 december var ju vintersolståndet, den dagen då solen föddes på nytt. Varför inte helt enkelt föra över massornas dyrkan från solguden till "rättfärdighetens sol", "världens ljus", Kristus? Det var lätt att åskådliggöra det symboliska sambandet. Om man "kristnade" solfesten, genom att i stället fira Jesu födelse denna dag, skulle man kanske kunna undvika konflikter. Dessutom skulle automatiskt många nya människor ansluta sig till kristendomen.

Alltså tilläts romarna fortsätta att hålla sin stora fest den 25 december, men man plockade bort solguden och satte dit Kristus i stället. Och när Rom väl hade accepterat den 25 december som Jesu "födelsedag" var det inga svårigheter för festen att spridas i resten av det romerska riket.

I Konstantinopel började man fira jul år 380, i Mindre Asien år 382, i Egypten omkring år 430 och i Jerusalem omkring år 440. Spridningen fortsatte upp genom Europa, där "solvändefesten" sedan långliga tider hade firats i de flesta länder. Även längst här uppe i norden hade man länge firat en midvinterfest kallad "jul" (ett ord som somliga menar har sitt ursprung i det anglosaxiska ordet "hweol" som betyder hjul, symbolen för den gudomliga solen och dess cirkelbana kring jorden).

Den isländske författaren Snorre Sturlasson skrev i början av 1200-talet om hur de hedniska nordborna brukat fira tre stora offerfester, bland annat midvinterblotet (solvändefesten) då man offrade för god gröda. När kristendomen slog igenom kristnades så den fornnordiska julen - och sedan dess har vi fortsatt att fira Jesu födelse den 25 december.

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Advent
När kyrkoåret infördes på 1600-talet kom den första söndagen i advent att betraktas som dess första dag.

Guds högtider
När Gud uppmanade människorna att hålla hans dagar heliga 'för alltid', så menade han det bokstavligen.

Föddes Jesus den 25 september?
Vissa saker tyder på att Jesus troligen föddes på hösten drygt fyra år före vår tideräknings början.

Påvens roll genom tiderna
Påven, Roms biskop och den romersk-katolska kyrkans överhuvud, enligt romersk uppfattning Petrus efterträdare och Kristi ställföreträdare på jorden.

Bibelns helger - Herrens högtider
Redan under de första århundradena slutade den kristna församlingen att fira de bibliska helgerna - därför att de betraktades som judiska och därför avskyvärda.


Sök svar på fler frågor:

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.

Om du vill stödja arbetet med Allt om Bibeln...